Love at first sight

Anna:
Jäklar i min låda! Här tror man att efter yoga, poledance och framförallt efter alla swings att man rygg som pallade med det mesta. Och kanske lite till. Ehh, så här två dagar efter mitt livs första styrkelyft-pass har jag fortfarande svårt att böja mig mer än 10 grader. Ländryggen är så stum att jag lika gärna kunde varit stelopererad. Sprinten till tåget igår var en bragd med tanke på den totala avsaknaden av bålstabilitet.
Men träningsvärk är toppen. Kanske det bästa jag vet. Har t.o.m. den dåliga vanan att verkligen gilla den typen av träningsvärk där man, på riktigt, inte kan röra sig normalt på upp till en vecka (inte så smart med tanke på att man inte kan träna under tiden) men jag gillar det. Det får mig att känna mig så himla levande och är, som Jon brukar säga, ett kvitto på att man faktiskt har jobbat.
Hur som helst, styrkelyft var helt fantastiskt. Kärlek vid första ögonkastet. Jag som, förrutom i KB-träningen, är van vid att mest jobba med min egen kroppsvikt (som iofs inte är fy skam) blev så himla taggad av att jobba med tunga vikter. Det är verkligen en annan känsla än den egna vikt. Tungt på riktigt liksom. Speciellt marklyften. Så här första gången med marklyft blev det 60 kg jag körde med. Har än så länge svårt att avgöra om det är mycket eller lite men tungt kändes det i alla fall. Jäkligt tungt. Men det är ju det som är hela grejen. Fatta stången, andas, spänna mage, rygg och rotlås. Fyra reps blev max och det är utan tvekan från marklyften min diaboliska träningsvärk i ländryggen kommer ifrån. Så kul! Vill bara köra mer. Lyfta riktigt tungt, det är det nya lila!

Eller som vår tränare Fredrik sa: "Det är det här alla riktiga idrottare sysslar med. Om de inte gör det så borde de göra det."