söndag 18 oktober 2009

Take my breath away

Anna:
Trots att jag har kört fullständig vila de senaste två dagarna kände jag mig ändå inte helt hundra på poledanceklassen idag. Lite kall, lite stel, lite svag och fortfarande ont i höften. Är så trött på den där höften, imorgon är det jag som ringer sjukgymnasten. Däremot är benen typ helt bra, de verkade lite sura på GIH och menade att de aldrig skulle få fler försökspersoner efter mitt inlägg, så jag bör väl säga att det gjorde ordentligt ont i typ 12 timmar efteråt men därefter avtog smärtan ganska snart. Och allvarligt talat, jag uppmanar alla som kan att delta i studier av det där slaget, det är ju urhäftigt, något jäkligt annorlunda och så är det ju spännande att testa till exempel syreupptagningsförmåga och maxpuls med exakta metoder.

Hur som helst, jag var som sagt inte på topp när jag gick iväg till träningen idag, hoppades att det skulle gå över när man väl bytt om. Men inte. Körde allt på vilja men utan inspiration och gnista blir man som bekant ingen vinnare. Gnetpass helt enkelt. Var dock kul att köra strechingen efteråt. Det är alltså inte sån där fotbollsstretch som syftar till att motverka träningsvärk (sic) och där alla ändå bara fuskar utan här är det lite mer våldsamma metoder mot högre mål. Spagat, split och sånt. Jäklar vad ont det gör, ibland känns det liksom som om benen inte hänger med när man går därifrån för musklerna är så uttänjda. Idag tänjde vi i par men det var faktiskt inte min egen stretch som var rolig utan lyckan låg idag i att hjälpa någon annan att komma djupt. Hon var jätteduktig, uthärdade och andades bra (viktigt förutsättning för att komma djupt) men det känns som att det också är tydligt att yogan lärt mig mycket, inte bara om min egen kropp och hur den sträcks ut utan också om hur man hjälper andra, hur man korrigerar, och hur man andas tillsammans. Ha ha ha, det låter som jag varit på profylaxkurs, har aldrig fött några barn men tror ärligt talat att ha någon som står på ens rumpa när man tänjer spagat inte är helt väsensskilt, åtminstone inte vad gäller smärtan.

När lyssnade ni förresten på Prodigys 'Breathe' senast? Eller låten med samma namn av Depeche Mode. Nej förresten, lyssna på Sveriges svar på Kylie Minogue: September när hon sjunger en tredje låt med samma titel. Bra poplåt. Eller titelspåret till det här inlägget med Berlin, eller 'You take my breath away' med Sveriges svar på 'Eyes wide shut': The Knife. Ha ha, musik är frivilligt men rekommenderat.

På bilden ser ni någon slags pole-headstand och på benet skymtas biopsiplåstren.

2 kommentarer:

  1. Vilken rolig blogg, jag har aldig velat börja i poledance men det finns inte i min stad eller i närheten. Du är jätte duktig. Ser så kul ut jag älskar vighet och akrobatik. Lycka till med träningen. I'll be back

    SvaraRadera
  2. Hej,vad kul att du hittat hit. Välkommen!

    Anna

    SvaraRadera