Ett steg bakåt, blicken framåt

Jon:
Underbara lediga måndagar! En hel dag att strosa runt hemma, äta, kika på bloggar, läsa och träna. Träningen på måndagar har en förmåga att bli ett enda utdraget pseudoträningspass kommaterat av Risk på I-phonen, Family Guy på datorn, några rejäla skivor salami och låtbyten på Spotify. Ibland undrar jag om det här inte är det mest naturliga sättet att träna på. Inte ett specifikt avgränsat träningspass utan en hel dag med ständiga inslag av fysisk aktivitet av olika sorter.
I dag blev det mest handstående och l-sit-träning på förmiddagen följt av kettlebell på eftermiddagen. En stege med intervallswingar med 32an, pressar med 16 (återkommer till dom) och snatches med 24an i VO2-maxstil. Jag började med en kadens på 7 men började snabbt att sacka efter så efter 5 minuter drog jag ned till 6 och körde 8 minuter till. Drygt 150 snatches på 13 minuter alltså.
Ola på Reclaim the Gym har postat en film på sina l-sit-ansträngningar som gav mig en liten pusselbit i vad jag själv gör för fel. Jag har alltid försökt gå upp till handståendet i en tuck. Han påpekar att man ska försöka med raka ben, alltså att vika sig som en fällkniv (i mitt fall en mycket rostig och disfunktionell sådan) istället för att böja knäna och dra upp dom till bröstet. Skillnaden för mig blev att det blev mycket lättare att hålla balansen på väg upp till handstående. Istället för att huvudlöst ramla framlänges så fort vikten skiftar så är kroppen nu redan sas beredd på skiftningen och kan mycket lättare parera. Både jag och Ola böjer dock fortfarande på armarna på vägen upp i handståendet och gör alltså snarare ett försök på shoulder stand. En bit kvar att vandra alltså.
Nu till pressarna. Jag har alltid varit tydligt svagare i vänstern. Inte så konstigt kanske men nu börjar skillnaden bli absurd. Det känns som att jag blir svagare och svagare i vänstern. Detta gäller också bara i kettlebellpressarna. Inte i några andra övningar. När jag miliotärpressar med skivstång är skillnaden inte tillnärmelsevis så markant. Jag grejar runt 10 pressar på högern med 24an men ofta inte en enda utan att push-pressa med vänstern. Det känns tydligt att det det är en teknisk/neural fråga. Jag vet liksom inte hur man pressar med vänstern medan högern har knäckt koden och snart ger sig på 32an. Frågan är vad jag ska göra åt detta. ALLA ÅSIKTER OCH TIPS UPPSKATTAS. Planen, som jag började med idag, är att gå tillbaka till 16 och pressa som fan med den för att bana in rörelsen från grunden innan jag går tillbaka till 24an igen. Alternativet hade varit att pushpressa med 24an men mitt svagaste läge är i botten och det hoppar man ju liksom över i pushpressen. Det är också läget som jag är svagast i i handstående armhävningarna och därför det som jag får minst tränat. Det här innebär inte att jag helt måste sluta med pushpressar bara att jag inte tror att dom ensamma kommer lösa mitt problem.
Slutligen en länk till ännu en intressant artikel av Charles Staley.