Anna:
Vaknade i morse och var riktigt sugen på att komma igång med Kenneth Jay's VO2max på riktigt. Jag tittade på mina stackars händer och konstaterade sorgset att det nog inte skulle gå idag heller. Små mjuka blåsor i handflatorna är inget att leka med. Efter en 20-30 snatches är de söndertrasade och då kan man räkna med uppehåll från både kettlebells, handstående och poledance i flera dagar.
Min älskade make fixade dock lösningen. Vi skulle köra VO2max-intervallerna fast istället för snatches körde vi high-pulls som är mer skonsamma för händerna och istället för 12 kg för mig blev det 16 (för jon blev det 24 istället för 16). Allt för att spara händerna men fortfarande jobba typ lika hårt.
Vi siktade på 20 min. Jon stannade lite innan då greppet dog. (Vi tränade inomhus idag och 24 kilo i parketten är liksom en risk inte värd att ta). För mig funkade greppet rätt bra och jag börjar faktiskt lära mig att hooka handtaget med fingrarna snarare än att greppa hela handtaget. Så med Jons pepp och Rihanna's 'Disturbia' på högsta lyckades jag faktiskt ta mig upp till 20 min.
Med andra ord 320 high pulls med 16 kg. Jobbigt. Men jäkligt skönt efteråt!
Efter att ha legat och frustat på golvet en stund (alltså inte den av Pavel rekommenderade 'active rest') så avslutade vi med en negativ stege av strikta militärpressar. Jag med 12, Jon med 16.
5/5
4/4
3/3
2/2
1/1
Var riktigt skönt faktiskt. Vi körde mitt emot varandra i exakt synk med 'She's like the wind' på stereon. Så fin låt och han sjunger så fint i bryggan.
Tänk att det kan vara romantiskt men militärpressar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar