Friday I'm in love

Ni har väl inte missat att Lance Armstrong tränar med kettlebells?

Jon:
Kort pass med 24 kg kulan idag. Anna är sjuk så jag fick köra själv.
5 stegar upp till 3 clean and press. Kändes riktigt bra för högern. Vänstern ligger efter som vanligt men kändes kanske lite bättre än tidigare.
Sedan snatches. Tanken var att hålla ett hyggligt tempo i 5 minuter med 5 reps på varje arm innan byte. Precis som med c/p kändes högern riktigt bra. Jag har lyckats få in tekniken med att kasta kulan lite framåt efter toppläget och sätta sig direkt i fingrarna utan att passera över och gnida sönder valkarna. Visst är det tungt för fingrarna men det är bara att träna upp.
Den här tekniken fungerar dock inte alls för vänstern. Där är jag helt enkelt inte tillräckligt stark. Vissa dagar funkar det i alla fall. Det är som att det beror på hur smidig och mjuk huden är i handflatorna. Idag började huden slitas sönder efter ett par reps. Jag försökte köra på så gott det gick med en eller två reps på vänstern och 5 på högern. Räknande inte totalt antal reps.
I slutet experimenterade jag lite med Girevoy-stilen, alltså att korskskruva ned kulan. Det funkar bättre men jag är lite osäker på om jag ska fortsätta med det. Eftersom jag börjar få in tekniken med högern så borde jag kunna klara det med vänster också om jag bara kämpar på.
Allra bäst vore kanske att köpa en dragon door-kula. Dom är betydligt skönare att snatcha med än min.
I alla fall. Eftersom snatchandet gick så dåligt så körde jag 100 high pulls med handbyte efter 5 reps som avslutning. Grejade det på precis över 4 minuter. Hade inte grejat PR på 131 idag men å andra sidan hade jag kört ganska hårt innan.
I morgon blir det gymmet igen med frivändningar och några försök med knäböj. Jag har en förmåga att få fruktansvärd träningsvärk i benen så det blir till att ta det piano.

Heavy Metal

Jon:
Första passet på Pro gym. Marklyft och bänkpress. Syftet med dagens pass var bara att etablera 1RM - alltså vad vi max kan lyfta. Annas var 80 kg och 40 kg, mitt var 130 kg och 70 kg. Inget att skryta med men något att jobba på.
Några ord om Pro gym: Pro gym är ett riktigt byggargym. Ett av Sveriges mest anrika. Massor med kroppsbyggare på toppnivå. Bodybuilding är väl egentligen inte vad den här bloggen brinner som hetast för men i en tid när ett normalt gym drar lika mycket el som ett köpcentrum pga alla maskiner är ett gym som detta och de som tränar där inte bara ett vattenhål för friviktstörstande individer som oss utan också en levande motkraft mot en syn på träning och fysisk aktivitet som bokstavligt går på räls och el. För visst kan man diskutera Bodybuildingens kroppsideal och visst kan man ifrågasätta den idoga användnigen av isolationsövningar men bortsett från detta så vet faktiskt de män och kvinnor som besöker ett gym som Pro gym hur man hanterar en vikt på riktigt. De vet vanligtvis hur man gör en knäböj, ett marklyft, en bänkpress.
Det finns idag - trots träningsboomen - nästan en rädsla för kroppen. Träning är inte bara något som väldigt tydligt skiljs från övriga livet genom att den endast utförs under speciella tider, med speciella kläder och på väl demarkerade platser. Själva träningen i sig tycks mer och mer skiljas från kroppen. Vi kan träna framför tv:n på gymmet, vi tränar på spinningcyklar och löpband istället för på cyklar och gator, vi kryper in och spänner fast oss i maskiner som lovar att träna specifika delar av oss och vi ökar eller minskar belastning med ett knapptryck. Minsta motståndets lag regerar.



Visst är det så att även Pro gym - med nödvändighet - är en speciell plats dit folk kommer under en avgränsad tid och med speciella kläder just för att träna men det finns inget av den åtskillnad mellan träning och kropp som beskrivs ovan. Snarare finns det en glädje i och en fascination för vad kroppen kan åstadkomma. Att gilla att träna i en lokal som denna innebär att njuta av ljudet som uppstår när man trär på ytterligare en viktplatta på stången, vetskapen om hur vikten av en hantel kommer kommer att kännas en millisekund innan man lyfter den från racket, känna skillanden mellan gul, blå och röd i kroppen genom att bara se vikterna och hur stångens räfflor kommer kännas i ens händer. Det finns en närhet till själva vikten och vad den innebär. Vad den har för inverkan på kroppen, både om den behärskas - då uppbyggande - och om den inte behärskas - då nedbrytande. Denna medvetenhet kan aldrig nås med hjälp av en maskin. Inte bara på grund av att maskinen gör att man aldrig fysiskt kommer i kontakt med vikten utan också för att mentalt aldrig gör det. Att träna på ett "modernt" gym är att ha samma relation till sin kropp som en byråkrat har till sitt område: distanserad. Det "moderna" gymmet är ett steg närmare muskler, snabbhet, hälsa på piller. Det gör träningen till ett nödvändigt ont som bör reduceras till ett minimum.
Min uppmaning är: ta tillbaka vikten. Lär dig känna hur den besegrar dig, hur den hotar att slita din axel ur led eller krossa ditt bröst, hur den vägrar att rubbas från golvet eller sliter sig från dina fingrar. Men också: hur du besegrar den. Eller som Henry Rollins en gång sa: "This is my best friend: a 45 pound weight."

Sweet home Fisksätra

Jon:
Hemma igen med två veckor kvar av semestern. Dags att vrida upp tempen på träningen alltså. Dagens första mission blev att hitta ett gym. Vi har ju så smått börjat fuska med styrkelyft men nu är dags att fuska på allvar. Problemet är bara - vilket alla vet som har försökt - att det är svårare än man tror att hitta ett vettigt gym. Med ett vettigt gym menar jag ett med mer än en skivstång och utrymme att göra t.ex. frivändningar utan att slå sönder datorn på senaste magträningsmaskinen eller dra ut sladden till stairmasterparken.
Efter två fruktlösa besök fick vi ett tips: Pro Gym. Utan att bli för exalterad så kan jag bara säga: Jag har hittat hem! Här finns allt man kan behöva tillsammans med snart 30 år av muskelbyggarhistoria. I morgon köper jag årskort och kör första passet.



Kvällens träning blev kondition. Först åtta kilometer löpning. Sen swings. 10 swings med 10 sek. vila; 20 swings med 20 sek. vila osv. upp till 50 och sedan tillbaka ner till 10 igen. Sammanlagt 250 swings på drygt 10 minuter. Jag med 24 och Anna med 16.
Ett bra pass. Kroppen känns utvilad och stark efter semestern. Det som känndes tyngst var som vanligt greppet. Vi ska försöka öka swingsvolymen och köra åtminstone ett gäng varje dag.
Tillsist vill vi rekommendera en annan träningshemsida - www.reclaimthegym.se. Kolla in den genast.

Kettlebell Provence

Anna:
Hos några vänner i Avignon fick vi äntligen köra lite kettlebell.

Även en del vattenmelonträning.
Det ska vara det senaste har jag hört.

Beach Barcelona

Anna:
På stranden i Barcelona hittade vi det här fantastiska utomhusgymmet.


Vilken grej för alla oss som älskar att träna på lekplatser men som liksom måste smyga sig ut efter mörkrets inbrott för att inte skrämma barnen eller framförallt deras föräldrar (Kanske dock ännu mer misstänkt att smyga omkring klätterställningar nattetid iofs).


Barcelona, vilket ställe! Har ni förresten hört 'Barcelona' med Freddie Mercury och Monserrat Caballe? Helt fantastisk låt! Min nya favorit.

Sista färden till toppen, Monte Urgull, San Sebastian

Anna:
Sista dagen i San Seb innebar också sista kvällen på berget. Det är speciellt det där med specifika platser man tränar på. Det blir ju till slut så att man på något vis liksom knyter an till platsen där man utsätter sig för denna för denna plåga, för denna njutning.

När man börjar bli bekant med de förrädiska hålen i asfalten och vet vilken djävulsstigning som lurar bakom nästa krök skapas någon slags hat-kärlek. Bittert hat inför berget som aldrig tar slut, berget som verkar brantare för varje steg man tar, Berget som vägrar att låta sig besegras. Kärlek till Berget som låter en försöka gång på gång, Berget som bjuder på en vidunderlig utsikt dag efter dag trots att jag spottar och svär och berget som liksom stilla och vänligt blinkar menande åt en när man äntligen står där på toppen som om att det hela tiden visste att jag skulle klara det, men inte något ville avslöja. Jag kommer att sakna det. Monte Urgull.


Vi sprang upp till toppen som vanligt. Jag var helt slut. Som vanligt. Jon var rätt pigg. Som vanligt. Efter att ha pustat en stund körde vi lite jump-squats uppför några trappor i närheten. Två steg i taget. Det är kul med jump-squats. Härligt med explosiveten Speciellt efter att man sakta gnetat sig uppför i nästan 10 minuter så är det skönt att göra något där man får känna sig stark och kraftfull.

Sen lunkade vi neråt. Meeen, vi var inte riktigt färdiga vid berget. Nästan vid hennes fot, vid sidan om vägen finns en berghäll som inte är av denna världen. Helt slät, av skiffer tror jag, och brant som satan. (Bilderna gör tyvärr inte branten rättvisa.) Vi hade sprintat uppför några gånger, på kul, någon dag tidigare men nu var det dags att köra på riktigt. Backsprintsintervaller! Upplägget var sådant att jag sprintade uppför medan Jon körde armhävningar nedanför under tiden, när jag kommit ner bytte vi. Armhävningar för mig, backsprint för Jon. Detta gånger tio. Jäklar vad mör man var i både hjärta, ben och bröst någonstans vid sju. Vid nio kände jag mig som en snigel som kravlade mig uppför och den sista armhävningsintervallen stod jag mest och skakade på raka armar. Men vilken underbar övning! Jag hade t.o.m träningsvärk i Teres Major dagen efter. Antagligen på grund av frenetiskt pendlande med armarna för att överhuvudtaget ta mig uppför hällen. Styrka, explosivitet, hjärta, ja typ allt var med.

Sådan var sista kvällen på berget. Alldeles underbar.

Monte Urgull Revisited, San Sebastian

Ok, att springa uppfor det dar berget, Monte urgull, ar sa jakla jobbigt. Jag inser att det maste vara precis den typ av traning som jag borde agna mig at eftersom jag dor direkt. Sa igar bar det alltsa uppat igen. Tva vandor uppfor blev det och i jamnare tempo an sist. Men alltsa, ni skulle se berget! Pa vissa stallen ar lutningen helt absurd. Jag overdriver inte om jag sager att vissa backar har typ 35 graders lutning. Ni kan fethaja att det inte gar sa fort framat i de partierna. Jon daremot har det inte alls lika tufft, som ni ser har han sprungit fore och tagit bilder, typ helt oberord. Mycket frustrerande. Sa andra vandan fick han sprinta fore en bit, for att sen jogga tillbaka till mig och sa vidare. Da slaknade han ocksa ratt fort!

Ikvall, nar solen inte star sa hogt kor vi igen.

Hotter than Hell

Jag har bränt mig.

Bilbao

Utanfor Guggenheim

Innuti Richard Serras 'the matter of time'

Run to the hills, Monte Urgull, San Sebastian

Asbrant.

Jon pa toppen, pigg.

Anna pa toppen, helt slut.

Pa vagen ner hann det bli valdigt morkt och parken hann stanga. Vi fick klattra.

Summer in the city, San Sebastian

Just another day, San Sebastian

Just another day in paradise, San Sebastian

Walk of life

Jon:
Funderade ut ett strålande kettlebellpass igår innan jag somnade. Det får bli någon annan gång. I dag blev det långpromenad istället. Tre timmars strövande i skogarna bakom fiskis. Lite träning gick förstås inte att undvika: back- och rushträning, jump squats uppför trappor och användandet av en gungbräda som bänkpressmaskin. Vi kommer nog inte få träningsvärk i morgon men det var roligt, bättre än ingenting och gav oss några idéer om nya upplägg på träningspass. Jag han med några chins under dagen också.
Sen rundade vi av allt med en rejäl pasta carbonara framför Gudfadern III. Bra pasta, dålig film.

Holiday

Jon:
Första semesterdagen. Anna skulle egentligen ha jobbat men fick ledigt. Så nu är det alltså här: en månads oavbruten fritid. Vad kan inleda detta paradis bättre än ett pass järnklotskelande.
Vi hade lite kort om tid så jag satte ihop ett 15 minutersprogram. Generellt passar den längden på pass mig ganska bra. Det känns skönt att klara av ett riktigt program varje dag. Att göra det så kort brukar garantera att det faktiskt avverkas. Sen kan man leka lite med vikterna under hela dagen. Typ göra chins när man passerar stången, dips i hörnet mellan diskbänken och arbetsbänken i köket när man går efter en macka, lite handstående när väggen ser inbjudande ut osv.
Några av grundtankarna med dagens program var att koncentrera det runt basövningar, att få in relativt mycket svingar samt att jobba på snatcharna. Både jag och Anna körde med våra RKC-cert vikter. Jag med 24 och Anna med 16. De enda gångerna vi kör lättare nuförtiden är egentligen när vi kör Kenneth Jays Viking Warrior VO2 max.
Dagens pass blev följande:

Armhävningar - max
Tvåhandsvingar - 1 minut
Clean/Push Press Vänster - 1 minut
Armhävningar - max och sen vila under återstoden av 1 minut
Clean/Push Press Höger - 1 minut
H2H Svingar - 1 minut
Armhävningar - max och sen vila under återstoden av 1 minut
Squat med kulan i vänstern - 1 minut
Squat med kulan i högern - 1 minut
Armhävningar - max och sen vila under återstoden av 1 minut
Roundabout - 1 minut
Vila 1 minut
Snatches med fria byten - 3 minuter
Armhävningar - max

Tanken med att lägga 3 minuters snatch i slutet var att simulera slutet på snatch test utan att behöva köra sönder händerna helt. Målet var alltså att ligga på runt 60 reps. Jag tröttnade rätt fort. Gjorde 18 reps på första minuten och tappade sen räkningen. Anna var dock grym! 56 reps! Så gott som där alltså. Jag får träna mer.
Sammanfattningsvis kändes det som ett riktigt bra upplägg på passet. Anna hade spykänslor i duschen men inga nya blåsor i händerna. Alltid ett bra betyg.

Eftersom Anna fick dagen ledig började vi också titta på Pavels stretch DVD. Kommer återkomma till den senare men första intrycket är riktigt gott. Jag behöver verkligen mjukas upp.

Ingen yoga

Anna:
Nä. Hade planerat ett tufft yogapass på eftermiddagen. Men jag orkade inte. Jag bara orkade inte. Hade satt på mig skorna och var på väg ut genom dörren när jag bestämde mig för att inte gå. Sov tre timmar istället. Ingen yoga idag alltså.

Burn motherfucker burn

Anna (backtrack forts):

Kanske lite väl aggressiv rubrik men jag var så himla arg. Var på Eriksdalsbadet för någon dag sedan. Hade några timmar över på eftermiddagen och var så nöjd över att jag hade kommit på att jag skulle dra till gymmet på eriksdalsbadet och öva på styrkelyften vi lärde oss av Fredrik i helgen. har tränat en del med de fria vikterna där tidigare men aldrig gett mig på skivstängerna av den enkla anledningen att jag liksom inte riktigt vetat hur man gör. (Det finns ju iofs många kukiga snubbar på gym som har riktigt dålig koll på hur man gör med en skivstång, men sån vill man ju inte vara).

Anyway. Jag kom in i den undanträngda fri-viktsdelen av gymmet med upprullade ärmar och svettpärlor på bröstet efter 5 min uppvärmning på roddmaskinen (som Fredrik brukar göra), sjukt redo att Lyfta. Lyfta på riktigt, känna mig stark och tuff. Att för en gångs skull känna att man vet hur man gör. Kollar mig omkring, låtsas som att jag inte märker de där förhatliga pumpar-killarnas blickar, men jag ser ingen skivstång. Det fanns ingen skivstång! Det fanns ingen skivstång! Jo, det fanns en sån där stång på räls, en Smiths-masikn. Alltså allvarligt, på räls. Vad är det för ett gym? En miljarrrd maskiner men ingen riktig stång. Som jag sa till några gamla gymrävar som jag bondade med i min ilska:

Det vore ju fruktansvärt om man blev stark på riktigt!


Så, ja. Det blev varken marklyft eller bänkpress. Det enda som blev var frivändingar. Frivändningar med en sån där spinkig liten kort stång som pumpar-killarna kör tvåhandscurls med. Inte riktigt någon känsla. Inte som i lördags i källargymmet med Fredrik. Men ända bra att öva på frivändingarna. de är verkligen komplexa. Mycket att tänka på samtidigt. Men jag längtar efter att köra marklyft igen. Det var sån upplevelse. Den där tyngden i händerna, för axlar, rygg. Åh, det pirrar lite i magen när jag tänker på det.

Sen efter 15 minuter av arga frivändningar gjorde jag lite andra grejer med hantlarna,

10/10 pressar med 12, 5 kg
5/5 renegade rows 10 kg
10/10 viktade sneda situps/magvridningar 12,5 kg
5/5 turkish getups m hantel 12, 5 kg
5/5 squatpressar 10 kg

Två rundor. Pumpar-snubbarna kollar alltid med stora ögon när man kör t.ex. renegade rows och TGU. Det är som att de aldrig sett något annat än isolationsövningar. Någonsin. Som att tunga styrkeövningar för hela kroppen är något från yttre rymden. Ååååh. Så trött på dem. Kan man inte stänga in dem i någon maskinpark någonstans?

Tänkte att jag skulle avsluta med lite kroppsviktslekar typ kanske handstående armhävningar, de där grod-armhävningarna och s jag såg på Fredriks blogg, och annat kul. Men alltså det finns ju knappt väggar att stå på händer mot där på gymmet, knappt rum att hoppa runt i grodmode.

Och där och då slog det mig. Det är fan svårare att göra något kul och vettigt på ett toppmodernt utrustat gym än det är där jag tränar ute på gräsmattan och lekplatsen i Fiskis. Svårare på gym! Roligare ute! Folk är så jävla lurade. På lust och pengar. Kom ut till oss i Fiskis så ska vi alla träna och ha askul. Samtidigt. Vi tävlar i vem som kan hitta på roligast övningar med hjälp av endast parkbänk och träd. Och jag lovar, fantasin tar aldrig slut!

Under pressure

Anna:
Oj oj, nu ligger vi efter i uppdateringen igen. Det är väl det här som är bloggfällan. Antingen är man besatt av att uppdatera dagligen, helst flera gånger, alternativt har man konstant dåligt samvete över att inte ha uppdaterat på flera dagar. Där är vi nu så vi kör lite backtrack i blandad kronologisk ordning.

En härlig morgon för några dagar sen bestämde vi vid frukost att idag kör vi tungt. Inte så länge men tungt. Så det blev pressar, precis som dagen innan. Dock med tyngre vikter. 16 för mig, 24 för Jon (ska dock sägas att det är en tolva på bilden, eehh). Samma stegar som sist fast två set. D.v.s

5/5
4/4
3/3
2/2
1/1

Två rundor. Kanske inte blev riktigt så tungt som jag önskat men Pavel menar ju att om man vill bli stark, på riktigt, ska man köra tungt, få reps fast inte till 'failure'. Spå säger Jon i alla fall. Hur som helst var det jätte skönt. Och kul. Vi lyssnade på min nya favoritlåt med Micke Jackson 'Dirty Diana'. Shit vad bra den är. fick sån jäkla kick av låten att jag knappt tänkte på hur pressarna kändes Sjöng med hela tiden och Jon skrattade. Dirty Diana, vilken låt! Sätter på den nu!

Hot hot hot!

Anna:
På eftermiddagen, efter morgonens träning körde jag veckans första ashtangayoga-pass. Ssskönt. Extremt varmt dock. Det är väl värmen och fukten ute som gör det. Men det betyder att jag svettas ännu mer än jag brukar. Skulle kunna vrida ur mattan efteråt. Det känns som att jag tappar typ 1,5 liter vatten på ett två timmars yoga-pass. Ska kolla hur det står till med den saken. Måste hur som helst komma ihåg att dricka mer nu när det är så varmt.

Yogastudion har just fått nya ägare. Det har vitmålat de sunkiga new-age-gula väggarna, vädrat ut lite rökelse och tagit bort de fruktansvärda blommiga klänningarna från Indien som de sålde där tidigare (mammon har ju en plats även i yogastudios). Nu känns yoga-shala mer som en plats för träning, om än introvert sådan, och mindre som centrum för afro-dansande, yoga-experimenterande andlighets-tanter. Funderar dock ändå på att byta studio. Har bara inte hittat den perfekta än. Vill ha hard-core men gärna utan rökelsebomber för att dölja svettlukter och pallar heller inte med när det blir för slimmat med organic-chica-yummy-mummies. Jag letar vidare.

Klassen var toppen. Kände mig mjuk och stark. Samtidigt. Så vill jag alltid känna mig.

She's like the wind

Anna:
Vaknade i morse och var riktigt sugen på att komma igång med Kenneth Jay's VO2max på riktigt. Jag tittade på mina stackars händer och konstaterade sorgset att det nog inte skulle gå idag heller. Små mjuka blåsor i handflatorna är inget att leka med. Efter en 20-30 snatches är de söndertrasade och då kan man räkna med uppehåll från både kettlebells, handstående och poledance i flera dagar.
Min älskade make fixade dock lösningen. Vi skulle köra VO2max-intervallerna fast istället för snatches körde vi high-pulls som är mer skonsamma för händerna och istället för 12 kg för mig blev det 16 (för jon blev det 24 istället för 16). Allt för att spara händerna men fortfarande jobba typ lika hårt.

Vi siktade på 20 min. Jon stannade lite innan då greppet dog. (Vi tränade inomhus idag och 24 kilo i parketten är liksom en risk inte värd att ta). För mig funkade greppet rätt bra och jag börjar faktiskt lära mig att hooka handtaget med fingrarna snarare än att greppa hela handtaget. Så med Jons pepp och Rihanna's 'Disturbia' på högsta lyckades jag faktiskt ta mig upp till 20 min.

Med andra ord 320 high pulls med 16 kg. Jobbigt. Men jäkligt skönt efteråt!

Efter att ha legat och frustat på golvet en stund (alltså inte den av Pavel rekommenderade 'active rest') så avslutade vi med en negativ stege av strikta militärpressar. Jag med 12, Jon med 16.

5/5
4/4
3/3
2/2
1/1

Var riktigt skönt faktiskt. Vi körde mitt emot varandra i exakt synk med 'She's like the wind' på stereon. Så fin låt och han sjunger så fint i bryggan.

Tänk att det kan vara romantiskt men militärpressar.

Kulor på grönbete

Anna:
Ligger svettig på sängen och bloggar medan Jon duschar efter kvällens pass. Det blev two-in-one idag kan man säga. Först ut med kulorna till fotbollsplan. Bara det är träning i sig. Att gå med en 16 kilos (24 för Jon) i rack eller på rak arm i ett par tre minuter är jobbigare än man tror men sjukt bra förstås. Där körde vi en rutin Jon hade funderat lite på under dagen.

Första rundan följer:

5 roundabouts
5/5 rack squats
5/5 snatches
5/5 clean & press

Nästa runda blir 1 rep kortare, d.v.s

4 roundabouts, 4/4 rack squats osv.
Sen sammanlagt 5 rundor ner till 1 rep.

Det var en skön konditioning-rutin som tog kanske 15 min. Inget mördarpass med andra ord. Nästa gång kanske vi kör samma sak en gång till. Alltså 5 reps till 1 och om från början på 5 igen. Vi kanske borde säga något om roundabout förresten. Det är en swing-övning som TracyRiefkind har hittat på som ett sätt att lura hjärnan att göra många swing och glömma bort hur jobbigt det egentligen är. Så här förklarar hon den på sin blogg:

The breakdown:

2 hand swing (rep 1)
transfer to R, (rep 2)
one hand swing R, (rep 3)
transfer back to 2 hand swing, (rep 4)
2 hand swing, (rep 5)
transfer to L, (rep 6)
1 hand swing L, (rep 7)
transfer to 2 hand swing, repeat (rep 8)
Each complete Roundabout has 8 reps, 5 complete Roundabouts = 1 min.

Efter avklarat program promenerade vi hem kulorna igen och hämtade våra tennisracket.

Jag hade länge letat efter ett (inte så dyrt) racket till Jon när jag på midsommarafton hamnat på en efterfest i gryningstimmen hemma hos en kille som hette Rickard. Det visade sig att han var tennisentusiast och typ tennistränare (hoppas jag tolkat det hela rätt) och att han tillsammans med sin kompis drev Sveriges mest populära tennisblogg. Vilken grej va. I fyllan och villan slängde jag ur mig frågan om han inte möjligtvis hade ett gammalt sunkigt racket som kunde passa Jon. Och det hade han! Så det är vår nuvunna vän Rickard (som f.ö även har gjort en IRONMAN i våras) som vi har att tacka för vår begynnande tenniskarriär.

Jag har spelat tennis med min kära far och tagit lite sporadiska lektioner under sommarhalvåren sen jag var ganska liten och tycker mig vara helt ok för att vara rätt så dålig, om ni hajar vad jag menar. Jon däremot spelade för första gången någonsin för ett par veckor sedan och är helt makalös. En naturbegåvning. Jag har tjatat på honom lite om att anstränga sig bättre vad gäller positioneringen men han är grym.

Ikväll gick vi ned till den allmänna asfaltsbanan vi har där vi bor i Fiskis och hoppades på att den skulle vara ledig. Icke. Dessutom satt en drillande tennisfarsa med sin dotter på kö och väntade. Molokna gick vi hemåt. Men på parkeringen i vår underbara förort hittade vi en perfekt betongvägg att spela mot. Träningen, kvällen och humöret räddat. Vi körde kanske 30 minuters squash-inspirerad vägg-tennis i rätt bra tempo. Skrattade mycket...oooch bråkade lite. När vi hade slagit bollen över väggen för femtielfte gången gick vi hem och käkade ostmackor.

Love at first sight

Anna:
Jäklar i min låda! Här tror man att efter yoga, poledance och framförallt efter alla swings att man rygg som pallade med det mesta. Och kanske lite till. Ehh, så här två dagar efter mitt livs första styrkelyft-pass har jag fortfarande svårt att böja mig mer än 10 grader. Ländryggen är så stum att jag lika gärna kunde varit stelopererad. Sprinten till tåget igår var en bragd med tanke på den totala avsaknaden av bålstabilitet.
Men träningsvärk är toppen. Kanske det bästa jag vet. Har t.o.m. den dåliga vanan att verkligen gilla den typen av träningsvärk där man, på riktigt, inte kan röra sig normalt på upp till en vecka (inte så smart med tanke på att man inte kan träna under tiden) men jag gillar det. Det får mig att känna mig så himla levande och är, som Jon brukar säga, ett kvitto på att man faktiskt har jobbat.
Hur som helst, styrkelyft var helt fantastiskt. Kärlek vid första ögonkastet. Jag som, förrutom i KB-träningen, är van vid att mest jobba med min egen kroppsvikt (som iofs inte är fy skam) blev så himla taggad av att jobba med tunga vikter. Det är verkligen en annan känsla än den egna vikt. Tungt på riktigt liksom. Speciellt marklyften. Så här första gången med marklyft blev det 60 kg jag körde med. Har än så länge svårt att avgöra om det är mycket eller lite men tungt kändes det i alla fall. Jäkligt tungt. Men det är ju det som är hela grejen. Fatta stången, andas, spänna mage, rygg och rotlås. Fyra reps blev max och det är utan tvekan från marklyften min diaboliska träningsvärk i ländryggen kommer ifrån. Så kul! Vill bara köra mer. Lyfta riktigt tungt, det är det nya lila!

Eller som vår tränare Fredrik sa: "Det är det här alla riktiga idrottare sysslar med. Om de inte gör det så borde de göra det."

Gym class heroes

Jon:
Vi har länge pratat om att börja med klassiska styrkelyft med skivstång samt lära oss de olympiska lyften så igår tog vi en paus från kulorna och lät Fredrik köra med oss i gymmet istället: frivändning med och utan knäböj, bänkpress och marklyft.
Jag ska utveckla mina tankar om det här vid senare tillfälle. Just nu räcker det med att säga att vi måste hitta ett gym i närheten där vi kan köra mer, att Anna har så mycket träningsvärk i ryggen att hon hade svårt att komma upp ur sängen och att Fredrik verkligen är en tillgång som tränare. Boka genast ett pass med honom.
Huromhelst var det härligt att lägga sig under stången igen. Att göra den lilla ritualen: ihop med skulderbladen, ringfingrarna på märket, fokusera, andas, lyft.