On the honour system

Jon.
"I do, like many of you, appreciate the comforts of everyday routine, the security of the familiar, the tranquility of repetition. I enjoy them as much as any bloke."
Träningsprogram framstår ofta som en riktigt god idé. Att göra något rutinmässigt, att följa en logik för att nå ett mål tolv veckor, sex månader, ett år senare. Det framstår ofta som en bra idé på samma sätt som att träna tidigt på morgonen känns som en bra idé. Det verkar ju så bra. Bilden av sig själv ensam på våta skogsvägar i kall höstsoluppgång, känslan av att man är en sån som bestämmer sig för något och sen gör det.
Well....det är sånt som gör en olycklig. Minns samvetsfrågan: "Are you a wolf or are you a sheep?" Det finns inget värderande i frågan. Det är inte bättre att vara den en ena eller den andra. Det gäller bara att veta och att vara ärlig mot sig själv. Som Pavel säger: You're on the honour system".
Att inte veta eller inte vara ärlig mot sig själv kommer förr eller senare göra en olycklig.
Jag kan inte gå upp och springa klockan sex på morgonen. Dom gångerna som jag faktiskt har gjort det eller något liknande så har jag älskat det men jag kommer aldrig kunna göra det som en rutin. Kalla mig mr. Snooze.
Jag tycks heller inte vara gjord för att följa ett träningsprogram. Jag inspirerades verkligen av Marty Gallaghers "The Purposeful Primitive" och har verkligen velat följa hans råd om hur man lägger upp ett styrkelyftprogram. Tre dagar i veckan med knäböj, bänkpress och marklyft. 12 veckor med minskande reps och tyngre vikter för varje vecka. Jag vet att programmet är bra och jag vet att jag skulle bli starkare om jag följde det men jag kommer inte att göra det.
Har kört första veckan och undrat över varför det inte känns lika roligt att träna som vanligt.
Kan bara komma fram till att det är för att jag saknar den andra träningen, att jag saknar kreativiteten och att följa infallen.
Jag har tagit till mig Gallaghers program. Jag kommer att följa det på mitt sätt, göra det till mitt. Det var genom att göra så som jag hittade till träning, till kettlebells och till allt det som jag håller på med till att börja med. Kanske skulle jag bli starkare om jag slaviskt följde ett program men antagligen skulle jag inte bara tröttna utan också bli ledsnare på kuppen.
Elitidrottare blir man kanske inte på den här inställningen men den får mig att fortsätta vilja träna, fortsätta vilja utveckla mig och lära mig och jag får aldrig tråkigt.