Som en sten

Anna:
Det blev ett hårt veckoslut förra veckan. Det var inte riktigt meningen men det blev närmare två pass per dag mellan torsdag och måndag. Och under måndagkvällens boxning så satte sig träningsmängden på tvären i kroppen och signalerade vila. Jag trodde att vi körde ett ovanligt jobbigt pass och pustade lyckligt ut i omklädningsrummet efteråt och väntade mig medhåll. Men icke. De andra tjejerna, som vanligtvis brukar sucka åt mina hurtiga kommentarer om att jag längtar efter tuffare fys, tittade konstigt på mig och sa att de tyckte det var rätt lugnt idag och jag insåg att det helt enkelt var mig det var fel på. Det var nu jag fick betala för att jag hoppat över vilodagen och kört crossfit istället.

Så gårdagen blev stenvila för min del (lyssna på 'Like a Stone' förresten). Kände mig lite hänging i morse också och planerade vila men så här på kvällskvisten blev jag rastlös och körde ett minipass på tio minuter: tio varv av 30 sek swingar (24 kg)/30 sek plankan. Skönt. Bra vilodagspass. Imorgon boxas jag igen. Hoppas på revansch.

Söndagen hemma hos familjen Altemark var underbar. Martin tog med oss ut i skogen och bjöd på en kavalkad av armhävningar- och 400 metersrundor. Det var fågelsång och solsken och kottar och svett och så jag med mina länsgt-in-i-garderoben-kläder som fick mig att se ut som Edina i AbFab på väg till ett aerobicspass (se nedan). Armhävningarna kändes ovanligt bra. Undrar om jag har blivit bättre eller om det kanske har något att göra med den nya spindeltekniken som jag, helt omedvetet, verkar ha uppfunnit (se nedan). Ja, jäklar vilka breda armhävningar! Gör jag alltid sådär? Jon? Inte konstigt i så fall att jag får kämpa så med de smala. Skärpning. Hur som helst, passet avslutades med kaffe och initierat träningssnack och ett videoklipp med Annie som kom etta i de europeiska uttagningarna till crossfit games. Jag finner inga ord. Kolla klippet! Och sen, kolla det en gång till! Som ni vet är jag tveksam ibland till crossfit men om man kan bli så där jävla fit så sign me up!
Vi prövade också att kippa lite försiktigt där på ett räck i skogen. Jag kom aldrig upp men jag fick tekniken förklarad för mig för första gången så nu är det bara att börja öva. För kipping pullups är definitivt en skill, no doubt. Men det har jag alltid ansett. Återkommer när jag fått till ett par stycken. Tack Martin och Linda. Nästa gång vi kommer tar vi med några kalla lagers också!

Out in the fields/Run to the hills

På Gud vet vilken 400 metersrunda i ordningen

Jon:
Vilken helg!
Crossfit på CFN under veckan. Kettlebells med Anna hemma i fredags, kettlebells och allsköns annat skrot hos Fredrik i lördags och en promenad genom skogen med Martin Altemark i går. Det fysiska går riktigt bra nu. Den enda baksidan är att jag har svårt att tänka på något annat men det är visst vad som brukar kallas fokus och är kanske inte helt fel så här mindre än två veckor före RKC.

På Gud vet vilken armhävning i ordningen

Idag har jag tagit det riktigt lugnt - aktiv vila kan man säga. Har bara övat på pressen. Har ett träningsupplägg som vi kan kalla för tvättdag med internetsurfande. Det går ut på att jag väljer ut en övning - oftast pressar men t.ex. TGU eller chins skulle fungera lika bra. Sen går jag ned och slänger in en tvätt. Under tiden jag slänger in tvätten jobbar datorn fram något roligt att titta på. Gärna några MMA-matcher jag inte sett eller ett Family Guy-avsnitt. När jag kommer upp från tvätten gör jag några reps av utvald övning och slänger mig sedan framför datorn. När jag sedan blir lite rastlös (allt från 3 till 30 minuter senare) gör jag ytterligare några reps. Förr eller senare blir det också dax att ta hand om tvätten.
På detta sätt lyckas jag bränna av en sisådär 10-15 set SAMTIDIGT som jag slöar OCH tar hand om hemmet. Win! Win!! Win!!!

På Gud vet vilken Frozen Margarita efter träningen

Veckan som kommer ser inte heller så pjåkig ut. Det blir crossfit tisdag-fredag och kettlebells lördag, söndag.
Med hjälp av Martin Altemark har jag även lyckats hotta upp RKC-helgen ytterligare. Som om det inte var nog att ha en ryss som skriker och sparkade en i magen när man ligger i plankan under tre dagar så ska jag även få bekanta mig med en eller flera danskar som har lovat att se till att jag får en "beating" i ett gammalt slakthus i Köpenhamn. Ska alltså besöka Butcher's Lab på måndagen efter RKC. Den goda nyheten är att jag får med mig min goda vän Laszlo. Det är viktigt att prata om sådant här efteråt med någon som förstår. Han klarade förresten sin första TGU på både högern och vänstern med 24an idag. Det lär bli fler.
Bifogar några bilder från gårdagens session i Uppsala. Det var riktigt kul att komma ut på slätten (till Uppsala alltså) och in i skogen och köra armhävningar och 400 metersrundor med Martin och resten av hans gäng. Kaffe, russin och köksbänkshäng efteråt. Jag kan avslöja att familjen Altemark har en Concept2 roddmaskin hemma. Där ligger man lite efter med sina 4 kettlebells, chinsbar och pilatesboll.

Train like an athlete...

...look like a tramp!

Uhuu, typiskt! Alla mina träningkläder hänger på tork i badrummet med vita saltfläckar och luktar ammoniak och jag börjar leta mig långt in i lådan med träningkläder och stöter på de mest obskyra plagg. Vissa med anor från 90-talets gympalektioner i Erikssdalsskolan.

Dessutom rör jag mig som en pensionär idag efter Fredriks tortyr igår. Jag vet inte om det var ovanligt hårt, eller om det var jag som var svag i köttet. Men det var så jobbigt att jag grät under typ halva passet. Det är sant! Jag ba piskade de där jävla brandslangarna och puttade det där satans däcket och svingade kulor och bulgarian bags och försökte att inte känna efter medan tårarna bara sprutade. Och jag tvingade Fredrik att hämta hinken och ställa den i närheten av mig - i fall att. Ha ha. Men det var inget som kom upp och tårarana sinade efter ett tag och jag kom levande ut på andra sidan. Om än dyblöt och darrig och - som sagt - med en jävulsk träningsvärk i rygg och armar. Train like an athlete, cry like a baby.

Om några timmar ska vi till Uppsala för att köra ett pass med vår internetkompis Martin Altemark från Crossfit Uppsala i hans trädgård. Första gången öga mot öga. Jag misstänker att han kommer plåga mig, tvinga mig att kräla i leran och få mig att ta tillbaka varenda spydig kommentar jag lagt om Crossfit på senaste.

Gud hjälpe mig.

Anna

Barbara is a BITCH!

Jon:
Tänkte testa Barbara idag. 20 chins, 30 armhävningar, 40 sit-ups och 50 squats gånger 5 på tid med 3 minuter vila mellan varje set. I går när jag gick och lade mig hade jag fått för mig att det bara var en runda som skulle göras och kände mig ganska säker. Börjde må lite dåligt när jag insåg att så inte var fallet. Måste ha varit thaimaten igår.
Någonstans i bakhuvudet ropade crossfit Uppsala: skala!, skala! men det var ju på Fran. Barbara är annorlunda....NOT!
Första rundan klarades av på 3:46. En helt ok tid tror jag men trots det ville inte lugnet infinna sig. Ni vet, känslan av att "det här går ju fin fint, jag klarar det". Snarare tvärt om. Rösterna som ropa skala! 4 minuter tidigare stod nu och hånflinade i ett hörn.
Andra rundan gick på 3:56. Också en bra tid. Kanske bättre än den första egentligen. Inget lugn, inga röster men större hånflin, kanske ett litet fnitter och ett stort "Vad Var Det Vi Sa" på väg.
Tredje rundan började med att jag fick göra chinsen i 5 omgångar. Aldrig ett gott tecken. Armhävningarna går relativt smidigt men 40 sit ups går i snigeltakt. Tid: 6:02. Inte bra! Och hur mår Jon: Inte bra!!
Jag stannade där. Inte bra!!! Men nu vet jag. Jag ska slicka mina sår (ska på idrottsmassage om ett par timmar, tänkte försöka klämma in en sådan i månaden i alla fall) och sedan leta upp Barbara igen och då ska jag stå åtminstone en rond till (var det någon som sa skala? Måste hört fel).

Natt-Fran

Jon:
När jag var tonåring så var jag hårdrockare. Det var alltså inte så att jag lyssnade på hårdrock. Lyssna på hårdrock det fanns det kristna tjejer i klassen som gjorde: "Mike Tramp är såååå snygg!"; "Jag tycker faktiskt att 'Pour some sugar at me' är bästa låten på 'Hysteria'"; "Bon Jovi är såå mycket bättre än Europe", osv. Någon kunde till och med erkänna att dom gillade introt till 'Fade to Black', "Innan den blir sådär hård". Nä nä. Jag lyssnade inte på hårdrock. Jag var HÅRDROCKARE! Som en föraktfull svamp som sög åt sig all information - hur fragmentarisk eller vid första anblick meningslös den än var - samtidigt som jag spottade på alla som inte hade samma inställning.
Till följd av hårdrockandet började jag spela gitarr (orginellt!). Jag övade, läste tidningar, lyssnade och kunde inte tänka mig att göra något annat än att spela gitarr. För att citera Neil Diamond: "That died too".
Efter det läste jag filosofi, sen lagade jag mat och drack vin, på samma sätt.
Sen dess har det där dött lite. På gott och ont. Jag har fortfarande förmågan att bli intresserad av nya saker men det behöver inte totalt fylla mitt liv. Jag antar att det blir så när man blir äldre, som sagt: på gott och ont.
Vad vill jag då säga med denna långa vandring i minnets trädgård? Egentligen bara att jag numera plockar russinen ur kakan. Hade det här varit för 20 år sedan så hade jag morrandes med blottade wolverine-tänder försvarat RKC mot värdelösa posers som andra kettlebellstilar, crossfittare, styrkelyftare och alla andra som hade fräckheten att sticka upp sina fula nyllen ur träningsmyllan. Så är det inte riktigt nu. Platon skriver i "Staten" att de styrande ska genomgå en 50-årig utbildning innan de får styra. Det var nog egentligen inte utbildningen som sådan som var viktig utan åldern. Den sekteristiska massmötesreflexen mattas av.
Jag körde alltså Fran igår (crossfit för er som inte är med i träningssekten, SHAME ON YOU!).
Anna ville att jag skulle hålla mig vaken tills hon kom hem och föreslog Fran. Fran är mitt russin. Gillar henne verkligen. Bästa tid sedan tidigare var 8:25. Eftersom jag kört marklyft tidigare på dagen och sen jobbat hela kvällen så gick jag inte in så hårt och väntade mig ingen vidare tid. Martin på Crossfit Uppsala har föreslagit att jag ska skala Fran för att kunna köra intensivare och fast jag vet att han antagligen har rätt (han gör den två gånger under tiden jag gör den en) så lyssnar jag inte på det örat och kör vidare enligt originalmallen (hantlar - 18,5 - i stället för skivstång dock). Tid: 7:40. Getting better!
Tillslut har jag också hittad en utförlig guide till att klara en pistol. Det är "the master pistoliere" själv - Steve Cotter - som har skrivit den. Måste börja jobba på den. Jag ser ut som ett korthus i ett bollhav när jag försöker göra den.

Semi-Fran dedikerad till Crossfit Uppsala

Jon:
Har verkligen inte haft lust att skriva den senaste veckan. Har läst en riktigt bra bok: "Born to Run" av Christopher McDougal. Den handlar kort sagt om löpning. Om löpningens roll för människans utveckling, om löpstegets historia och om glädjen i att springa. Det är tydligt att Brett Jones hade läst den innan FMS-kursen. Vet också att Pavel är rätt förtjust i den.
Inspirerad av läsningen har jag gjort några rundor i löpspåret under veckan. I måndags började jag fila på framfotatekniken. 4 km framfota och 4 km "vanligt". Har fortfarande mördande träningsvärk i vaderna. Har också jobbat på l-sit to handstand (det går sakta framåt), pressar med 16 kg för att få igång vänstern samt snatchar a la VO2.
I morse läste jag dock en kommentar från Martin på Crossfit Uppsala som väckte mig så smått ur decemberdvalan. Dags att väcka björnen och börja köra på allvar igen. Vad passar då bättre än att bjuda hem Fran på lunch. 11:15 första gången och svansen mellan benen. Jag har ingen skivstång hemma så jag fick köra med hantlar istället. Fick ihop till 18,5 kg/hantel. Förvisso 1 1/2 för lite men va fan! 21-15-9 av thrusters och chins. Förra gången körde jag bara på tills jag tog slut. Points for effort men knappast smart. Har man väl tagit slut i t.ex. chins så tar återhämtningen väldigt lång tid så idag valde jag att vila ett par reps innan failure. Voila! Putsade 11:15 med nästan 3 minuter till 8:25. Ska nog kunna putsa det med åtminstone 30 sekunder bara genom att vänja mig vid att köra med hantlarna. Ska köra en Fran med skivstång innan nyår på gymmet så vi får se om jag faktiskt blivit bättre eller om 3 kg mindre faktiskt gör en sådan skillnad.
Ska nu bara köra 200 swings med 32an innan jag somnar också. Anna berättar mer om det projektet senare.
Men

You make training...fun?

Jon:
Onsdagsmorgon med Fredrik. En sådan där morgon när man snoozar två tryck för länge, äter två mackor för lite till frukost och sitter som två svajande tysta zombies på tåget. Dom sammanlagt tre soltimmarna som Stockholm har sett under november bidrog väl inte till välbefinnande heller. Kort sagt en onsdag där man hoppas att Fredrik ska föreslå fika före fitness.
Fat chance! Fredrik som har varit sjuk ett par dar och vars känsla för proportioner inte riktigt verkar ha tillfrisknat än tyckte att SSST gav bättre valuta för pengarna än bulle och kaffe så SSST blev det. För er som inte är kettlebellnördar står SSST för Secret Service Snatch Test. Det innebär att man gör två vanliga snatchtest i sträck. Alltså 200 snatches på 10 minuter.
Jag visste när jag körde mina fem uppvärmingssnatchar att det inte skulle gå bra. Det gjorde det inte heller. Upp till 5 minuter gjorde jag 20 reps/minut, alltså exakt i snatchtest-tempo. Sen gick det helt åt helvete. Det fanns inget kvar att ta på. Jag slutade på 157 reps. Anna gjorde bättre ifrån sig med 168. Jag vet att jag kan mycket bättre. En bra dag borde jag absolut klara över 180 men onsdagen var inte en sådan.
Sen följde det ett pärlband av helvetesövningar: prowler (putta däck) samtidigt som den andra ryckte i gamla brandslangar eller snurrade runt med bulgarian bag samt crossfit WOD med swings och burpees (21-15-9). Efter ett par burpees kände jag att jag halkade till på vänsterfoten. Det var all hud på stortån som lossnade. Man VET att det är crossfit när det blöder. Jag fick avsluta med en annan burpeesvariant, upprullningar från ryggen liksom. Klarade det på drygt 6 minuter vilket också kändes ganska risigt. Även här vet jag att jag kan bättre. Fredrik gjorde den efteråt på drygt 5. Det kan jag också. Måste öva mer på burpees!
Anna fick avsluta med 5 minuter TGU. Jag hade svårt att stödja på tån så det fick vara för mig.
Efteråt kikade vi på Fredrik när han gjorde ett av sina 20 min block.

7-11

Jon:
Som sagt: krypa till korset med svansen mellan benen. "Fran" på 7 minuter....duuh!! Grejade första 21 thrusters i en runda. Att 21 pull-ups skulle innebära problem visste jag redan innan. 21 är typ max av vad jag klarar nu. Försökte mig på lite kipping för första gången och det gick väl ok trots att det inte riktigt finns utrymme för benen. 15 reps, vila och 6 reps. Klockan tickar. Efter pull-upsen inser jag att dom som är bäst på det här har varit klara i en halv minut redan. Tillbaka till skivstången. 40 kg känns betydligt tyngre den här gången. 10 reps, vila, 5 tröööga reps. Pull-ups känns inte som en bra idé. Klockan tickar. Jag använder gymbossen som tidtagning. Den är inställd på en 5 min rond och sen en 1 min rond. 5 minutaren piper till. Pull-ups 5 i taget.
Under sista 9 thrusters får jag vila två gånger och skaka ur musklerna. 7 minuters gränsen är ett minne i fjärran. Pull-upsen är 4,2,2,1. Klockan stannar på 11:15. 7 minuter står 4 minuter längre bort och hånar mig, ombytt och klar. När jag tittar mig i spegeln är mina axlar stora som grapefrukter.
"Fran" knäckte mig verkligen grundligt men det var jävligt roligt. Under 10 minuter ska jag klara snart. Det känns mest som en vanefråga. Sen börjar kampen nedåt och Martin, när jag når 7 så lovar jag att det blir en film.

Franiliscous...crossfittare titta hit!

Jon:
Har surfat runt mycket på crossfit-sidor på senaste. Det är ju en träningsfilosofi som ligger ganska när min egen om kanske inte helt jäms med. Hursomhelst: jag är anhängare till "put your money where your mouth is"-tanken så idag tänkte jag att det är dax att pröva på. Valet föll på "Fran", Thrusters med 40 kg följt av pull-ups i tre rundor på tid - 21-15-9 reps. Det är - om jag har förstått det rätt - den här arbetsintensiteten som skiljer crossfittandet från min vanliga träning. Det är egentligen bara när vi kör med Fredrik som jag jobbar så intensivt.
Nu är det ju så att jag inte har tillgång till några crossfit-klasser eftersom jag jobbar kvällar (någon som funderat på starta dagspass på Fightcenter?) så jag får köra för mig själv på gamla Pro gym. Ska bli roligt att se på hur gamgubbarna reagerar på någon som rör sig fortare än en koala. Under 5 minuter ska tydligen vara en bra tid så det lär jag väl inte klara men under 7....som ni märker lägger jag upp bollen för en "krypa till korset med svansen mellan benen episod" här. Jag återkommer med resultat.