RKC - Road Kill Café?

Jon:
Så var man här. Sista dagarna före RKC. Det blir inte så mycket träning den här veckan. Ingen Crossfit och inga mördarpass med kulorna. På sin höjd lite lekande. I går körde jag ett pass som verkar dyka upp på certen också: 10 minuter i 30 sekunders intervaller med swingar, plankan och overhead-hold. 24an är väl egentligen min vikt men jag körde på 32an för att kolla att det inte innebar några problem. Check. Inga problem. I dag hade jag tänkt att ta mig ut på gården för att snatcha lite med 32an

Det här blir nog sista inlägget före Danmark men jag ska försöka uppdatera lite när vi är där. Formen är bra såhär dagarna innan. Om jag får vara skadefri under sommaren kommer jag vara i mitt livs form framåt september.

Baby's got back

Anna:
Inte långt kvar nu och det börjar kännas lite (mycket) pirrigt det hela. Det är dock roligt att få låtsas vara lite elit och oroa sig för att bli förkyld eller skadad så här precis innan den stora helgen. En av försiktghetsåtgärderna är inga snatches eller andra handflatehotande aktiviteter. Det tog Fredrik fasta på i lördags som var vårt sista riktigt hårda pass innan det bär av till Danmark.

Att veta att det inte kommer att bjudas på något snatchtest när man sitter på pendeln på väg mot Älvsjö för att pass med Fredrik gör ångesten lite mer hanterbar. Men om jag hade vetat vad han hade laddat med istället hade jag kanske vänt om redan när jag på Saltsjöbanan insåg att jag hade glömt påsen med träningskläder i hallen.

Så kittad med kläder från bortglömtlådan körde vi igång. Brandslangen var svinjobbig men ok, kettlebells har man ju sett förr och armhävningar likaså. Men fy fan för en säck halvfylld (ännu värre!) med 30 kilo sand. Den skulle bara upp på axeln och sen slamas tillbaka i golvet. Inte så bara. Gaaah. Hade aldrig fått upp den om inte Fredrik hade stått där och skrikit åt mig att "SATSA PÅ ATT FÅ UPP DEN VARJE GÅNG!", men då gick det. Nästa station var en sandsäck, lika lång som jag, som skulle upp från golvet, och sen ner igen. Mammastark och de som brukar köra underground strength med Fredrik timmen innan oss har nog inga problem med den där, men för en kettlebellslyna som jag själv var det ingen lek. Antingen höll jag för långt bak och fick inte upp den alls och när jag höll längre fram så fastnade den mellan benen och var omöjlig att lyfta. Efter typ 10 försök utan att få den att lyfta från golvet hoppade jag jämfota av ilska och skrek. "Men för fan, det går ju inte och du räknar ju inte ens, ser du inte att det inte går!"
"Kom igen nu, få upp den nu" sa Fredrik tillbaka och log. Och när jag äntligen äntligen fick upp den så ba: "Sådär ja, det var en, bara nio kvar nu!" Till slut klarade jag mig igenom tio stycken och nästa runda fick jag faktiskt till tjugo godkända. Detta till priset av en gruvlig träningsvärk i ryggen, nästan lika illa som den dagen efter Jon hade introducerat mig till kettlebells och satt en 24 kilos kula i händerna på mig och sagt åt mig att swinga. Ja, eller inte riktigt så illa.

Anna is wearing: herr-simshorts i polyester av storlek större med penisnät, långärmad t-shirt från H&Ms barnavdelning och lagväst i mesh.

Efter detta var jag redo att lägga mig och sova på en gräsmatta resten av dagen men av tjejerna från polestudion är gymnastiktränare och hade bjudit in oss att komma och köra i deras fullt utrustade hall. Så med darrande armar och stumma axlar och en rygg som lagt av för länge sen körde vi tre timmars gymnastiklek. Det var precis som jag tänkte mig - en jättestor lekplats! Svinkul. Studsmattor, ringar, tumblinggolv, skumgummigropar, allt man kan önska och lite till.


Jag ägnade en bra stund åt att öva enkla hjulningar. Det är något jag aldrig har kunnat men nu är det ett av sommarens mål. (Det är grymt att man som vuxen kan ta igen det man inte lärde sig som liten tjock flicka). Alla frånskjut med vänsterbenet resulterade i - gissa! Trrräningvärk i rumpan. Så två nya övningar på en dag, sandsäckslyft och hjulningar, har invalidiserat hela min baksida och jag förbannar alla trappor som kommer i min väg.

Som en sten

Anna:
Det blev ett hårt veckoslut förra veckan. Det var inte riktigt meningen men det blev närmare två pass per dag mellan torsdag och måndag. Och under måndagkvällens boxning så satte sig träningsmängden på tvären i kroppen och signalerade vila. Jag trodde att vi körde ett ovanligt jobbigt pass och pustade lyckligt ut i omklädningsrummet efteråt och väntade mig medhåll. Men icke. De andra tjejerna, som vanligtvis brukar sucka åt mina hurtiga kommentarer om att jag längtar efter tuffare fys, tittade konstigt på mig och sa att de tyckte det var rätt lugnt idag och jag insåg att det helt enkelt var mig det var fel på. Det var nu jag fick betala för att jag hoppat över vilodagen och kört crossfit istället.

Så gårdagen blev stenvila för min del (lyssna på 'Like a Stone' förresten). Kände mig lite hänging i morse också och planerade vila men så här på kvällskvisten blev jag rastlös och körde ett minipass på tio minuter: tio varv av 30 sek swingar (24 kg)/30 sek plankan. Skönt. Bra vilodagspass. Imorgon boxas jag igen. Hoppas på revansch.

Söndagen hemma hos familjen Altemark var underbar. Martin tog med oss ut i skogen och bjöd på en kavalkad av armhävningar- och 400 metersrundor. Det var fågelsång och solsken och kottar och svett och så jag med mina länsgt-in-i-garderoben-kläder som fick mig att se ut som Edina i AbFab på väg till ett aerobicspass (se nedan). Armhävningarna kändes ovanligt bra. Undrar om jag har blivit bättre eller om det kanske har något att göra med den nya spindeltekniken som jag, helt omedvetet, verkar ha uppfunnit (se nedan). Ja, jäklar vilka breda armhävningar! Gör jag alltid sådär? Jon? Inte konstigt i så fall att jag får kämpa så med de smala. Skärpning. Hur som helst, passet avslutades med kaffe och initierat träningssnack och ett videoklipp med Annie som kom etta i de europeiska uttagningarna till crossfit games. Jag finner inga ord. Kolla klippet! Och sen, kolla det en gång till! Som ni vet är jag tveksam ibland till crossfit men om man kan bli så där jävla fit så sign me up!
Vi prövade också att kippa lite försiktigt där på ett räck i skogen. Jag kom aldrig upp men jag fick tekniken förklarad för mig för första gången så nu är det bara att börja öva. För kipping pullups är definitivt en skill, no doubt. Men det har jag alltid ansett. Återkommer när jag fått till ett par stycken. Tack Martin och Linda. Nästa gång vi kommer tar vi med några kalla lagers också!

Out in the fields/Run to the hills

På Gud vet vilken 400 metersrunda i ordningen

Jon:
Vilken helg!
Crossfit på CFN under veckan. Kettlebells med Anna hemma i fredags, kettlebells och allsköns annat skrot hos Fredrik i lördags och en promenad genom skogen med Martin Altemark i går. Det fysiska går riktigt bra nu. Den enda baksidan är att jag har svårt att tänka på något annat men det är visst vad som brukar kallas fokus och är kanske inte helt fel så här mindre än två veckor före RKC.

På Gud vet vilken armhävning i ordningen

Idag har jag tagit det riktigt lugnt - aktiv vila kan man säga. Har bara övat på pressen. Har ett träningsupplägg som vi kan kalla för tvättdag med internetsurfande. Det går ut på att jag väljer ut en övning - oftast pressar men t.ex. TGU eller chins skulle fungera lika bra. Sen går jag ned och slänger in en tvätt. Under tiden jag slänger in tvätten jobbar datorn fram något roligt att titta på. Gärna några MMA-matcher jag inte sett eller ett Family Guy-avsnitt. När jag kommer upp från tvätten gör jag några reps av utvald övning och slänger mig sedan framför datorn. När jag sedan blir lite rastlös (allt från 3 till 30 minuter senare) gör jag ytterligare några reps. Förr eller senare blir det också dax att ta hand om tvätten.
På detta sätt lyckas jag bränna av en sisådär 10-15 set SAMTIDIGT som jag slöar OCH tar hand om hemmet. Win! Win!! Win!!!

På Gud vet vilken Frozen Margarita efter träningen

Veckan som kommer ser inte heller så pjåkig ut. Det blir crossfit tisdag-fredag och kettlebells lördag, söndag.
Med hjälp av Martin Altemark har jag även lyckats hotta upp RKC-helgen ytterligare. Som om det inte var nog att ha en ryss som skriker och sparkade en i magen när man ligger i plankan under tre dagar så ska jag även få bekanta mig med en eller flera danskar som har lovat att se till att jag får en "beating" i ett gammalt slakthus i Köpenhamn. Ska alltså besöka Butcher's Lab på måndagen efter RKC. Den goda nyheten är att jag får med mig min goda vän Laszlo. Det är viktigt att prata om sådant här efteråt med någon som förstår. Han klarade förresten sin första TGU på både högern och vänstern med 24an idag. Det lär bli fler.
Bifogar några bilder från gårdagens session i Uppsala. Det var riktigt kul att komma ut på slätten (till Uppsala alltså) och in i skogen och köra armhävningar och 400 metersrundor med Martin och resten av hans gäng. Kaffe, russin och köksbänkshäng efteråt. Jag kan avslöja att familjen Altemark har en Concept2 roddmaskin hemma. Där ligger man lite efter med sina 4 kettlebells, chinsbar och pilatesboll.

Train like an athlete...

...look like a tramp!

Uhuu, typiskt! Alla mina träningkläder hänger på tork i badrummet med vita saltfläckar och luktar ammoniak och jag börjar leta mig långt in i lådan med träningkläder och stöter på de mest obskyra plagg. Vissa med anor från 90-talets gympalektioner i Erikssdalsskolan.

Dessutom rör jag mig som en pensionär idag efter Fredriks tortyr igår. Jag vet inte om det var ovanligt hårt, eller om det var jag som var svag i köttet. Men det var så jobbigt att jag grät under typ halva passet. Det är sant! Jag ba piskade de där jävla brandslangarna och puttade det där satans däcket och svingade kulor och bulgarian bags och försökte att inte känna efter medan tårarna bara sprutade. Och jag tvingade Fredrik att hämta hinken och ställa den i närheten av mig - i fall att. Ha ha. Men det var inget som kom upp och tårarana sinade efter ett tag och jag kom levande ut på andra sidan. Om än dyblöt och darrig och - som sagt - med en jävulsk träningsvärk i rygg och armar. Train like an athlete, cry like a baby.

Om några timmar ska vi till Uppsala för att köra ett pass med vår internetkompis Martin Altemark från Crossfit Uppsala i hans trädgård. Första gången öga mot öga. Jag misstänker att han kommer plåga mig, tvinga mig att kräla i leran och få mig att ta tillbaka varenda spydig kommentar jag lagt om Crossfit på senaste.

Gud hjälpe mig.

Anna

Yesterday's catch

Ser lite ansträngd ut kanske, men ändå rätt snyggt, eller hur?

Röd dag? Bah!

Anna:
Ett par dagar på landet var underbart. Rundan runt sjön är något av det härligaste jag vet. Mjuka skogsstigar, vitsippor, sjöfåglar, mossa, berg, spänger, lerpölar och med min kära make hack i häl. Så skulle man leva. Löpningen ger tyvärr lite känning i höften, men det är det värt. Lätt!
Det blev alltså två dagar av spring i skogen och låånga tupplurar mitt på dagen och lite sporadiskt hopprepshoppande. Men just det sabbades lite av att jag gnällde på Jon som jag tyckte hoppade för hårt mot altangolvet när han körde dubbleunders. Ha ha ha. Det är sant alltså. Men Jons DU blir- trots sur hustru - bättre och bättre och jag själv lyckades äntligen få in en sån där typisk boxarhoppstil. Ni vet två hopp på varje fot där man liksom pendlar fram med det fria benet. Jag kan dessutom också avslöja att Jons muscleups är på god väg. Säg inte till min mamma att han hängde upp ringarna i hennes älskade vildapel bara.


Men alla vackra natthimlar till trots var det ändå skönt att komma tillbaka till stan. Missade boxningen i måndags till förmån för lek i spenaten så jag var sjukt peppad på psykbrytsfys och några ordentliga smockor i solar plexus. Det pirrade i hela kroppen igår när jag släpade runt på mina handskar för att jag var så sugen på kvällens pass. Men vad händer? När jag kommer till Fighter Center är dörren låst! Rööööd dag. Helt ärligt? Fighters tar väl inte ledigt? Vem vet, de kanske var i kyrkan. Kanske.

Helt modfälld strök jag runt planlöst på söder i väntan på min poleklass tre timmar senare. Gick förbi gymmet för att kolla om jag kunde köra några marklyft eller något åtminstone. Men det verkade som att Harley-Davidsson-Nicke också var på annat håll och hedrade Jesu färd till himmelen. Släpade mig vidare utan mål tills jag plötsligt stod utanför In balance, yogastudion där jag tränade för länge länge sen. Bestämde mig för att gå in och hälsa på Naomi som var den som ledde mig igenom mina första knackiga solhälsningar och innan jag visste ordet av var jag inbjuden till kvällens masterclass i yinyoga som skulle börja om 20 minuter. Det var alldeles underbart. Jag bara satt där på yogamattan (med en rätt snygg kille på mattan intill, ha ah) och mös over att en sån besvikelse kunde leda till nåt så härligt och oförutsett i slutändan. Sen iväg till pole. Bra kväll trots allt!

Ett-två-tre

Jon:
Lördagsträning hos Fredrik. Mycket ångest på vägen dit - som vanligt.
Det var sista chansen att kolla snatch-test nivån innan RKC. Senast grejjade vi det på exakt samma tid: 4:10. Den här gången krävde Fredrik att vi gick alla 5 minuter. På 3:58 passerade vi båda hundra och vid 5 minuter satte vi ned kulan efter 123 reps - ett, två, tre. Som två synkade klockverk bredvid varandra.
Efter det blev vi plågade med allt möjligt: däck, kulor, bulgariska säckar - you name it! Så här i efterhand är det nog den bulgariska lädersäcken som ställt till med mest oreda. Vi har bara en sak att säga: intercostalis!!
Anna grejjade dessutom BÅDE TGU med 24an och buppar med 12 på båda armar. Lyften rullar in som dom ska. Det går bra nu

Working for the weekend

Jon:
I morgon bitti blir det lugn lördagsförmiddag med Fredrik ute i Älvsjö, sen jobb, lite sova och på söndag ut på landet. Hinner inte packa sen så jag har gjort det nu. Romerska ringar - check! Två hopprep - check! Löpardojjor - check! Det blir till att öva på double unders och på muscle-ups samt att springa runt sjön. Bara Anna och jag i två hela dagar.
Klarade förresten en bup med Powermax 24an idag för första gången. Tappade den under nedtagningen men upp gick det bra. Grejjade också en tvåa med Eleikon i veckan. Vänstern släpar dock fortfarande efter.
Exakt tre veckor kvar till RKC idag. Tänkte dra ned på alla träning som inte är kettlebells från och med nu (helgen blir ett undantag, för tungt att släpa med sig 24 kg på bussen). Mycket swingar, c/p, TGU, snatches och racksquats. Nästa helg blir sista där händerna får gå sönder.

Just a smalltown boy, just a city girl

Anna:
Med Journeys 'Don't stop believin' i högtalarna körde vi dagens WOD...skämta bara. Haaa ha aha. Ahhah haha ha. Nej, mainframe släng er i väggen, halva nöjet är ju att knåpa ihop själva träningen. Jag och Jon satt i jägarsits i hallen (präktigt) medans vi planerade passet. Tyvärr orkade vi bara typ 20 sekunder (dåligt) och fortsatte på hallgolvet bland vårgrus och vinterskor. Resultatet blev 6 lugna rundor av diamond pushups, KB-thrusters, l-sit chins för Jon och situps hängandes med benen runt Jons midja (tänk mänsklig brutalbänk) för mig.


Dessutom kände jag mig sjukt stark på boxningen igår. Stenhårt pass. Varannan rond fys, varannan rond kroppssparring, svinjobbigt! Men jag hade så sjukt mycket kraft, det kändes som att jag skulle kunna köra på hur länge som helst. Vi avslutade med en tre fyra minuter medicinbolls ball-slams och jag smällde den där bollen i mattan like a frickin' machine. Woo ha!

Extra, extra!

Anna:
Jag har hittat en ny blogg. Muskler och makaroner. Fantastisk. Go read!

Ursäkt till rimfrosten

Anna:
Jag ångrar mig lite. Vintern var inte alls bara ett svart hål av släpa tunga väskor med träningskläder runt halva stan som jag antydde häromdagen. Faktum är att vintern i år var alldeles ljuvlig också. Men nu, med en sisådär dryg månad kvar till sommarsolståndet så undrar jag om någon skulle kunna bidra med lite tips på vad man gör med skidorna (och klistret på undersidan) under sommarhalvåret. Någon?

Antihistamine Sunday

Jon:
Anna har sagt att jag måste blogga medan hon diskar så jag bloggar. Har tyvärr dock inte så mycket att säga. Vi körde Crossfit för första gången tillsammans idag. Hon gjorde bättre ifrån sig än jag så nu kan hon ju glömma att det kommer hända igen.
Jag buppade Eleiko 24an (grattis till mig) och träffade den numera smått legendariska Numi - en tatuerad islänning som boxhoppar som en annan petar sig i näsan....fort och lätt?
Nu sänker sig söndagslugnet över fiskis. Klockan är snart nio och det är inte riktigt mörkt ute än så det måste vara vår vilket också visar sig genom att små, små pollentomtar festar i min näsa. Än så länge håller clarityn - inköpt på pressbyrån, det är nya tider - dem stången men jag hoppas att det inte blir värre. Med tanke på den annalkande RKCn känns inte en tung kropp, kliande ögon och en rinnande näsa riktigt rätt.

Vårtecken

Anna:
Det är först när skolbarnen spelar fotboll utanför fönstret och planteringen på gården är full med krokus och skilla och isen är borta från löpstigen i skogen som jag inser hur lång och tung vintern faktiskt var. Dagarna som kändes som att de var över innan de ens börjat, iskylan som satte sig i kroppen och gjorde skadorna än värre och michelingubbekläderna som tar död på varenda ansats till spontan allt-är-ett-gym-lek.

Och det är just leken som fått lida, det har inte blivit så mycket 'youmakelovinfun'-workout tillsammans med min älskade make här under vinterns sista månader. Till träningen masar man sig ju iväg som på autopilot men glädjen i att köra några tunga pressar till frukost har legat infrusen långt ner i en smutsig driva snö och ropat på hjälp.

Men nu jäklar. Äntligen. Vi hoppar hopprep på väg till affären, pressar med tandborsten fortfarande i munnen, står på händer och klättrar, försöker imponera på varandra med nyvunna skills och jag övar kampsportsfilmssparkar som vore jag 16 år gammal (de blir både hårdare och högre!). Vi turas om att lägga upp dagens träning och när vi inte hinner köra tillsammans så rapporterar vi till varandra hur det gick. Jag ba: "Fy fan vad jobbigt med KB-front squats, jag fick köra 7 i taget!" Och så känns det nästan som att man tränat tillsammans trots allt.

Igår morse körde vi 5 rundor av 30 tunga swings 24/32 kg och 3/3 pressar med den tyngsta kulan man pressar strikt 16/24 kg. Varken ett särskilt långt eller jobbigt pass men det var alldeles alldeles underbart. Vi var båda helt euforiska efteråt. Lyckliga rent av. Det måste ju vara mer värt än alla spektakulära skills i hela världen. Liksom: workout för ett långt liv och omedelbar lycka. Vem kan säga nej?

I förrgår blev det handstånde armhävningar, utrullningar med atlashjul, chins och ringdips: