Ett par dagar på landet var underbart. Rundan runt sjön är något av det härligaste jag vet. Mjuka skogsstigar, vitsippor, sjöfåglar, mossa, berg, spänger, lerpölar och med min kära make hack i häl. Så skulle man leva. Löpningen ger tyvärr lite känning i höften, men det är det värt. Lätt!
Det blev alltså två dagar av spring i skogen och låånga tupplurar mitt på dagen och lite sporadiskt hopprepshoppande. Men just det sabbades lite av att jag gnällde på Jon som jag tyckte hoppade för hårt mot altangolvet när han körde dubbleunders. Ha ha ha. Det är sant alltså. Men Jons DU blir- trots sur hustru - bättre och bättre och jag själv lyckades äntligen få in en sån där typisk boxarhoppstil. Ni vet två hopp på varje fot där man liksom pendlar fram med det fria benet. Jag kan dessutom också avslöja att Jons muscleups är på god väg. Säg inte till min mamma att han hängde upp ringarna i hennes älskade vildapel bara.
Men alla vackra natthimlar till trots var det ändå skönt att komma tillbaka till stan. Missade boxningen i måndags till förmån för lek i spenaten så jag var sjukt peppad på psykbrytsfys och några ordentliga smockor i solar plexus. Det pirrade i hela kroppen igår när jag släpade runt på mina handskar för att jag var så sugen på kvällens pass. Men vad händer? När jag kommer till Fighter Center är dörren låst! Rööööd dag. Helt ärligt? Fighters tar väl inte ledigt? Vem vet, de kanske var i kyrkan. Kanske.
Helt modfälld strök jag runt planlöst på söder i väntan på min poleklass tre timmar senare. Gick förbi gymmet för att kolla om jag kunde köra några marklyft eller något åtminstone. Men det verkade som att Harley-Davidsson-Nicke också var på annat håll och hedrade Jesu färd till himmelen. Släpade mig vidare utan mål tills jag plötsligt stod utanför In balance, yogastudion där jag tränade för länge länge sen. Bestämde mig för att gå in och hälsa på Naomi som var den som ledde mig igenom mina första knackiga solhälsningar och innan jag visste ordet av var jag inbjuden till kvällens masterclass i yinyoga som skulle börja om 20 minuter. Det var alldeles underbart. Jag bara satt där på yogamattan (med en rätt snygg kille på mattan intill, ha ah) och mös over att en sån besvikelse kunde leda till nåt så härligt och oförutsett i slutändan. Sen iväg till pole. Bra kväll trots allt!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar