Feedback on Bio Feedback

Jon:
Så var det det här med att följa ett program. Har intresserat följt Adam T. Glass tankar om bio feedback på youtube. Glass har det gemensamt med FMS-systemet att han använder några enkla test för att avgöra hur framtida träning ska se ut. I Glass fall handlar det dock mindre om att förebygga skador än att avgöra i vilka övningar som kroppen kommer att prestera bästa vid ett specifikt träningstillfälle. Om jag har förstått det rätt så använder han sig av ett slags "20 questions"-metodik där man letar sig fram till den övning som är bäst för dagen med ett jakande eller nekande svar. Det som ger svaret på frågan är oftast en enkel toe touch - alltså att från stående med raka ben försöka nå tårna med fingertopparna.
Först gör man en neutral kontroll hur långt man når. Sen gör man ett par reps med en valfri övning och kollar igen. Om man då når längre så hamnar övningen på en "kanske"-lista. Om man når kortare så hamnar den på nejlistan. Man börjar förslagsvis med att jämföra ett antal "stora" övningar för att sedan bli mer specifik med typ av utförande t.ex: drag vs. press; marklyft vs. chins; vanlig marklyft vs. sumo osv.
Glass menar alltså att kroppen kan ge oss ett svar på var den kan prestera bäst redan innan vi börjar träna.
Det finns vissa inslag i Glass tänkande som jag verkligen sympatiserar med. Det första är den inneboende kritiken mot alltför detaljerade och rigida träningsprogram till förmån för ett sätt att träna där man lyssnar och är uppmärksam på de signaler som den egna kroppen sänder.
Det andra är hur han ser på framsteg. Framsteg för Glass kan ske överallt. Det kan vara ett nytt 1RM i en mängd olika övningar, det kan vara ett nytt maxreps på en viss tid, ett nytt 5RM, en ny bästa tid osv. Det är inte varje dag som det är läge att göra ett tyngre marklyft än man någonsin tidigare gjort men det kan vara en utmärkt dag att göra fler marklyft på 50%/1RM än man någonsin gjort tidigare så varför inte göra det istället? Det handlar alltså om att se träningen som en kamp på ett stort antal fronter snarare än på en eller ett fåtal, som att ständigt utvidga ett territorium genom att vara uppmärksam på sin kropp.
Problemet med bio feedback är alltså inte Glass grundtankar men snarare utförandet. Jag har testat både toe touch och hans andra markör - arm reach - på mig själv och andra och har inte alls fått de utslag som Glass får på sig själv och sina klienter. Det får mig att undra lite varför just dessa markörer skulle vara så betydelsefulla, hur de kan säga så mycket. Är en förbättrad toe touch en universell markör på att kroppen "godtar" en övning? Kan man verkligen betrakta den som ett förbehållslöst "JA"?
Jag vet att Tommy Blom har varit inne på Glass idéer en hel del så om du läser det här och har några egna erfarenheter så är du varmt välkommen att dela dom. Glass är utan tvekan en person att lyssna på och ta på allvar men som han själv säger "tänk själv".
Så jag har valt att göra precis tvärt om. Jag brukar ha extremt svårt för att följa någon form av träningsprogram men någon gång måste jag klara det. Det har ju känts så bra med marklyften på senaste så därför får det bli dom som utsätts. Har gett mig på "The Russian Squat Routine" (fast med marklyft då). Den bjuder verkligen på allt som Glass kritiserar. Vi får se hur det går. Började i går.
Har också börjat bli väldigt förtjust i kettlebell front squats. Värmer upp med 24+16 och går sen vidare till 24+32. Ligger på 5 reps och handbyte mellan varje set. Det känns som en sjukt bra övning för både mage, rygg och lår men kanske allra bäst för formen. Att ha en såpass tung vikt i rack på bröstet tvingar än verkligen att hålla upp bröstet och skjuta fram höften.