måndag 7 september 2009
DeFranco's Strong
Jon:
Har precis tittat på "Strong", dokumentären om DeFranco's gym i New Jersey. Dokumentär är kanske lite att ta i. Infomercial i dokumentär form är väl mer korrekt. Inget fel med det dock om man inte har något problem med gråtenihalsen success stories varvade med bilder på tuffa killar som lyfter tungt.
Det verkar hursomhelst vara ett jävligt bra gym. För er som inte känner till det som förr är det ett gym i ett industriområde i New Jersey som har gjort sig känt för sin extremt hårda träning av kanske framförallt amerikanska fotbollspelare på väg upp till NFL. Det är mycket fria vikter, kedjor, slädar släggor och däck. HardCore med andra ord. Länkar till hemsidan här och till youtube här.
Filmen är som sagt i dokumentärform och inte en instruktionsvideo. Man får förvisso ett och annat tips och en del inspiration genom att titta på den men det som är filmens röda tråd är tanken på hård träning som en form av fostran. Relationen mellan far och son får stort utrymme och träning i unga år som ett sätt att förbereda sig för livet är ett genomgående tema.
En replik fick mig att börja fundera: "..that's why it's so important to train to failure.".
Att tala om funktionell träning är att på något sätt tala om effektiv träning. Följdfrågan måste då bli effektiv för vad?
"Train smart, not hard" är ett mantra som dyker upp lite här och var. En annan variant på samma tema är styrkelyftfilosofin att aldrig träna till "failure" för att kunna hålla återhämtningstiden kort. Kanske är det på ett sätt smartare att inte träna till "failure" genom att det faktiskt möjliggör en större styrkeökning på kortare tid än vad träning till "failure" gör. Men är det inte så att man samtidigt missar en aspekt av träningen: den mentala eller den uppfostrande?
Att träna är inte bara att göra sin kropp starkare, vigare, snabbare utan också att uppfostra sig själv att pressa sig hårdare, att hålla ut längre. Det är en aspekt av träningen som riskerar att gå förlorad om man alltid stannar en eller två reps före den punkt man inte klarar något mer och om man aldrig bekantar sig med denna punkt så får man svårt att hantera den när den väl nås.
Det här betyder inte att man alltid måste träna till "failure". Jag får t.ex extremt lätt träningsvärk och om jag kör slut på benen kan jag knappt gå på en vecka, än mindre träna. Men ibland måste man pressa sig till den där punkten. Om inte för resultatens skull så för att bättre känna sig själv.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Schysst filosoferande kring poängen med träning. Väntar fortfarande på min 24:a. Några dagar försenad. Väntar väntar... Under tiden, egenkroppsvikt och fotboll.
SvaraRaderaDet kommer mer om kroppsviktsträning. Fotboll dröjer nog dock. Tänk liggande åtta.
SvaraRaderaJon