Anna:
I morse var det premiäråk på våra nya vrålåk i spåren. Det var underbart. Men svårt. Ingen av oss har egentligen åkt längd sedan barndomen och jag kan säga att det både syntes och märktes. Efter den senaste veckans intag av tekniktutorials på youtube hoppades jag att jag skulle segla fram som en torped längs golfbanan. Misstänker att jag såg mer ut som en skumraket tyvärr. Jag är glad att jag inte skaffat mig en sån där tävlingsdräkt av helkroppsmodell ännu. Man vill ju hellre att det ska vara den goda tekniken som väcker uppseende i spåret snarare än den neonorangea overallen parat med risig åkstil.
Hur som helst, efter en och en halvtimmes åkning såg vi båda betydligt stabilare ut och nu gäller det som med allt annat, att öva järnet. Imorgon blir det grötfrukost och sen ut i spåret för ett teknikprogram jag knåpat ihop. Oj oj, då Jon ska få veta att han lever.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar