Det känns som om det var 100 år sedan jag satt framför datorn, det var det inte. Men väl fyra dagar sedan jag senast uppdaterade. Min kära mor som undervisar i journalistik brukar säga att en blogg är som en haj. Om den inte rör på sig så dör den. Är det verkligen sant att hajar dör om de inte rör sig? Tur för mig att jag har en underbar man som kan skriva när jag inte hinner.
Så var ska jag börja? Där jag slutade kanske Fredagen blev det gymmet, hade jättekul, verkligen. Jon var där när jag kom dit så han passade mina knäböj. Börjar komma någon vart nu, börjar fatta hur det ska kännas och vågar gå ned djupt. Vill pröva att köra riktigt jävla tungt snart. Man tror det inte men när det börjar bli tungt handlar det lika mycket om att våga stå emot vikten som att faktiskt orka. Viktvana tror jag att de brukar kalla det, styrkelyftarna. Sen blev det lite knästräck. Brukar ju aldrig köra maskinerna men ska eventuellt delta i en forskningsstudie där knästräck är ett av testmomenten så jag ville liksom pröva lite. Sen gick Jon och då bara lekte jag runt lite. Handstående armhävningar, lite legraises och split legraises, och några dips Sen lite fler hemsnickrade magövningar. Bl.a vände jag mig åt andra hållet i dipsställningen och körde pikeringar (heter de så). Tänk er en typisk gymnastövning. Man lyfter benen kontrollerat upp tills de är parallella mot golvet och tillbaka. Fem gånger fem. Visst hade jag grym träningsvärk i magen i helgen men jag hade framförallt så himla roligt. Jag bara lekte runt där i gymmet och gjorde det som föll mig in.
Det är mitt nya. Har bara varit sugen på att köra, vad ska man kalla det, ehh kul grejer, på senaste. Ibland vill man köra så man spyr men på sista tiden vill jag mest öva teknik, springa en skön 5 km runda, slipa på lite tricks och sånt. Så precis det tänkte jag göra en liten tid framöver. Och jag tror att det är viktigt. Om man är allvarlig med att träningen är långsiktig, verkligt långsiktig, något man tänker sig att man ska hålla på med hela livet. Så blir man tvungen att lyssna på, inte bara sin kropp, utan också på lusten. Inga 16 tons närmaste veckan alltså. Om jag inte får sjuk lust vill säga.
Helgen var vila. Men ingen härlig sådan bara ofrivillig. Jag hatar ofrivillig vila, när dagarna bara rinner ifrån en och man blir tvungen att prioritera sådant man helst vill slippa. Dötrist!
Måndag innebar nya tag med ett askul Kettlebell-pass son Jon funderat ut på morgonen. Han får beskriva det själv men det var himla tungt (egentligen ett sånt jag tänkt att slippa närmsta tiden men i måndagsmorse hade jag inte ens formulerat tanken för mig själv). Bland annat ingick tunga swingar, 20 st åt gången, jag m 24an, Jon med nytillskottet 32an och det var faktiskt mäktigt. Första gången jag någonsin höll i en kettlebell var för drygt ett år sedan. Det var en 24a och att swinga den 10 gånger var som att föda barn. Det var det tyngsta jag gjort. Höll på att svimma vid 8. Att swinga den 20 gånger igår var piece of cake, fattar ni! Hur lätt som helst! Nåja, lite tungt blir det ju när man gjort många set. Men ändå Så snart jag blir sugen på att köra tungt igen ska jag ge mig på 32an.
På kvällen samma dag blev det poledance, åh jag älskar att komma dit. Det är verkligen nya utmaningar varje gång. Och det kräver så mycket. Teknik, styrka, flexibilitet men shit, man måste våga också. För att inte tala om att ha hög smärttröskel.
Efter klassen fortsatte jag öva på splitsen men prövade också den här grejen för första gången:
Och Fredrik: Jon håller på att övar, han återkommer med contortionistbilder nästa vecka.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar