Visar inlägg med etikett Viking Warrior. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Viking Warrior. Visa alla inlägg

söndag 18 oktober 2009

Viking Warrior 15:15 - been there, done that, got the T-shirt


Jon:
Man skulle kunna tänka sig att 19 rätter på Oaxen, tre flaskor vin och sen hemkomst skulle kunna fungera prestationsnedsättande men då har man fel.
Det har känts dags för VO2-max i ett par dagar nu men tiden har inte riktigt räckt till. Så när Anna slank iväg på pole dance idag (bilder kommer nog senare i kväll) så tog jag tillfället i akt. Av med ringen, ställa in gymbossen, ta fram vatten och handduk, ta fram spellistan på Spotify, ta ett djupt andetag, trycka på play, på start och köra. Det kändes riktigt dåligt i början. Jag fick inte upp någon bra rytm och åttonde repetitionen kom gång efter gång ett ögonblick för sent. Händerna kändes inte heller särskilt bra och jag började experimentera med lite annan teknik: att lägga handtaget inte i handflatan utan längre ut, bara i fingrarna sas. Det funkade riktigt bra för högern och skonade valkarna helt men i vänsterns klämdes dom fast så jag fick fortsätta med handtaget i handflatan. Efter en stud upptäckte jag dock att högern började komma mer och mer efter - att den helt enkelt var tyngre. Jag antar att det beror på att vikten förskjuts längre ut från kroppen och att det därför krävs mer energi för att dra upp den igen. Tillbaka till originalgreppet alltså. Efter runt 60 set började huden lossna från vänstern och jag började seriöst fundera på att bara slå mitt förra rekord och sen lägga av. Såg sen rullen med tejp. Darrig och flåsig pillade jag fram en remsa, gjorde åtta reps med högern och slog några varv med tejp kring vänstern. Huden hade redan lossnat så den var för sent för att rädda men den hölls i alla fall på plats tillräckligt för att jag skulle kunna avsluta. Högern höll helt. Till tonerna av Neil Youngs "My my, Hey hey" seglade de sista seten i hamn. 80 set med 8 reps på 40 minuter. Tekniken är inte alltid perfekt men jag försöker använda mängden repetitioner till att verkligen hitta bra teknik, att fila på småsakerna. Jag ligger heller inte alltid perfekt i tiden. Ibland har jag precis låst ut åttonde repetitionen på pipet, ibland är kulan redan i marken, ibland är kulan på väg upp till första repetitionen på pipet, ibland har det hunnit gå en sekund innan jag börjar för att jag druckit vatten. Jag vet inte hur petnoga man ska vara med det här. Det känns dock inte som att en sekund hit eller dit spelar någon större roll, eller?
Nu ska jag i alla fall gå vidare i Viking Warrior-programmet och börja köra 36:36. Tänkte också fortsätta på 15:15 men försöka få upp kadensen till 9 reps/15 sek. Får nog börja med 12 kg.

söndag 2 augusti 2009

Sunday Warrior

Jon:
Anna är fortfarande lite sjuk så jag fick köra ensam idag igen. Vi har i alla fall konstaterat att det inte är svininfluensan.
Söndagar är från och med idag vikta åt the Dane of Pain Kenneth Jay och hans Viking Warrior Conditioning (om du är intresserad av att köpa boken klicka här och om du vill veta mer om vad det innebär så har du en hygglig introduktion här). Vi ha båda kört den en smula tidigare men nu är det dags att köra på allvar. Målet för mig är 80 set på 15 sek med 8 reps i varje set samt 15 sek vila och handbyte mellan varje set. Vi har en gymboss som håller takten och räkningen på seten.
Jag har grejat 40 set tidigare utan att fullständigt ta livet av mig. Det som dör först är som vanligt...händerna. Inte greppet men huden. 40 set brukar vara precis lagom för att slita bort valkarna och göra den närmaste veckans träning outhärdlig.
Idag kom jag inte ens så långt. Det var dock inte händerna som sa nej utan resten av kroppen. Missade ett set någonstans strax innan 25 och ett andra vid 33 eller 34. Då lade jag av.
Sen har jag funderat lite över när man faktiskt ska lägga av - dvs. när man inte klarar det. Att missa ett set, dvs. att inte klara 8 reps på 15 sek. händer ju rätt lätt även om man har mycket kvar att ge om man bara tappar takten lite. I dag slutade jag när jag missat två gånger men det känns så här i efterhand också som väl strängt. Min första tanke var att höja tröskeln till tre men just nu lutar jag mot att sätta två misslyckade set i rad som gränsen. Är tacksam för kommentarer och funderingar kring detta.
Ingen vidare lyckad träning idag alltså. Till råga på allt har jag fått blåsor i händerna igen. Dock inga spruckna.
Till det positiva hör att jag filmade de hela och kikade på tekniken i efterhand. Jag ser inte ut som en idiot! Så mycket kan ja säga. Vet inte om tekniken är perfekt men om jag jämför med andra som man ser på youtube osv. så ser det iallafall godkänt ut. Jag kommer inte att lägga ut någon film förrän jag klarar 80 set.
Det andra positiva är att jag satte ihop en 41 min låtlista på Spotify att köra till:
UFO: Doctor, doctor
Rainbow: Spotlight Kid
Uriah Heep: Easy Livin'
Black Sabbath: Die Young
Thin Lizzy: Jailbreak
Sabaton: Attero Dominatus
Slayer/Ice-T: Disorder
Anthrax: Got the Time
Pretty Maids: Future World
Neil Young: My, my, Hey, hey (out of the blue)

Den dag jag fortfarande kör och hör Neil Young gnälla fram "It's better to burn out than to fade away" så vet jag att jag är nära.

söndag 14 juni 2009

Kickstart our hearts




Första dagen.
Anna har varit på introduktion till PT-utbildning hela dagen. Jag, Jon har fingrat lite på 24:an och försökt ta hand om händerna. Till slut blev det ett sent pass strax innan elva på kvällen: Första VO2 Max-passet enligt Kenneth Jays Viking Warrior-upplägg. Kort sammanfattat går det ut på att göra så många set av snatches, (i vårt fall 8 reps/set) i intervaller om 15:15 sekunder under så lång tid som möjligt. Anna med 12:an och Jon med 16. Det kändes riktigt bra! Målet för mig var idag 40 set - alltså 20 minuter. Efter 30 var allt frid och fröjd men på 33 slets en av valkarna på högerhanden av. Vänstern höll för ett set till. 34 set alltså. Huden gav efter långt innan hjärta, lungor eller muskler. Vet inte om det är bra eller dåligt. Det slutgiltiga målet är 80 set med 9 reps. Vet inte hur händerna ska kunna klara det.

Anna (som är sjukt trött på trasiga händer) gjorde ett försök med gymhandskar. Efter 10 minuter satt rytmen som en metronom....dock inte huden på händerna.
Dagens slutsats är alltså: handskar hjälper inte, endast bättre teknik kan rädda oss.