Ja, slemsäckinflammation, låter inte så himla kul. Rätt sunkigt faktiskt. Är heller inte säker på om det är det jag har men nåt fel är det. För typ två veckor sedan körde jag igång med löpträningen efter att ha vilat benhinnorna ett tag. Sprang en kort sträcka, 4 k, men i min kalv-på-vårsläpps-iver över att få vara ute i skogen och springa igen pinnade jag på i ett rätt så snabbt tempo. Och sedan dess har jag haft en jäkligt dålig känsla i vänster höft. Exakt vad det är vet jag alltså inte men jag har just fått hem en bok jag beställt - Idrottsskador, förebygga, behandla, rehabilitera - och nu sitter jag här hemma och försöker ställa min egen diagnos samtidigt som jag googlar på ord som 'anitflogistika' och 'fibrinutfällning'. Ha ha ha, risken är överhängande att jag kastar in några fler åkommor av bara farten. Monteggiafraktur låter ju tjusigt, eller vad sägs om en målvaktsarmbåge? Ja ja, hur som helst så kan till och med en lekman som jag dra slutsaten att vad det än är som jag råkat ut för så är det nog tyvärr helt enkelt är en följd av överbelastning. "För mycket, för ofta, för fort - och med för lite vila" skriver de i min nya bok. Och jag får helt enkelt bita ihop och inse att det nog inte bli något Tjur-rus för mig i år. Så himla deppigt. Allt jag varit sugen på hela hösten har varit att springa, springa i skogarna runt Fiskis, förbi hästarna och uppför mördarbacken. Men icke. Typiskt, som min pappa skulle säga.
Meen, det finns faktiskt en bra grej. Jag är ju trots allt (hittills) frisk i överkroppen, så jag har ägnat de senaste dagarna åt att öva handstående armhävningar (försök iallafall), chins (PB på två stycken flera dagar i rad nu) och L-sits i ringarna. Och det går faktiskt framåt. Har kört 'grease-the-grove'-style, dvs. att varje gång jag gått förbi stången har jag gjort en chin eller några sekunders L-sit och det verkar som att det funkar jäkligt bra faktiskt. Det kanske är jag som blir Calisthenics Kingz nästa medlem.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar