Christmas finale at the stretch class

Anna:
After hanging out in deepest sidesplit for the whole duration of 'Oh Holy Night' by Mariah Carey (ha ha ha, it's true) it was time to evaluate our progress over the past three months. The measuring method was putting the heels up to a line in a split. Then folding over as far as possible (with control) with a pen in your hands and putting it down as far away from the line as possible and then measuring the distance between the line and the pen.

Unfortunately I wasn't there the day when we measured the initial data so I had nothing to compare to. But now I have a measurement for the next check up. Some of the less flexible people had massive improvements, up to a 20 centimetre difference in reach! Although everyone but one had improved their reach singificantely. Around six centimetres in 2 months must be regarded as a pretty good increase for an already flexy person.



My flexy status have been very turbulent lately. Or perhaps it's always been like that. (Note to self: must learn to keep a flexy diary.) By the end of the summer I reached a "touch-down" in my front splits in one of Marinas of North Pole Studio amazing (think russian gymnast coach style) stretch class. I was happy as a schoolgirl with full score in a spelling competition but pretty soon after that I could feel how I started to stiffen up. Of course I refused to acknowledge it and kept going beyond my limits and further in the stretch classes here in Bcn and I think I managed to pull both of my hamstrings slightly some 1 1/2 months ago. My legs have been felling like logs and stretching for splits have been out of the question for a while.

When we are trying to improve ourselves, be it in flexibility, strenght or whatever I think there are two very common mistakes most of us make. At least I know I keep doing them over and over again! One is thinking that someone elses road to succes is the path for you. The other is being way to eager trying to get where we want that we are running the risk of hurting ourselves while focusing too much on the goal and forgetting the journey which is half of the fun.

These both two things are certainly applicable on me when it comes to stretching. I've been strecthing for a long time. Well, at least in one way or another for the past - say - 12 years. There's been dancing, yoga, yoga again, poledancing, and now dancing and yoga again and I think that it might be that it's only now that I'm starting to get the hang of what type of stretching is right for me. And I think that it's only now that I'm learning not to rush myself too fast forward because I know it's gonna hit me like a ton of bricks the day after.

To post exactly the kind of stretching that I think is right for me is perhaps a bit contradictory scince I'm advocating to try and find your own path and keep away from other peoples succes stories. (Although - with my, in comparison, lacking flexibility - this is of course not a succes story.) But if I weren't writing about my own experiences of the shit I'm trying out and thinking about, why then keep a blog in the first place?

I've found that for me, number one when stretching is not to go too far. I have a pretty high pain tolerance when it comes to that kind of agony and going beyond the point where I probably should stop happens easily. I guess for some people it's the opposite. They have to learn to push themselves further but for me it's about holding back and never ever try to impress someone and go a liiitle bit further than you know you should (ehhh, yes it's happened).

Number two is to alternate light and hard practice. The periods when I'm more flexible than ever is when I'm doing yoga (i.e. light stretching) more or less every day and then have one or maybe two hardcore days per week. No more.

And number three is to be really warmed up when working. I know some people don't really need it or they do a quick little warm up before they leap into a stag-jump. I need to be so warm that there's sweat dripping down from my nose before I spread my legs. Ha ha.

Yours truly with a very rounded back, and Gegelys skinny feet!

Now that I've come so far as to write down the rules for my elongating program I'm hoping I can be so mature as to follow them, (especially the holding back part) that I can enjoy the journey and that I will learn even more from my body from doing that.

Let me finish with a last disclaimer. This is, like I said earlier, what I've found works for me, (through years of trail and error - mostly error) when working leg/hip flexibility for splits. I shall post some thoughts on what I belive is right for people who need to learn reach their toes or release their tight hip flexor some other day.

Thank you for reading this lenghty post!
(no pun intended)

Röd dag? Bah!

Anna:
Ett par dagar på landet var underbart. Rundan runt sjön är något av det härligaste jag vet. Mjuka skogsstigar, vitsippor, sjöfåglar, mossa, berg, spänger, lerpölar och med min kära make hack i häl. Så skulle man leva. Löpningen ger tyvärr lite känning i höften, men det är det värt. Lätt!
Det blev alltså två dagar av spring i skogen och låånga tupplurar mitt på dagen och lite sporadiskt hopprepshoppande. Men just det sabbades lite av att jag gnällde på Jon som jag tyckte hoppade för hårt mot altangolvet när han körde dubbleunders. Ha ha ha. Det är sant alltså. Men Jons DU blir- trots sur hustru - bättre och bättre och jag själv lyckades äntligen få in en sån där typisk boxarhoppstil. Ni vet två hopp på varje fot där man liksom pendlar fram med det fria benet. Jag kan dessutom också avslöja att Jons muscleups är på god väg. Säg inte till min mamma att han hängde upp ringarna i hennes älskade vildapel bara.


Men alla vackra natthimlar till trots var det ändå skönt att komma tillbaka till stan. Missade boxningen i måndags till förmån för lek i spenaten så jag var sjukt peppad på psykbrytsfys och några ordentliga smockor i solar plexus. Det pirrade i hela kroppen igår när jag släpade runt på mina handskar för att jag var så sugen på kvällens pass. Men vad händer? När jag kommer till Fighter Center är dörren låst! Rööööd dag. Helt ärligt? Fighters tar väl inte ledigt? Vem vet, de kanske var i kyrkan. Kanske.

Helt modfälld strök jag runt planlöst på söder i väntan på min poleklass tre timmar senare. Gick förbi gymmet för att kolla om jag kunde köra några marklyft eller något åtminstone. Men det verkade som att Harley-Davidsson-Nicke också var på annat håll och hedrade Jesu färd till himmelen. Släpade mig vidare utan mål tills jag plötsligt stod utanför In balance, yogastudion där jag tränade för länge länge sen. Bestämde mig för att gå in och hälsa på Naomi som var den som ledde mig igenom mina första knackiga solhälsningar och innan jag visste ordet av var jag inbjuden till kvällens masterclass i yinyoga som skulle börja om 20 minuter. Det var alldeles underbart. Jag bara satt där på yogamattan (med en rätt snygg kille på mattan intill, ha ah) och mös over att en sån besvikelse kunde leda till nåt så härligt och oförutsett i slutändan. Sen iväg till pole. Bra kväll trots allt!

It's in the trees...It's coming!

Discomuskler

Jon:
Har rejäl träningsvärk efter gårdagens Tabata Something Else idag. Tänkte igenom vad jag skulle kunna tänkas klara av på gymmet idag och kom fram till marklyft (så här i efterhand känns det som en märklig slutsats). Väl framför stången med 60 kg på insåg jag att det inte fanns en sportmössa. Vilka möjligheter återstår då? Träningsvärk i framsida lår, mage, bröst och lats. Svaret blev discomusklerna. Militärpressar och bicepscurl! Bicepscurl har jag inte kört sedan.....
Anna var inte så motiverad heller idag. Hon kom från yogan och muttrade något om huruvida det finns någon mening med att göra något som varken involverar, kettlebells, en pole, ett däck eller ett par handskar.

Road to Nowhere

Anna:
Efter boxningen igår (som avslutades med två minuter burpees, huh) såg jag verkligen fram emot att sträcka ut min ihopkrympta lemlästade kropp under några timmar yoga. Men det ville sig inte, räknade fel på tiden och missade passet. Ändrade planerna och tänkte åka hem och köra hemma. Meen, inte det heller, hade glömt nycklarna hemma så jag fick pallra mig iväg till Jons jobb och hämta nycklar. Väl hemma hade jag hunnit bli hungrig. Bara att sätta igång med middag alltså. Ja, inte förrän framåt tiotiden kom jag igång. Men då inte riktigt med samma glöd som jag hade tänkt. Det blev dock typ 20 minuter asthangayoga, d.v.s. hela stående serien. Sen tappade jag fokus och övade lite pole. Försöker få till en shouldermount, det är inte världens snyggaste trick men det är nog det svåraste jag prövat hittills, det kräver så galet mycket styrka. Överallt. Ska kolla med Jon när han kommer hem ifall han fixar det. Knäckande i så fall.
Tappade lite koncentrationen på stången också. Jag tror jag vet var felet liger. Behöver komma ut och springa. Segla fram i skogen, lyssna till mina egna andetag och höstregnet. Men det går inte! Höften känns fortfarande och så fort jag gör något löpliknande blir det värre igen. Åååh det är så frustrerande. Vi som skulle sprungit tjurruset och allt. Typiskt. Går och lägger mig coh drömmer om hur jag springer med gaseller på savannen. Måste köpa sånna där tåstrumpor först bara. Ha ha ha.

Det är ju här jag vill vara! Och förresten apropå dagar när allt går dåligt, här är de första raderna ur 'Everything happens to me' såsom Chet Baker sjöng den:

I make a date for golf and you can bet your life it rains
I try to give a party and the guy upstairs complains.
I guess I'll go through life just catching colds and missing trains
Everything happens to me.

Jerk it out

Anna:
Ja, så ligger vi efter med bloggen igen. Har tränat/jobbat/pluggat för mycket. Kanske även tagit ett glas för mycket. Det är oklart. Hur som helst, träningsvärken börjar sakta sakta klinga av men jäklar vilken tid det tagit, har verkligen gått in för att träna bort smärtan men det har funkat sådär faktiskt.

Det började ju med att jag hade tokmycket träningsvärk i överkroppen sen i måndags. Inte assmart planerat kanske eftersom jag i tisdags var tillbaka på GIH för att testas igen. D.v.s. köra slut på benen igen. Det började med 40 minuters cykling. Inte ashård eller så men börjar ju kännas i gluteus (kort och gott - rumpan) efter ett tag. Jag satt där ensam i labbgymmet och Forskar-Niklas kom in var 10e minut och kollade pulsen och jag fick ange ansträngninen enligt borgskalan. Hade glömt min musikspelare hemma så jag fick lyssna på labbets radio, den hade bara en kanal (sic), gissa vilken. Lugna favoriter. Ha ha. Otippat att cykla ensam på träningscykel, omgiven av massa teknisk utrustning till Ronan Keating, Coyote Ugly soundtracket och någon easylisteningversion av 'What a wonderful world'. Bäst var Cyndi Lauper med 'Time after time', då körde jag på rejält, vilket inte alls var meningen eftersom man skulle hålla sig på samma varvantal hela tiden. Phil Collins med 'In the air tonight' var också en av de bättre låtarna om man säger så. Därefter blev det timead vila. Exakt 15 minuter, viktiga grejer det där. Sen dags för benpress, 5 set med ca 75% - 80% av 1RM, alla till failure. Senare på kvällen kände jag att ville ge de stackars förkrympta musklerna lite kärlek och möjlighet att strechas tillbaka. En och en halv timmes ashtangayogapractice senare kände jag mig kanske aningen mjukare, men också betydligt darrigare. Man kan säga att dagen efter var det inte bara överkroppen jag hade problem med.

Men som sagt, jag hade bestämt mig för att den här värken skulle tränas bort. I onsdags var jag på fighter centre och provade ett crossfitpass. Första gången jag kört crossfit under organiserade former. Det var precis så jävligt som man tänker sig och, ja, jag ville spy. Vi körde någon slags wod, 50 dubbleunders (det gick sådär, måste öva på hopprep), 21 crossfitswingar m 16 kg för mig, och 12 pullups (jumping för min del), allt gånger tre. Sen körde vi 7 minuter av ngn slags ball-clean upp till thruster och sen kasta allt man har i marken (7 reps), varvat med vanliga situps också 7 reps. Ja det var asjobbigt, inte besviken på svettproduktionen i rummet (se bilden, det kallas för slutkörd) och det är uppenbart riktigt effektiv och bra träning. Men det fångade mig inte riktigt. Kan inte sätta fingret på det, jag vill gärna vara del av 'the crossfit crowd' men det tändes liksom ingen gnista, jag var liksom härligt genomkörd efteråt men liksom inte så där glad som man blir när man känner att man hittat 'Det'. Jag funderar ett tag. Vad säger ni som håller på med Crossfit om det hela?

Fighter centre är i alla fall den härligaste klubben jag varit på. Någonsin. Så skön stämning, alla hälsar, snackar och skrattar ihop och det verkar inte finnas några motsättningar mellan olika stilar utan tvärtom är atmosfären generös och respektfull. Lyckat ställe, verkligen. Det var så trevligt att när de erbjöd mig att komma och prova boxning dagen därpå så kunde jag inte motstå. Jag lånade Jons lindor och små säckhandskar och kände mig lite som en flicka på väg till första dagen i skolan. "Ehh får jag vara med?". Det var utmanade. Kul och jobbigt. Tränaren kändes sympatisk och ingen retades för att jag inte hade riktiga handskar.

Men för att återgå till träningsvärken. Den har sugit sig fast som en igel och verkar inte låta sig rubbas av varken yoga eller boxning. Så idag blir det vila. Bara vila. Inga chins, inga L-sits eller sporadiska swingar. Vila. Imorgon kör vi igång igen och på söndag blir det pole. Bilder utlovas.

Kampsport, löpning och yoga

Anna:
Åh, jag längtar så efter att få leka i ringarna med Jon. Så mycket att det pirrar i magen när jag tänker på det. Kanske imorgon om vi har tur. Kanske inte. Det känns som att hela veckans träningsplaner bara gick om intet den här veckan. Vet inte riktigt vad som hände. Eller, det är inte så farligt men det blev hur som helst inte om planerat. I onsdags förmiddag sprang jag en liten runda för första gången på flera veckor. Har haft inte helt obetydande känningar i benhinnorna sen vår löpcraze i sommras så jag har tagit det lugnt i några veckor men i onsdags var det dags. Det blev en kort men lite snabbare runda på drygt 4 K, men det var jobbigare än väntat. Blev lite chockad över att hjärtat liksom taggar ned så snabbt. Och oavsett vad folk säger, löpning och kettlebell är fan inte samma. Så som det känns ibland i hjärtat när jag springer, så kännes det aldrig när jag kör KB. Även om man kör på spy-gränsen. det är helt enkelt två olika. Det var himla skönt hur som helst och jag fixade mördarbacken utan problem. Den var dock det enda som gick över förväntan.




Sen på kvällen var det dags igen att fortsätta sökandet efter den ultimata taekwondoklubben. Mudo akademin (jag vet, astöntigt namn) blev det den här gången. Mer teknik, mer slag, färre lekar, väldigt jobbigt. Det känns som att jag närmar mig mitt mål, meen är kanske inte helt där än. Det är något visst jag letar efter. Kan inte sätta fingret på vad men jag kommer veta när jag ser det. Ska kolla Shaolin också, min vän Anton (som gillar, ehh vad ska man kalla det, just det våld) säger att det är samma läckra sprakar men med svärd! Kanske kan funka. Börjar tröttna på att leta. Redan. Väntar bara på den där yes-känslan. Ni vet, när det bara pirrar i magen efter första träningen och man inte kan vänta till nästa. Åhh, när kommer den? Kommer den?

Torsdag blev ofrivillig vila. Man skulle också kunna kalla det slapphet eller att vara snäll mot sig själv. Men nej, jag hade inte valt. Det bara blev så och det känns inte rätt. Däremot var jag hos min fantastiske sjukgymnast Carlos. Han är helt fantastisk. Jag har tänkt mig att ägna ett helt inlägg åt honom snart. Men så länge får ni nöja er med att han har magiska händer. Ha ha ha.

Idag blev det yoga. Allt var som vanligt. Svettigt, tungt och ont. En gång i tiden var yoga min huvud-träning. Astangayoga var allt jag gjorde, hela tiden, och jag trodde det var svaret på livets alla frågor. Idag har yoga blivit ett komplement. Yoga är toppen och framförallt mycket jobbigare och svårare än många kan föreställa sig. Men jag har insett att jag vill göra mer. Jag vill lära mig mer! Jag vill bli mer explosiv, snabbare, tuffare, hårdare. Och det blir man inte riktigt med yoga. Man får en extrem kroppskontroll, man blir rörlig, smidig och vig, man blir väldigt stark i vissa kroppsviktsövningar och på att känna sin egen kropp. Man lär sig andas och man blir jävligt bra på att tåla smärta. Alla skulle må bättre av mer yoga i sina liv. Det är typ en av de få objektiva sanningarna men jag har insett det nu, yoga är inte det enda goda. Jag klarar mig inte utan det. det är på något sätt som att min kropp är byggs kring yoga, jag började vid 17, idag är jag 25, kör jag inte på en vecka får jag ont, känner mig stel och som att jag står utanför min kropp så jag kör, dels för att jag vill, dels för att jag behöver det. Men alla ni som inte har provat. Kom till fiskis så kör vi en introkurs, jag lovar ni kommer ha svårt att lyfta armarna ovanför huvudet efteråt men ni kommer inte ångra er.

Yoga utan geist

Anna:
Det blev yoga idag. Kändes bara jobbigt och tråkigt och jag ville gå hem i samma sekund som jag gjorde dagens första solhälsning. Ha ha, till och med läraren anmärkte på min otåliga practice. Hade varit mycket mer sugen på att svinga tungt eller springa snabbt idag. Men det var yoga det blev. Ett riktigt stötochblötpass. Tänker att jag borde gå imorgon igen för att liksom inte ha det där dåliga passet i kroppen. Upp-igen-på-hästentanken. Ja så får det bli. Gör om gör rätt.

Turtle Blues

Anna:
Lite stel efter, som min vän Nonno kallade det, gårdagens maratonlyft. Hade planerat ett yogapass på eftermiddagen och utan några riktigt bra ursäkter att slippa var det bara att masa sig dit. Trots träningsvärk. Första ordentliga klassen på över tre veckor. Dubbelstel alltså. Kändes himla tungt i början men när jag väl blivit varm kändes det riktigt bra. Med hjälp av några goda råd från läraren lyckades jag göra min bästa Kurmasana någonsin. (Ser faktiskt ungefär ut som på bilden ovan, kurmasana är hindi och betyder ehh, sköldpadda). Körde igenom hela första serien, känner mig som ny. Nysmord.

Livsfarligt dock det där med att gå hårt ut första passet på länge. Känns ofta bra i stunden men imorgon kommer jag vara trippelstel. For sure.

Apropå Sköldpadda, har ni lyssnat på Tortoise förresten?
Eller 'Turtle Blues' med Bonnie Tyler? Ha ha, hon har så galet snygga kläder på bilderna i klippet.

Back to the Gym again

Jon:
Tillbaka från Gotland och semestern så så gott som över. Det blev inte så mycket lyftande på Gotland men en del löpning och bilputtande. Tyvärr glömde vi kameran i bilen så det dröjer lite med bilder. Idag var vi tillbaka på Pro gym. Knäböj, bänkpress och frivändningar stod på schemat.
Knäböj har verkligen aldrig varit min starka sida. Bara tanken på att köra knäböj har triggat min flyktreflex och följaktligen har jag aldrig riktigt lärt mig behärska övningen. Jag har framförallt alltid varit rädd för lyfta fel och skada ryggen. Nu känns det äntligen annorlunda. Delvis känns knäböj som en riktigt kul övning. Som något jag vill nöta och bli stark i. Men det är också så att jag genom kettlebellen fått en mycket bättre förståelse för hur man lyfter. Framförallt för hur man använder rygg och mage i lyft. Jag lyfter förvisso inte särskilt tungt men för första gången känns det helt tryggt.
Anna gjorde sitt livs första knäböj. Det tog henne 20 minuter att förstå vad som tagit mig 15 år. Det är lätt att fnysa över yoga om man inte har testat och visst är det stor skillnad mellan yogans sega uthållighet och kraftsportens explosivitet men gemensamt har dom kroppskontrollen och det som ligger till grund för den: förmågan att låsa kroppen. Det är omöjligt att lyfta tungt om man inte kan låsa kroppen på de rätta ställena. Det här ska inte bli ett långt inlägg om just detta och kanske skriver vi mer om det vid senare tillfälle men det är hursomhelst värt en funderare.

Passet såg ut som följer:
Knäböj:
Anna: 6*50, 6*60, 6*70 (korta), 6*50
Jon: 6*70, 6*70, 6*70, 6*70, 6*70

Bänkpress:
Anna: 5*30, 5*30, 5*30, 5*35, 5*35, 2*35, 3*35
Jon: 4*65, 4*65, 4*65, 4*65, 5*65

Frivändningar:
Anna: (6*30)*5
Jon: (6*47,5)*5

Sammanfattningsvis går det alltså framåt. Knäböj har vi inte testat 1RM så där får vi köra lite mer på känn. Jag försöker lägga det på en nivå där det känns men där vi inte ska ha träningsvärk som hindrar oss dagen efter. Bänkpressen går som väntat rätt snabbt uppåt. Jag tänker inte testa en ny 1RM förrän vid slutet på månaden men det känns som vi kommer att höjt oss ganska rejält.
Frivändningarna är tunga för oss båda. Speciellt som dom ligger sist i passet. Tekniken känns bra dock. Vi ligger nog kvar på samma vikt en liten stund till.

Till sist vill jag bara påminna om 16 tons-utmaningen. Jag planerar att göra min på söndag. Jag tänker inte avslöja hur den ser ut förutom att den är uppdelad i 10 träningsset och att de kommer utföras inom 10 minutersintervall.
Vi har hört ryktas att vår kettlebelltränare Fredrik ska göra utmaningen genom ett lyft med sin nya hemgjorda 16-tons kettlebell som han har döpt till Betelgeuze. Om ni inte tror oss kan ni titta på den här nyligen smygtagna filmen av Fredrik som bär hem kassen från senaste storhandeln.

Bilbao

Utanfor Guggenheim

Innuti Richard Serras 'the matter of time'

Summer in the city, San Sebastian

Just another day, San Sebastian

Just another day in paradise, San Sebastian

Ingen yoga

Anna:
Nä. Hade planerat ett tufft yogapass på eftermiddagen. Men jag orkade inte. Jag bara orkade inte. Hade satt på mig skorna och var på väg ut genom dörren när jag bestämde mig för att inte gå. Sov tre timmar istället. Ingen yoga idag alltså.

Hot hot hot!

Anna:
På eftermiddagen, efter morgonens träning körde jag veckans första ashtangayoga-pass. Ssskönt. Extremt varmt dock. Det är väl värmen och fukten ute som gör det. Men det betyder att jag svettas ännu mer än jag brukar. Skulle kunna vrida ur mattan efteråt. Det känns som att jag tappar typ 1,5 liter vatten på ett två timmars yoga-pass. Ska kolla hur det står till med den saken. Måste hur som helst komma ihåg att dricka mer nu när det är så varmt.

Yogastudion har just fått nya ägare. Det har vitmålat de sunkiga new-age-gula väggarna, vädrat ut lite rökelse och tagit bort de fruktansvärda blommiga klänningarna från Indien som de sålde där tidigare (mammon har ju en plats även i yogastudios). Nu känns yoga-shala mer som en plats för träning, om än introvert sådan, och mindre som centrum för afro-dansande, yoga-experimenterande andlighets-tanter. Funderar dock ändå på att byta studio. Har bara inte hittat den perfekta än. Vill ha hard-core men gärna utan rökelsebomber för att dölja svettlukter och pallar heller inte med när det blir för slimmat med organic-chica-yummy-mummies. Jag letar vidare.

Klassen var toppen. Kände mig mjuk och stark. Samtidigt. Så vill jag alltid känna mig.