Weight a minute

Anna:
Projekt 'Tung November' går framåt. Tisdag morgon hängde vi på låset när gymmet öppnade och när vi kom dit i onsdags spelade de redan Guns 'n' Roses i högtalarna. Med sånna förutsättningar kan det inte bli annat en en bra vecka. Bänkpress, hantelpress, militärpress. Press press press. Inge ben. Bara överkropp. Kommer se ut som en sån där gymkyckling i slutet av veckan. Hoppas!

Eftersom jag i måndags offrade ytterligare en bit av mig själv till förmån för vetenskapen, d.v.s. gav nya vävnadsprover till forskarna på GIH, har jag inte kunnat träna ben. Jag går som en krigsveteran men benen känns mycket bättre än sist.

Idag blev det inget skrot för mig, bara boxning, men imorgon står vi utanför och huttrar när Nicke och hunden Harley låser upp.

(Jon funderar kring huruvida hon har annat material i hantlarna. "Hon kanske har Plutonium i dem, så det är egentligen jättetungt.")

Heavy weights and Hair metal

Anna:
När det bleka morgonljuset får Fiskis att likna Groznyj, trädens alla löv fallit till marken och iskalla höstvindar tjuter utanför loftgången så är man glad att man har ett gymkort på Progym. Om ni vill få tag på oss den närmaste månaden så hittas vi lättast på Högbergsgatan 48 C. Kända kriminella göre sig icke besvär. Polisen har tydligen span på stället dygnet runt sägs det. När man löser medlemsskap där får man automatiskt också rabatt på Harley Davidsonbutiken och Vapenspecialisten. Ehh, vad säger man?

Hur som helst, det är inte för det tveksamma sällskapet vi är där (okej, lite spelar det väl in kanske) utan vi har bestämt oss för att trotsa höststormar, vinterdepressioner och mördarförkylningar och bara tokträna oss igenom vintern. Ja, eller iallafall november månad. 'Get fit for X-mas 2009' liksom. Upplägget är enkelt: mycket, tungt och ofta. Vi började i måndags. Det kommer bli många marklyft, knäböj, bänkpressar, militärpressar, overhead squats, hantelpressar och frivändningar framöver (jag vill köra bicepscurls också men Jon säger NEJ). Nu gäller det bara att hålla sig frisk, skadefri och se till att äta ordentligt så ska vi nog se att jag kommer vara jäkligt grov till jul. Ha ha ha. Apropå skadefri så började det inte riktigt lysande precis. Det första som hände måndag morgon var att jag sträckte mig i ryggen när jag körde bänkpress. Jag såg liksom framför mig hur vår vackra plan, liksom regalskeppet Wasa, sjönk som en sten innan man ens hunnit avfyra de stora kanonerna. Men det gick över snabbt och både igår och idag har man kunnat se oss svettas och frusta vid olika typer av skivstänger medan Nicke och hans hund Harley spelat glamrock på högsta.

Man får inte ta bilder på stället utan tillstånd (jag vågar verkligen inte fråga) så jag smygtog några bilder i omklädningsrummet. Ha ha.

Jerk it out

Anna:
Ja, så ligger vi efter med bloggen igen. Har tränat/jobbat/pluggat för mycket. Kanske även tagit ett glas för mycket. Det är oklart. Hur som helst, träningsvärken börjar sakta sakta klinga av men jäklar vilken tid det tagit, har verkligen gått in för att träna bort smärtan men det har funkat sådär faktiskt.

Det började ju med att jag hade tokmycket träningsvärk i överkroppen sen i måndags. Inte assmart planerat kanske eftersom jag i tisdags var tillbaka på GIH för att testas igen. D.v.s. köra slut på benen igen. Det började med 40 minuters cykling. Inte ashård eller så men börjar ju kännas i gluteus (kort och gott - rumpan) efter ett tag. Jag satt där ensam i labbgymmet och Forskar-Niklas kom in var 10e minut och kollade pulsen och jag fick ange ansträngninen enligt borgskalan. Hade glömt min musikspelare hemma så jag fick lyssna på labbets radio, den hade bara en kanal (sic), gissa vilken. Lugna favoriter. Ha ha. Otippat att cykla ensam på träningscykel, omgiven av massa teknisk utrustning till Ronan Keating, Coyote Ugly soundtracket och någon easylisteningversion av 'What a wonderful world'. Bäst var Cyndi Lauper med 'Time after time', då körde jag på rejält, vilket inte alls var meningen eftersom man skulle hålla sig på samma varvantal hela tiden. Phil Collins med 'In the air tonight' var också en av de bättre låtarna om man säger så. Därefter blev det timead vila. Exakt 15 minuter, viktiga grejer det där. Sen dags för benpress, 5 set med ca 75% - 80% av 1RM, alla till failure. Senare på kvällen kände jag att ville ge de stackars förkrympta musklerna lite kärlek och möjlighet att strechas tillbaka. En och en halv timmes ashtangayogapractice senare kände jag mig kanske aningen mjukare, men också betydligt darrigare. Man kan säga att dagen efter var det inte bara överkroppen jag hade problem med.

Men som sagt, jag hade bestämt mig för att den här värken skulle tränas bort. I onsdags var jag på fighter centre och provade ett crossfitpass. Första gången jag kört crossfit under organiserade former. Det var precis så jävligt som man tänker sig och, ja, jag ville spy. Vi körde någon slags wod, 50 dubbleunders (det gick sådär, måste öva på hopprep), 21 crossfitswingar m 16 kg för mig, och 12 pullups (jumping för min del), allt gånger tre. Sen körde vi 7 minuter av ngn slags ball-clean upp till thruster och sen kasta allt man har i marken (7 reps), varvat med vanliga situps också 7 reps. Ja det var asjobbigt, inte besviken på svettproduktionen i rummet (se bilden, det kallas för slutkörd) och det är uppenbart riktigt effektiv och bra träning. Men det fångade mig inte riktigt. Kan inte sätta fingret på det, jag vill gärna vara del av 'the crossfit crowd' men det tändes liksom ingen gnista, jag var liksom härligt genomkörd efteråt men liksom inte så där glad som man blir när man känner att man hittat 'Det'. Jag funderar ett tag. Vad säger ni som håller på med Crossfit om det hela?

Fighter centre är i alla fall den härligaste klubben jag varit på. Någonsin. Så skön stämning, alla hälsar, snackar och skrattar ihop och det verkar inte finnas några motsättningar mellan olika stilar utan tvärtom är atmosfären generös och respektfull. Lyckat ställe, verkligen. Det var så trevligt att när de erbjöd mig att komma och prova boxning dagen därpå så kunde jag inte motstå. Jag lånade Jons lindor och små säckhandskar och kände mig lite som en flicka på väg till första dagen i skolan. "Ehh får jag vara med?". Det var utmanade. Kul och jobbigt. Tränaren kändes sympatisk och ingen retades för att jag inte hade riktiga handskar.

Men för att återgå till träningsvärken. Den har sugit sig fast som en igel och verkar inte låta sig rubbas av varken yoga eller boxning. Så idag blir det vila. Bara vila. Inga chins, inga L-sits eller sporadiska swingar. Vila. Imorgon kör vi igång igen och på söndag blir det pole. Bilder utlovas.

Heavy Metal

Jon:
Första passet på Pro gym. Marklyft och bänkpress. Syftet med dagens pass var bara att etablera 1RM - alltså vad vi max kan lyfta. Annas var 80 kg och 40 kg, mitt var 130 kg och 70 kg. Inget att skryta med men något att jobba på.
Några ord om Pro gym: Pro gym är ett riktigt byggargym. Ett av Sveriges mest anrika. Massor med kroppsbyggare på toppnivå. Bodybuilding är väl egentligen inte vad den här bloggen brinner som hetast för men i en tid när ett normalt gym drar lika mycket el som ett köpcentrum pga alla maskiner är ett gym som detta och de som tränar där inte bara ett vattenhål för friviktstörstande individer som oss utan också en levande motkraft mot en syn på träning och fysisk aktivitet som bokstavligt går på räls och el. För visst kan man diskutera Bodybuildingens kroppsideal och visst kan man ifrågasätta den idoga användnigen av isolationsövningar men bortsett från detta så vet faktiskt de män och kvinnor som besöker ett gym som Pro gym hur man hanterar en vikt på riktigt. De vet vanligtvis hur man gör en knäböj, ett marklyft, en bänkpress.
Det finns idag - trots träningsboomen - nästan en rädsla för kroppen. Träning är inte bara något som väldigt tydligt skiljs från övriga livet genom att den endast utförs under speciella tider, med speciella kläder och på väl demarkerade platser. Själva träningen i sig tycks mer och mer skiljas från kroppen. Vi kan träna framför tv:n på gymmet, vi tränar på spinningcyklar och löpband istället för på cyklar och gator, vi kryper in och spänner fast oss i maskiner som lovar att träna specifika delar av oss och vi ökar eller minskar belastning med ett knapptryck. Minsta motståndets lag regerar.



Visst är det så att även Pro gym - med nödvändighet - är en speciell plats dit folk kommer under en avgränsad tid och med speciella kläder just för att träna men det finns inget av den åtskillnad mellan träning och kropp som beskrivs ovan. Snarare finns det en glädje i och en fascination för vad kroppen kan åstadkomma. Att gilla att träna i en lokal som denna innebär att njuta av ljudet som uppstår när man trär på ytterligare en viktplatta på stången, vetskapen om hur vikten av en hantel kommer kommer att kännas en millisekund innan man lyfter den från racket, känna skillanden mellan gul, blå och röd i kroppen genom att bara se vikterna och hur stångens räfflor kommer kännas i ens händer. Det finns en närhet till själva vikten och vad den innebär. Vad den har för inverkan på kroppen, både om den behärskas - då uppbyggande - och om den inte behärskas - då nedbrytande. Denna medvetenhet kan aldrig nås med hjälp av en maskin. Inte bara på grund av att maskinen gör att man aldrig fysiskt kommer i kontakt med vikten utan också för att mentalt aldrig gör det. Att träna på ett "modernt" gym är att ha samma relation till sin kropp som en byråkrat har till sitt område: distanserad. Det "moderna" gymmet är ett steg närmare muskler, snabbhet, hälsa på piller. Det gör träningen till ett nödvändigt ont som bör reduceras till ett minimum.
Min uppmaning är: ta tillbaka vikten. Lär dig känna hur den besegrar dig, hur den hotar att slita din axel ur led eller krossa ditt bröst, hur den vägrar att rubbas från golvet eller sliter sig från dina fingrar. Men också: hur du besegrar den. Eller som Henry Rollins en gång sa: "This is my best friend: a 45 pound weight."

Sweet home Fisksätra

Jon:
Hemma igen med två veckor kvar av semestern. Dags att vrida upp tempen på träningen alltså. Dagens första mission blev att hitta ett gym. Vi har ju så smått börjat fuska med styrkelyft men nu är dags att fuska på allvar. Problemet är bara - vilket alla vet som har försökt - att det är svårare än man tror att hitta ett vettigt gym. Med ett vettigt gym menar jag ett med mer än en skivstång och utrymme att göra t.ex. frivändningar utan att slå sönder datorn på senaste magträningsmaskinen eller dra ut sladden till stairmasterparken.
Efter två fruktlösa besök fick vi ett tips: Pro Gym. Utan att bli för exalterad så kan jag bara säga: Jag har hittat hem! Här finns allt man kan behöva tillsammans med snart 30 år av muskelbyggarhistoria. I morgon köper jag årskort och kör första passet.



Kvällens träning blev kondition. Först åtta kilometer löpning. Sen swings. 10 swings med 10 sek. vila; 20 swings med 20 sek. vila osv. upp till 50 och sedan tillbaka ner till 10 igen. Sammanlagt 250 swings på drygt 10 minuter. Jag med 24 och Anna med 16.
Ett bra pass. Kroppen känns utvilad och stark efter semestern. Det som känndes tyngst var som vanligt greppet. Vi ska försöka öka swingsvolymen och köra åtminstone ett gäng varje dag.
Tillsist vill vi rekommendera en annan träningshemsida - www.reclaimthegym.se. Kolla in den genast.

Beach Barcelona

Anna:
På stranden i Barcelona hittade vi det här fantastiska utomhusgymmet.


Vilken grej för alla oss som älskar att träna på lekplatser men som liksom måste smyga sig ut efter mörkrets inbrott för att inte skrämma barnen eller framförallt deras föräldrar (Kanske dock ännu mer misstänkt att smyga omkring klätterställningar nattetid iofs).


Barcelona, vilket ställe! Har ni förresten hört 'Barcelona' med Freddie Mercury och Monserrat Caballe? Helt fantastisk låt! Min nya favorit.

Just another day, San Sebastian