Anna:
I förmiddags när jag med regn i sinnet gick längs med Sveavägen (sträckningen i sidan visade sig var en antingen en partiell ruptur i ett muskelfäste eller en spricka i revbenet, minst två veckors totalvila) så passerade jag en lång kille med stor sportbag i handen. När han passerat insåg jag att det var ju MMA-fightern Jycken a.k.a Magnus Cedenblad! Nonno fick mig att börja läsa hans blogg för en tid sedan och som hon uttrycker det: Han är så fin, så glad hela tiden liksom. Min första tanke var att det vore sjukt roligt om jag kunde fixa hans autograf till Nonno så jag sprang efter honom och bad om autograf. Ha ha ha, jag hade redan glömt smärtan i sidan och hans namteckning ligger i min lilla almanacka och väntar på Nonno. Och vet ni, han var världens trevligaste. Vi började prata om kampsporter och sparring, om hur man önskar att man kunde bo i gymmet, om Fredrik som vi båda tränar hos och hans mördarövning - the Prowler - och skrattade åt den helt överjävliga mjölksyrechocken man får av nämnda övning. Jycken, vilken kille! Han gjorde min dag. Tack Magnus.
Och Nonno, han hälsade till dig!
Finns inte många ödmjukare människor än Magnus!
SvaraRadera