Jon:
Det var länge sen jag skrev. Det finns en förklaring. Men först:
Ett tack till Martin och Bear på Crossfit Uppsala som skällde ut mig efter min Barbarafadäs. Det är alltid uppskattat att bli uppmärksammad. Lovar att göra bättre nästa gång (snart).
Har de senaste veckorna aktivt försökt jobba med att förbättra min squat och få till en overhead squat. Martin påpekade så vist att min oförmåga att få till en overhead squat inte är ett problem med den per se utan ett mer generellt problem med hela min squat. Jag lutar mig framåt alldeles för mycket. Jag rör mig helt enkelt inte bra.
Jag tror att det är det bästa sättet att förklara det på. Det handlar inte primärt om att jag är för stel i vissa leder eller något annat utan att jag inte rör mig på rätt sätt.
Så jag jobbar på att lura mig själv att röra mig bättre. Det har blivit en hel del overhead box-squats med kvastskaft. Fördelen med att öva overhead snarare än vanliga squats är att man direkt får en markering på om man tappar form. Fördelen med att göra box-squats är att man när man suttit sig ned får en möjlighet att korrigera formen inna man påbörjar uppgången.
Utöver detta har jag också försökt spendera en del tid i extrem squatpoistion - "ass to the grass" som det heter. Att sitta där och bekanta mig vad som händer. Försöka hitta stabilitet och balans. Känna vad det är som brister. Det går framåt. Tror jag. Alla tips rörande det här är mer än välkomna.
Utöver squatarbetet har jag också avslutat ett 5-veckors marklyftprogram. Maxade häromdan och lyckades dra 160 kg. Inte riktigt dubbla kroppsvikten än (det fattas 4 kg) men 10 kg bättre än för 5 veckor sedan.
Står också i valet och kvalet om jag ska signa in mig på Stockholms nya Crossfitklubb vid Odenplan. Väldigt sugen men det är mycket pengar. Hmmmmm.
Nu till bloggandet.
Ibland är det verkligen en kick att blogga. Att få dela med sig med sina tankar och sitt dagliga slit. Ibland känns det bara som en börda. Så är det just nu. Det gör min träning väldigt självmedeveten och mig en smula splittrad. Att blogga hänger ihop men att följa andras bloggar, att ta del av andras tankar och träning. Det är stundtals fantastiskt inspirerande och givande att få göra det men just nu gör det mig bara splittrad. Det enda jag vill är att lyfta mina kilon och inte tänka så mycket mer runt det. Att finna en lunk och komma någon vart i den. Så bloggandet får stå tillbaka en stund nu. Se det som periodisering: ett steg bakåt, två steg framåt.
