Ingen boxning, lite hopprep

Anna:
Jag har känt mig liten sliten i några dagar nu så jag bestämde mig för att inte boxas idag. Åkte hem och åt middag med min älskade make som jag i princip inte sett i vaket tillstånd sen månadsskiftet, bortsett från i gryningsljuset utanför en svartklubb i skogen i lördags.

Efter köttfärsbiffar och en stunds vilande på sängen med 50 cent i högtalarna tog vi en promenad i kvällssolen genom ett Fiskis fyllt av kids med sommarlov. Vilken stämmning! Vi övade lite dubbleunders på fotbollsplanen och körde lite vertikal handgång i Fiskis-monumentet. Och så gjorde vi några pistols också. Inte mycket träning för världen men pistolerna kommer nog kännas imorgon tror jag.

Bouldering für Alle

Anna:
Klättring! Vilken grej. Jag följde med Moa och Robin från polestudion till Klättercentret i Telefonplan häromdagen och det var sjukt roligt. Det spännande att vara i en helt ny miljö. Man har ju besökt en del träningslokaler men det här var annorlunda på flera olika vis. Dels var det extremt luftigt och högt i tak. Skönt när man är van vid underjordiska källare som stinker av pungsvett och möglande kampsportsmattor och där takhöjden är anpassad för bergstroll och rullande brassar och så var det en skön, liksom lugn men lekfull stämning.

Hur som helst, jag visste inte vad jag hade att vänta när jag kom dit men kombinationen av taktik, teknik och styrka är magisk. Det är något helt nytt för mig att klura ut lösningar på trixiga problem samtidigt som mjölksyran stadigt pumpar fram i underarmarna, men de båda tillsammans ger varandra ytterligare en dimension. Liksom, tänka snabbt för att spara krut men inte heller stressa och kasta sig vidare utan jobba metodisk och effektivt uppåt. Så coolt. Tror att vi kör igen på torsdag.

Robin och Moa

Under sträng övervakning av Robin som just skällt på mig för att jag inte gjorde som han just visat. Ha ha ha.

Sammanbiten koncentration

Det ser kanske inte så svårt ut, och det var inte det för Robin kan jag säga. Men jag var ändå, som synes, mäkta nöjd när jag fick tag i greppet om kanten.


Efterår gjorde vi lite chins, frontlevers och handstående. Och jag fick ge en liten kettlebellinstruktion. Observera Moas perfekta form.

Volvo - jag rullar!

Anna:
Som sagt, det är kroppsviktövningar som är månadens fluga. Så gårdagen spenderades i gymnastikhallen i Järfälla, kvällen idag i polestudion och väl hemma är det chins chins chins som gäller. Till och med coach Andreas verkar vara med på noterna och körde allsköns komplexa stabilitet- och stykeövningar på boxningen i måndags.

Hur som helst, en av målsättningarna inför sommaren är att få ordning på hjulningarna. Man blir bättre på det man övar och efter enträget stretande och gnetande i kombination med några mycket bra tips från coach Camilla så börjar rörelsen sakta likna ett hjul. Här är ett ärligt försök från gårdagens träning. Fan vad skönt det är när det går framåt!



Imorgon fortsätter kroppsviktsgalenskapen på Klättercenter i Telefonplan och på fredag är det dags för sparring igen och då jäklar ska de där två meter långa shootfighting-monstrena få känna på hela min kroppsvikt i den uppercut jag ska sätta i deras solar plexus. Be afraid. Be very afraid. Ha ha ha.

Handstående - helt enkelt

Anna:
I söndags hade vi en helt underbar träning. Helt oplanerad men bästa på länge. Det började med några lekfulla handstående armhävningar efter middagen som följdes av försök till handstand wallruns. Det hela urartade och efter ett tag hade vi skapat vårt eget tumblinggolv med bäddmadrass och kuddar på golvet och körde diverse gymnastikövningar. Bland annat handstående nedrullningar som jag försökt få till ett tag nu och som jag äntligen börjar fatta hur de ska göras.



Därefter tog vi ut kulorna i regnet och lekte lite till. Massor med clean/press/snatch-kombinationer och olika jongleringsövningar tills kulorna var leriga, gräsmattan full med kratrar och vi var dyblöta av svettblandat regn. Och sen in igen för lite chins och söndagsstädning på det.

Säsongens vikt -kroppsvikten!

Anna:
Gårdagens chinsbonanza har belönats med rejäl träningsvärk i latsen idag. Känns bra. Gör det extra lätt att hitta latsen och packa axlarna när man lyfter tunga pressjärn på jobbet (ha ha ha, as if). Hur som helst, chins ingår i målen för sommaren. Ligger på ynka tre stycken strikta nu men siktar på att komma upp till dubbla antalet efter sommaren. Gäller att komma igång ordentligt nu och köra en chin eller två varje gång man passerar dörrtrapetsen. För när maxantal ligger på tre är det svårt att få upp någon repetitionsvolym under ett pass eftersom jag tar slut så snabbt, även om jag får vila emellan. Men om man däremot försöker få in några då och då kan man faktiskt komma upp i lite större siffror när dagen är slut.

En annan plan för sommaren är att få till hjulningarna. Har aldrig kunnat. Inte ens lite. Men målet är att få till sånna långa, jämna, fina som verkligen ser ut som ett hjul. Så idag var jag tillbaka i gymnastikhallen i Järfälla där några bekanta och tillika ex-gymnaster tränar lite för skojs skull. Det är lätt att bli nedslagen när man ser deras volter, flickisar, rondater och gud-vet-vad-de-heter men faktum är att jag var så lycklig över mina hjulningsframsteg att jag knappt lade märke till deras krumbukter. Jag hjulade och hjulade och hjulade tills det började kännas märkligt i hamstrings, sen övade jag handstående och handgång tills det var dags att gå hem. Bra dag och hjulningarna tar sig snabbt. Glömde ta bild. Nästa tisdag utlovas bildbevis!

Baby's got back

Anna:
Inte långt kvar nu och det börjar kännas lite (mycket) pirrigt det hela. Det är dock roligt att få låtsas vara lite elit och oroa sig för att bli förkyld eller skadad så här precis innan den stora helgen. En av försiktghetsåtgärderna är inga snatches eller andra handflatehotande aktiviteter. Det tog Fredrik fasta på i lördags som var vårt sista riktigt hårda pass innan det bär av till Danmark.

Att veta att det inte kommer att bjudas på något snatchtest när man sitter på pendeln på väg mot Älvsjö för att pass med Fredrik gör ångesten lite mer hanterbar. Men om jag hade vetat vad han hade laddat med istället hade jag kanske vänt om redan när jag på Saltsjöbanan insåg att jag hade glömt påsen med träningskläder i hallen.

Så kittad med kläder från bortglömtlådan körde vi igång. Brandslangen var svinjobbig men ok, kettlebells har man ju sett förr och armhävningar likaså. Men fy fan för en säck halvfylld (ännu värre!) med 30 kilo sand. Den skulle bara upp på axeln och sen slamas tillbaka i golvet. Inte så bara. Gaaah. Hade aldrig fått upp den om inte Fredrik hade stått där och skrikit åt mig att "SATSA PÅ ATT FÅ UPP DEN VARJE GÅNG!", men då gick det. Nästa station var en sandsäck, lika lång som jag, som skulle upp från golvet, och sen ner igen. Mammastark och de som brukar köra underground strength med Fredrik timmen innan oss har nog inga problem med den där, men för en kettlebellslyna som jag själv var det ingen lek. Antingen höll jag för långt bak och fick inte upp den alls och när jag höll längre fram så fastnade den mellan benen och var omöjlig att lyfta. Efter typ 10 försök utan att få den att lyfta från golvet hoppade jag jämfota av ilska och skrek. "Men för fan, det går ju inte och du räknar ju inte ens, ser du inte att det inte går!"
"Kom igen nu, få upp den nu" sa Fredrik tillbaka och log. Och när jag äntligen äntligen fick upp den så ba: "Sådär ja, det var en, bara nio kvar nu!" Till slut klarade jag mig igenom tio stycken och nästa runda fick jag faktiskt till tjugo godkända. Detta till priset av en gruvlig träningsvärk i ryggen, nästan lika illa som den dagen efter Jon hade introducerat mig till kettlebells och satt en 24 kilos kula i händerna på mig och sagt åt mig att swinga. Ja, eller inte riktigt så illa.

Anna is wearing: herr-simshorts i polyester av storlek större med penisnät, långärmad t-shirt från H&Ms barnavdelning och lagväst i mesh.

Efter detta var jag redo att lägga mig och sova på en gräsmatta resten av dagen men av tjejerna från polestudion är gymnastiktränare och hade bjudit in oss att komma och köra i deras fullt utrustade hall. Så med darrande armar och stumma axlar och en rygg som lagt av för länge sen körde vi tre timmars gymnastiklek. Det var precis som jag tänkte mig - en jättestor lekplats! Svinkul. Studsmattor, ringar, tumblinggolv, skumgummigropar, allt man kan önska och lite till.


Jag ägnade en bra stund åt att öva enkla hjulningar. Det är något jag aldrig har kunnat men nu är det ett av sommarens mål. (Det är grymt att man som vuxen kan ta igen det man inte lärde sig som liten tjock flicka). Alla frånskjut med vänsterbenet resulterade i - gissa! Trrräningvärk i rumpan. Så två nya övningar på en dag, sandsäckslyft och hjulningar, har invalidiserat hela min baksida och jag förbannar alla trappor som kommer i min väg.

Just a smalltown boy, just a city girl

Anna:
Med Journeys 'Don't stop believin' i högtalarna körde vi dagens WOD...skämta bara. Haaa ha aha. Ahhah haha ha. Nej, mainframe släng er i väggen, halva nöjet är ju att knåpa ihop själva träningen. Jag och Jon satt i jägarsits i hallen (präktigt) medans vi planerade passet. Tyvärr orkade vi bara typ 20 sekunder (dåligt) och fortsatte på hallgolvet bland vårgrus och vinterskor. Resultatet blev 6 lugna rundor av diamond pushups, KB-thrusters, l-sit chins för Jon och situps hängandes med benen runt Jons midja (tänk mänsklig brutalbänk) för mig.


Dessutom kände jag mig sjukt stark på boxningen igår. Stenhårt pass. Varannan rond fys, varannan rond kroppssparring, svinjobbigt! Men jag hade så sjukt mycket kraft, det kändes som att jag skulle kunna köra på hur länge som helst. Vi avslutade med en tre fyra minuter medicinbolls ball-slams och jag smällde den där bollen i mattan like a frickin' machine. Woo ha!

Vårtecken

Anna:
Det är först när skolbarnen spelar fotboll utanför fönstret och planteringen på gården är full med krokus och skilla och isen är borta från löpstigen i skogen som jag inser hur lång och tung vintern faktiskt var. Dagarna som kändes som att de var över innan de ens börjat, iskylan som satte sig i kroppen och gjorde skadorna än värre och michelingubbekläderna som tar död på varenda ansats till spontan allt-är-ett-gym-lek.

Och det är just leken som fått lida, det har inte blivit så mycket 'youmakelovinfun'-workout tillsammans med min älskade make här under vinterns sista månader. Till träningen masar man sig ju iväg som på autopilot men glädjen i att köra några tunga pressar till frukost har legat infrusen långt ner i en smutsig driva snö och ropat på hjälp.

Men nu jäklar. Äntligen. Vi hoppar hopprep på väg till affären, pressar med tandborsten fortfarande i munnen, står på händer och klättrar, försöker imponera på varandra med nyvunna skills och jag övar kampsportsfilmssparkar som vore jag 16 år gammal (de blir både hårdare och högre!). Vi turas om att lägga upp dagens träning och när vi inte hinner köra tillsammans så rapporterar vi till varandra hur det gick. Jag ba: "Fy fan vad jobbigt med KB-front squats, jag fick köra 7 i taget!" Och så känns det nästan som att man tränat tillsammans trots allt.

Igår morse körde vi 5 rundor av 30 tunga swings 24/32 kg och 3/3 pressar med den tyngsta kulan man pressar strikt 16/24 kg. Varken ett särskilt långt eller jobbigt pass men det var alldeles alldeles underbart. Vi var båda helt euforiska efteråt. Lyckliga rent av. Det måste ju vara mer värt än alla spektakulära skills i hela världen. Liksom: workout för ett långt liv och omedelbar lycka. Vem kan säga nej?

I förrgår blev det handstånde armhävningar, utrullningar med atlashjul, chins och ringdips:

Meanwhile at the Studio

Anna:
Att det var länge sedan vi uppdaterade betyder inte att det var länge sen vi tränade. Mina skador från i julas är i princip läkta och jag känner mig stark och glad. Framförallt polen har upptagit mycket av min tid. Mina egna klasser har varit igång ett tag nu och det är askul att undervisa. Svårt och läskigt också men oerhört utvecklande, på alla sätt.

Och tiden på stången ger avkastning. Här är senvinterns skörd:

Ayesha! Trodde aldrig att jag skulle få till det men look: pure core/shoulderstability for you.


När ingen vill gå hem tramsar vi i stretchrummet.


Shouldermount. Vet ni hur coolt det är? Och tungt. Jag var lycklig i flera dagar efter att jag satte den här. Nästa steg blir att räta ut kroppen och göra en dragonflag på stången. Det vore awesome!


Olé!

Kolla här då

Anna:
Min L-sit har förbättrats avsevärt senaste veckorna. Bra för poledancen också. Skönt när man blir bättre på nåt. Nästa mål är en lika hög benföring i ringarna, dit är en bit kvar. Men man blir ju som bekant bra på det man övar på. Tack och lov.

Vad får det lova att vara, slemsäcksinflammation kanske?

Anna:
Ja, slemsäckinflammation, låter inte så himla kul. Rätt sunkigt faktiskt. Är heller inte säker på om det är det jag har men nåt fel är det. För typ två veckor sedan körde jag igång med löpträningen efter att ha vilat benhinnorna ett tag. Sprang en kort sträcka, 4 k, men i min kalv-på-vårsläpps-iver över att få vara ute i skogen och springa igen pinnade jag på i ett rätt så snabbt tempo. Och sedan dess har jag haft en jäkligt dålig känsla i vänster höft. Exakt vad det är vet jag alltså inte men jag har just fått hem en bok jag beställt - Idrottsskador, förebygga, behandla, rehabilitera - och nu sitter jag här hemma och försöker ställa min egen diagnos samtidigt som jag googlar på ord som 'anitflogistika' och 'fibrinutfällning'. Ha ha ha, risken är överhängande att jag kastar in några fler åkommor av bara farten. Monteggiafraktur låter ju tjusigt, eller vad sägs om en målvaktsarmbåge? Ja ja, hur som helst så kan till och med en lekman som jag dra slutsaten att vad det än är som jag råkat ut för så är det nog tyvärr helt enkelt är en följd av överbelastning. "För mycket, för ofta, för fort - och med för lite vila" skriver de i min nya bok. Och jag får helt enkelt bita ihop och inse att det nog inte bli något Tjur-rus för mig i år. Så himla deppigt. Allt jag varit sugen på hela hösten har varit att springa, springa i skogarna runt Fiskis, förbi hästarna och uppför mördarbacken. Men icke. Typiskt, som min pappa skulle säga.


Meen, det finns faktiskt en bra grej. Jag är ju trots allt (hittills) frisk i överkroppen, så jag har ägnat de senaste dagarna åt att öva handstående armhävningar (försök iallafall), chins (PB på två stycken flera dagar i rad nu) och L-sits i ringarna. Och det går faktiskt framåt. Har kört 'grease-the-grove'-style, dvs. att varje gång jag gått förbi stången har jag gjort en chin eller några sekunders L-sit och det verkar som att det funkar jäkligt bra faktiskt. Det kanske är jag som blir Calisthenics Kingz nästa medlem.

Fit but you know it

Anna:
Jag har världens snyggaste man. Kolla här liksom, en helt vanlig torsdagmorgon i Fiskis.

Iron man

Det blir inte så mycket kettlebell den här veckan. Gymmet har känts så inbjudande. I går jobbade Anna hela dagen så jag fick gå dit själv. Det är en härlig när man inser att man verkligen saknar någon när man är isär. Ett lite styng i hjärtat som gör en glad och stark. Mer vikt på stången alltså. Körde ju på 100 kg i marklyft för första gången för några dagar sedan. Nu känns det helt stabilt där så det blev:
4*100
4*100
5*100
5*100

och avslutning med 4 krispiga repetitioner på 120 kg. Mycket nöjd med mig själv! Jag borde inte ha några problem med att klara min dubbla kroppsvikt inom ett par månader.
I bänkpressen låg jag kvar på samma vikt som senast men gjorde en extra repetition i varje set. 5 set med 5*65 alltså. Tungt men inga problem.
Hann inte med några frivändningar men de numera obligatoriska chinsen och dipsen gjordes i mästerlig stil. 6*5 chins med 10 kg runt midjan och 3*12 dips.
Jag har ett lite nytt upplägg på träningen. Efter varje pass tänker jag skriva ned vad som är målet för nästa träning. T.ex. är målet för nästa marklyftpass 5 set på 4*120 kg. På det här sättet kan jag ladda för passet i förväg och slippa fundera så mycket på hur det egentligen kändes förra gången. Kanske klarar jag inte målet men då står det kvar till nästa gång.

Sen har jag tänkt lite på 16-tons. Jag skulle vilja göra en ännu hårdare utmaning. Lite som en lyftandets Iron Man. Min tanke är att lyfta en hel dag - 16 timmar. Målet skulle då vara 100 ton. 16-tons gick relativt lätt att göra. Den krävde i stort sett bara att man planerade vilka övningar som skulle göras och ett plausibelt tidsschema samt att man inte tömde baren någonstans dagen innan. 100 ton skulle vara en helt annan grej. Det skulle krävas ganska noggranna beräkningar av övningar och tidsintervaller samt ordnande av logistik som matlådor och liknande. Jag ska börja fundera på det så får vi se om ett par månader. Här är en länk till en lista på hur mycket alla superhjältar kan lyfta. Jag vill alltså placera mig i kategorin "Superhuman: Potentially incalculable, able to lift in excess of 100 tons".

Till sist säger jag bara Usain Bolt! Jag menar....va fan!!!