Jon:
Äntligen en orsak till att återvända till bloggosfären.
Träning med Fredrik för första gången på flera månader igår. I sanning ett kärt återseende. Fredrik har hittat tillbaka till de riktigt tunga kulorna från vinterns golgatavandring längs muskeluthållighetens och de tusentals repetitionerna på tids Via Dolorosa. Vi har hittat tillbaka till Fredrik och de sönderslitna handflatornas evangelium.
Det har inte varit så mycket snatchande de senaste månaderna så vi har båda varit lite oroliga för vår snatchteststatus. Oroliga - Schmoroliga. Vi klockade båda in 100 reps på precis samma tid: 4:10.
Men det tog inte slut där. Efter snatchtestet har det varit pressarna som känts svagast. Jag kämpar med att bli bekväm med att pressa 24an i "multiple sets of five" som det står i guiden till RKC-Danmark. Anna har precis börjat kunna pressa 16.
De första pressarna är alltid lite tröga men vi kom fort igång. Anna pressade 16 strikt, bytte till en röd 20 och pushpressade den, bytte igen till en svart 24 och pushpressade den - höger/vänster. Starkare än någonsin! Själv stod jag i ett hörn och pushpressade 32an och kände mig lite fånig: bara en storlek större kula än min fru - No Way, José! En stor blänkande 40kgs på rak högerarm ovanför huvudet gav mig hedern tillbaka. Vänstern fick stå över den här gången dock.
Jag har under den senaste tiden experimenterat en hel del med BUP (Bottoms-Up Press), alltså pressar med kulan upp-och-ner. Buppar kan lätt kännas som onödigt flashande snarare än som ett "seriöst" lyft med faktum är att dom är ett oslagbart sätt både att förbättra greppet och att förbättra både press och TGU. Det är omöjligt att slarva med form och fokus om man samtidigt måste balansera kulan. Hursomhelst: 16 kg är inget problem för varken höger eller vänster. Men min Powermax 24 har känts ganska långt borta. Jag har fått upp den i rack och har kunnat börja pressa men aldrig kommit över halva pressen. Ni som har testad Powermax 24an vet dock att den är väldigt "hög" vilket gör att den generellt blir rätt tung att jobba med eftersom vikten alltid kommer lite längre från kroppen. Det här blir mycket tydligt i buppen. Lite som att balansera en tung vikt på en lång pinne. Jag har testat Eleikos kulor på Crossfitten vilka är lite bättre balanserade. Klarade där en 20 förra veckan men 24an var fortfarande utom räckhåll.
Men igår med en Dragondoor i näven och under Fredriks vakande öga buppade jag 24an med högern. Nedtagnigen var inte perfekt men godkänd. Jag är stolt över mycket det jag gjort med kulorna men det här känns nog allra bäst. Har dock en bit kvar till den här mannen (är han ens mänsklig?).
Sammanfattningsvis kändes det riktigt skönt för oss båda att vara tillbaka med kulorna och med Fredrik. Fredriks kunskap om kettlebells är verkligen omfattande och ökar ständigt. Hans träningsstil är helt egen och under ständig förändring. Man vet aldrig vad som ska hända när man stiger av tåget vid Älvsjömässan. Han följer bara sitt eget huvud men är samtidigt öppen mot alla typer av träningsformer och kettlebellstilar. Kontakta honom genast om du vill testa kettlebell eller utveckla dig längre!
Till slut: nu är vi tillbaka!
Välkomna tillbaka!
SvaraRadera