Ja, medan Jon varit hemma och kört hårda armhävningsprogram har jag varit lite överallt i stan. På skolan, gjort ärenden, ringt samtal. Ja ni vet. Inga kettlebells i syne alltså, så det blev Dance-aerobic på Eriksdalsbadet med min kompis Nonno. (Hon är typ den enda av mina vänner som hajat det där med lusten i att träna).
Inte en sekund av styrketräning alltså men 60 minuter sjukt bra cardio. Galet kul! Till Britney, Bee Gees och Cindy Lauper körde vi en precis lagom svår koreografi i fasligt tempo. Varv på varv tills svetten droppade från nästippen. Man står inte still en sekund. Det måste vara ett av kännetecknen för en bra intruktör, att man rör på sig exakt hela tiden. För det är ju så att på ett riktigt bra aerobics pass på 60 min så kör man ju typ med samma intensitet som att springa en mil någonstans under timmen. Typ.
Vad jag menar är att bra aerobics ska vara tufft. Man ska svettas, pulsen ska rusa och man ska gärna ha träningverk dagen efter. Den stora skillnaden mellan aerobics (bra sådan) och traditionell cardio, typ cykling och löpning är dock att man glömmer bort hur jobbigt det är. Man är tvungen att vara så koncentrerad på nästa steg att man helt enkelt inte har tid att tänka på annat. Jag gillar löpning, det gör jag verkligen. Men under en långrunda så har man ju oceaner av tid att fundera på hur det känns, om man ska vända tillbaka istället och ta en dusch eller ställa sig frågor som varför gör jag det här eller känns det inte liiite konstigt i höger knä? Självklart är det en del av tjusingen med löpning och det är förstås väldigt karaktärsdanande. Men att bara glömma allt allvarligt för en stund och bara ha kul till popmusik i discoljus är riktigt härligt ibland.
Anna
onsdag 17 juni 2009
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar