Beyond functional

Anna:
Detta, mina damer och herrar, är en 'skill'!
Handspring. Har haft det på känn ett tag, att den var på väg. Ni vet, när man övar och man känner i hela kroppen hur man kommer längre och längre för varje försök. Häromdagen satt den alltså och mitt huvud är fortfarande stort som en ballong av stolthet.

Do you hear that Mr. Bergqvist? That's the sound of inevitability.

Jon:
Jag antar att det var oundvikligt.
Jag började med Crossfit.
Jag vill inte att det skapar någon oro.
Jag kommer inte att börja fylla den här bloggen med siffrorna från senaste WODen.
Men när Crossfit Nordic drog igång vid Odenplan för en tid sedan var jag tvungen att prova på och visst stannade jag kvar. Av två huvudsakliga orsaker:
1. Jag lär mig saker hela tiden. Allt sånt som man gjort på egen hand endast under överinseende av hustru och samvete skärskådas nu av folk som tycks veta vad dom pratar om. I dag lyfte t. ex. Rickard på locket för att se hur min frivändning såg ut....han var inte nöjd, får jobba på den.
Samma Rickard har också konstaterat att jag aldrig kommer att bli en knäböjare i världsklass. För stela vrister (går att fixa) och för långa lårben (svårare att fixa) säger han. Synd eftersom jag har sålt villan och bilen och plockat ut hela ungarnas College Fund för finansiera mitt framtida liv som resande, professionell knäböjare men det var bra att jag fick veta det innan jag började satsa på allvar.
Varje träningspass är ett undervisningstillfälle och för mig som lärt mig det mesta genom youtube, texter, bilder osv. känns det fantastiskt att ha någon där som gör allt det där jobbet åt mig. Allt jag behöver göra nu är att lyssna, titta och göra rätt. Lätt som en plätt!
Anna brukar kritisera Crossfit för att inte bygga "skills". Jag kan i viss mån hålla med henne. Mycket av fokus kring Crossfit på nätet ligger på siffror och på att träna så att man kräks. Det är lätt att känna att det inte finns något fokus. Att Crossfit handlar om att bara köra för att nå ett illa definierat stadium där man är "vältränad" för att man gör "Fran" riktigt snabbt eller för att ens "Crossfit Total" är en massa kilon. Vad detta "vältränad" sedan egentligen innebär är inte sällan luddigt. Motsatsen till detta är att hålla på med något som gymnastik, BJJ, fotboll eller liknande där det är tydligt vad man tränar för. Träningen får ett mål på ett annat sätt.
Vad jag har upptäckt är dock att Crossfit inte alls behöver vara på detta sätt. Denna upptäckt beror antagligen minst lika mycket på hur kunniga och ambitiösa tränarna på Crossfit Nordic är som på något annat. Jag lär mig "skills" dagligen. Knäböjen är en "skill", boxjumps, frivändningar och muscle-ups (inte för att jag kan göra en än) är det också. Till och med att göra armhävningar är det. Dom kan göras bättre och dom kan göras sämre.
Betraktat på detta sätt är Crossfit en skattkista av "skills", åtminstone i Crossfit Nordics tappning.
2. Träningen är svinbra. Utöver att jag lär mig nya saker hela tiden så svarar kroppen riktigt bra. Jag känner mig bättre tränad än på länge. Kettlebellen och Crossfitten korsbefruktar varandra. Användningen av höften och pressarna ger mycket för Crossfitten och uthålligheten och kondisen gör mig mycket starkare med kulorna.

Jag kommer försöka vara så mycket som möjligt på Crossfitten under våren och sommaren för att dra åt mig så mycket som möjligt av Erik, Mads och Rickards kunskaper.

Tillslut vill jag bara meddela att jag idag gjorde en dubbel bottoms-up-press med 16 kg. En i varje hand alltså. Det är fan en skill.

Och Ja!. Fredrik kan fortfarande köra helt slut på mig.

Spindelnät

'14 billions' - Tomás Saraceno på Bonniers konsthall.

On top if the world

Anna:
Ja jäklar vad bra kroppens känns just nu. Solen är här, gruset är borta och jag hoppade hopprep i 20 minuter av bara farten. Förresten är 'Harder, better, faster stronger' med Daft Punk en grym hopprepslåt. Pröva! Den går snabbare och snabbare mot slutet. Skitkul!


Och faktum är att det är 'on top of Pachacamac - Inka ruin'

Lekpark - parklek

Anna:
Jag är helt med på vår vän Olas linje om att allt är ett gym. Visst är uppförsbackar, några träd och den egna kroppsvikten allt som behövs för träning. Meen, ändå blir jag lite sugen på att ta konceptet med utomhusgym till Sverige en gång för alla. Jag tycker trots allt att det är en rätt schysst grej. Jag har i varje fall alltid väldigt kul när vi hänger och slänger och klättrar. Här i Lima:




Kolla in Olas video förresten, ha ba: "Vem behöver stärmasters när det finns äkta trappor? I granit!" Ha ha ha, jag dör

Bigger, better, faster, stronger

Anna:
Oh yes! Det går bra nu. Jag pushpressade 24:an igår, både höger och vänster, när vi tränade m. Fredrik och timade in ett snatchtest med nästan en minuts marginal. Så skönt! Har varit lite nervös inför RKC-certifieringen som hotfullt närmar sig med stormsteg. Men sen vi kom hem från Peru luftar vi kulorna minst en gång om dagen och oron börjar lägga sig i takt med att valkarna i händerna växer sig grövre.

Passet med Fredrik var askul. En del nya grejer, en del gamla, men framförallt ganska tungt. Det var länge sen vi körde med Fredrik i gympahallen i Älvsjö och vi var så glada att se honom att vi mjölkade bort de första tio minuterna med att skoja och skratta och raljera över lite allt möjligt i träningvärlden: PTs på flashiga gym som kör bicepscurls med kulorna, crossfitgymmens 'wall of pain' (det är nog mest jag som tycker att det är töntigt, Fredrik har nämligen just postat en bild på sin trasiga handflata lol) och så om Pavels fula brallor, he he.

Honey, I'm Home!

Jon:
Äntligen en orsak till att återvända till bloggosfären.
Träning med Fredrik för första gången på flera månader igår. I sanning ett kärt återseende. Fredrik har hittat tillbaka till de riktigt tunga kulorna från vinterns golgatavandring längs muskeluthållighetens och de tusentals repetitionerna på tids Via Dolorosa. Vi har hittat tillbaka till Fredrik och de sönderslitna handflatornas evangelium.
Det har inte varit så mycket snatchande de senaste månaderna så vi har båda varit lite oroliga för vår snatchteststatus. Oroliga - Schmoroliga. Vi klockade båda in 100 reps på precis samma tid: 4:10.
Men det tog inte slut där. Efter snatchtestet har det varit pressarna som känts svagast. Jag kämpar med att bli bekväm med att pressa 24an i "multiple sets of five" som det står i guiden till RKC-Danmark. Anna har precis börjat kunna pressa 16.
De första pressarna är alltid lite tröga men vi kom fort igång. Anna pressade 16 strikt, bytte till en röd 20 och pushpressade den, bytte igen till en svart 24 och pushpressade den - höger/vänster. Starkare än någonsin! Själv stod jag i ett hörn och pushpressade 32an och kände mig lite fånig: bara en storlek större kula än min fru - No Way, José! En stor blänkande 40kgs på rak högerarm ovanför huvudet gav mig hedern tillbaka. Vänstern fick stå över den här gången dock.
Jag har under den senaste tiden experimenterat en hel del med BUP (Bottoms-Up Press), alltså pressar med kulan upp-och-ner. Buppar kan lätt kännas som onödigt flashande snarare än som ett "seriöst" lyft med faktum är att dom är ett oslagbart sätt både att förbättra greppet och att förbättra både press och TGU. Det är omöjligt att slarva med form och fokus om man samtidigt måste balansera kulan. Hursomhelst: 16 kg är inget problem för varken höger eller vänster. Men min Powermax 24 har känts ganska långt borta. Jag har fått upp den i rack och har kunnat börja pressa men aldrig kommit över halva pressen. Ni som har testad Powermax 24an vet dock att den är väldigt "hög" vilket gör att den generellt blir rätt tung att jobba med eftersom vikten alltid kommer lite längre från kroppen. Det här blir mycket tydligt i buppen. Lite som att balansera en tung vikt på en lång pinne. Jag har testat Eleikos kulor på Crossfitten vilka är lite bättre balanserade. Klarade där en 20 förra veckan men 24an var fortfarande utom räckhåll.
Men igår med en Dragondoor i näven och under Fredriks vakande öga buppade jag 24an med högern. Nedtagnigen var inte perfekt men godkänd. Jag är stolt över mycket det jag gjort med kulorna men det här känns nog allra bäst. Har dock en bit kvar till den här mannen (är han ens mänsklig?).
Sammanfattningsvis kändes det riktigt skönt för oss båda att vara tillbaka med kulorna och med Fredrik. Fredriks kunskap om kettlebells är verkligen omfattande och ökar ständigt. Hans träningsstil är helt egen och under ständig förändring. Man vet aldrig vad som ska hända när man stiger av tåget vid Älvsjömässan. Han följer bara sitt eget huvud men är samtidigt öppen mot alla typer av träningsformer och kettlebellstilar. Kontakta honom genast om du vill testa kettlebell eller utveckla dig längre!
Till slut: nu är vi tillbaka!

It's in the trees...It's coming!

Alive in Lima

Under en löprunda fann vi ett utomhusgym.

Och några Limenos som körde sneda situps.

Och ett ställe där man nog kunde skrotat lite, men det såg stängt ut.