Front Split Revisited

I have no idea how it happened.

The stretch-class that I started in November didn't last long. I quit four weeks after I started when an evil dance chic (you know the type: gourgeous, ice-cold with mean black eyes) had tried to let me know my place in the hierachy while "helping" me stretch and had ripped my hamstrings to shreds before I even had time to react.

So basically I have been laying very low on any type of hardcore stretch work lately. About a month ago I felt like going again. Been starting slow which means I have only done a few minutes a couple of times a week just after ballet class, apart from the normal softer dance warmup and some sun-salutationes.

Today inbetween contemporary and ballet class I felt better than ever in hamstrings and hipflexors, strong and full of energy but like they would let go and not tighten up if I would give them a yank. Tried a front split and there it was!

Perhaps the new stretch-methodology is to not dedicate more than a few minutes here and there to the painful stuff and let your body soften up while going easy the rest of the time.

Or is the reason for todays succes just to be living happily in Barcelona with 25 perfect degrees, going to fantastic dance classes, eating sweet tomatoes and a chilling on the terrace with 'mi Amor'?

2010-11-12

Me be ill/ Have had better days

Anna:
A friend posted this on facebook the other day: "I wish I could buy a spare immune system on ebay!!" For fucks sake yes! At least when it comes to these silly colds that are bad enough to keep you off your feet, but not severe enough to knock you right out and keep you sleeping trough it. Or no, really I wouldn't mind skipping all sorts of illnesses if I had the choix.

Yes it's true, I have a cold and have been lying in bed for a couple of days now. My only joy is when Jon comes home to tell me about what exercises he did at the beachgym. Or rather...to tell the truth, I'm so frustrated about my state that when he comes home to eagerly tell me about his latest muscleup/bodyweightwod/run or whatever, all I do is jealously grunt something and then change the subject. Ha ha, what a wife huh! But Jon is as kind and patient as ever, assuring me how I'll soon be well and how fun we'll have together as soon as I'm back on track.

And how much fun we've had down at the beach! Our last workout together was a great set of skilltraining, nothing that got the pulse running but it left me with some severe soreness the day after:

Handstand pushups, all the way to the ground, with help if required (which means on each rep for me!) to work on full range of motion.

Pistols (one legged squat). They still challenge me, I can't even do them unassisted, otherwise I fall backwards. But I can feel them improving everytime and my Lord I can feel them when walking the two sets of stairs up to our house.

After that, some gymnastics. Flat tucked front lever holds, and a sort of long cycle Skin the cat that goes from a normal dead hang to a l-sit pullup, then inverts to skin the cat. From there it goes the same way back to the beginning again, and without touching the ground, straight back into a new rep. Got that? Perhaps a film would be in place. Next time.

A staged demo pic of the first stage of the long-cycle-skin-the-cat. Gotta admit though, that's the wrong grip. Should be overhand when you do the full rep. But have you seen what beautiful night skies we're training under? And how glossy my new shoes are!

Anyway, am aiming at being well tomorrow, we're going out to Leo Cavallo from Kettelbells Barcelona to pick up some kettlebells. He's living somewhere outside of town and going back with four KBs on public transport can probably give our grip a good workout. Although we have done it several times before remember? In fact, all our darlings at home got the rough treatment and have seen both busses, trams and commutertrains on their way to their new family. Leos kettlebells are GirevoySport competitionbells, the multicolore ones. Although I just love Eleikos black ones and am hoping to get a hold of some of them soon, I'm eager to see what it's like to work the GS ones and I'm looking forward to meet with Leo again. He is a really nice guy - despite the fact that he is a Girevoysport guy! Wondering what GS is? Have a look at this vid. No show, no glam, no brand new trainers, just hard work and repetitions, repetitions, repetitions. Just gotta love the Russians!

Building the Gymnastic Body. Typ

Anna:
Tillbaka i gymnastikhallen igen. Lät hjulningarna vila lite idag och satsade på volter med trampett och handstående nedrullningar. För några veckor sen hävdade jag att jag börjat få kläm på nedrullningarna. Jag tar tillbaka allt och redovisar härmed dagsformen. Armarna ska vara raka under hela rullningen och det är inte rekommenderat att se ut som en pensionär i avslutet utan man ska upp direkt på två fötter och påbörja en ny.


Handstående nedrulling 1.0


Nu är det sommarstängt i hallen men jag har en hel del med mig att öva på under sommaren. Och när hösten är här ska jag göra rondater och hjula runt som en tioårig truppgymnast på speed. Typ.

Ingen boxning, lite hopprep

Anna:
Jag har känt mig liten sliten i några dagar nu så jag bestämde mig för att inte boxas idag. Åkte hem och åt middag med min älskade make som jag i princip inte sett i vaket tillstånd sen månadsskiftet, bortsett från i gryningsljuset utanför en svartklubb i skogen i lördags.

Efter köttfärsbiffar och en stunds vilande på sängen med 50 cent i högtalarna tog vi en promenad i kvällssolen genom ett Fiskis fyllt av kids med sommarlov. Vilken stämmning! Vi övade lite dubbleunders på fotbollsplanen och körde lite vertikal handgång i Fiskis-monumentet. Och så gjorde vi några pistols också. Inte mycket träning för världen men pistolerna kommer nog kännas imorgon tror jag.

Volvo - jag rullar!

Anna:
Som sagt, det är kroppsviktövningar som är månadens fluga. Så gårdagen spenderades i gymnastikhallen i Järfälla, kvällen idag i polestudion och väl hemma är det chins chins chins som gäller. Till och med coach Andreas verkar vara med på noterna och körde allsköns komplexa stabilitet- och stykeövningar på boxningen i måndags.

Hur som helst, en av målsättningarna inför sommaren är att få ordning på hjulningarna. Man blir bättre på det man övar och efter enträget stretande och gnetande i kombination med några mycket bra tips från coach Camilla så börjar rörelsen sakta likna ett hjul. Här är ett ärligt försök från gårdagens träning. Fan vad skönt det är när det går framåt!



Imorgon fortsätter kroppsviktsgalenskapen på Klättercenter i Telefonplan och på fredag är det dags för sparring igen och då jäklar ska de där två meter långa shootfighting-monstrena få känna på hela min kroppsvikt i den uppercut jag ska sätta i deras solar plexus. Be afraid. Be very afraid. Ha ha ha.

Handstående - helt enkelt

Anna:
I söndags hade vi en helt underbar träning. Helt oplanerad men bästa på länge. Det började med några lekfulla handstående armhävningar efter middagen som följdes av försök till handstand wallruns. Det hela urartade och efter ett tag hade vi skapat vårt eget tumblinggolv med bäddmadrass och kuddar på golvet och körde diverse gymnastikövningar. Bland annat handstående nedrullningar som jag försökt få till ett tag nu och som jag äntligen börjar fatta hur de ska göras.



Därefter tog vi ut kulorna i regnet och lekte lite till. Massor med clean/press/snatch-kombinationer och olika jongleringsövningar tills kulorna var leriga, gräsmattan full med kratrar och vi var dyblöta av svettblandat regn. Och sen in igen för lite chins och söndagsstädning på det.

Säsongens vikt -kroppsvikten!

Anna:
Gårdagens chinsbonanza har belönats med rejäl träningsvärk i latsen idag. Känns bra. Gör det extra lätt att hitta latsen och packa axlarna när man lyfter tunga pressjärn på jobbet (ha ha ha, as if). Hur som helst, chins ingår i målen för sommaren. Ligger på ynka tre stycken strikta nu men siktar på att komma upp till dubbla antalet efter sommaren. Gäller att komma igång ordentligt nu och köra en chin eller två varje gång man passerar dörrtrapetsen. För när maxantal ligger på tre är det svårt att få upp någon repetitionsvolym under ett pass eftersom jag tar slut så snabbt, även om jag får vila emellan. Men om man däremot försöker få in några då och då kan man faktiskt komma upp i lite större siffror när dagen är slut.

En annan plan för sommaren är att få till hjulningarna. Har aldrig kunnat. Inte ens lite. Men målet är att få till sånna långa, jämna, fina som verkligen ser ut som ett hjul. Så idag var jag tillbaka i gymnastikhallen i Järfälla där några bekanta och tillika ex-gymnaster tränar lite för skojs skull. Det är lätt att bli nedslagen när man ser deras volter, flickisar, rondater och gud-vet-vad-de-heter men faktum är att jag var så lycklig över mina hjulningsframsteg att jag knappt lade märke till deras krumbukter. Jag hjulade och hjulade och hjulade tills det började kännas märkligt i hamstrings, sen övade jag handstående och handgång tills det var dags att gå hem. Bra dag och hjulningarna tar sig snabbt. Glömde ta bild. Nästa tisdag utlovas bildbevis!

Baby's got back

Anna:
Inte långt kvar nu och det börjar kännas lite (mycket) pirrigt det hela. Det är dock roligt att få låtsas vara lite elit och oroa sig för att bli förkyld eller skadad så här precis innan den stora helgen. En av försiktghetsåtgärderna är inga snatches eller andra handflatehotande aktiviteter. Det tog Fredrik fasta på i lördags som var vårt sista riktigt hårda pass innan det bär av till Danmark.

Att veta att det inte kommer att bjudas på något snatchtest när man sitter på pendeln på väg mot Älvsjö för att pass med Fredrik gör ångesten lite mer hanterbar. Men om jag hade vetat vad han hade laddat med istället hade jag kanske vänt om redan när jag på Saltsjöbanan insåg att jag hade glömt påsen med träningskläder i hallen.

Så kittad med kläder från bortglömtlådan körde vi igång. Brandslangen var svinjobbig men ok, kettlebells har man ju sett förr och armhävningar likaså. Men fy fan för en säck halvfylld (ännu värre!) med 30 kilo sand. Den skulle bara upp på axeln och sen slamas tillbaka i golvet. Inte så bara. Gaaah. Hade aldrig fått upp den om inte Fredrik hade stått där och skrikit åt mig att "SATSA PÅ ATT FÅ UPP DEN VARJE GÅNG!", men då gick det. Nästa station var en sandsäck, lika lång som jag, som skulle upp från golvet, och sen ner igen. Mammastark och de som brukar köra underground strength med Fredrik timmen innan oss har nog inga problem med den där, men för en kettlebellslyna som jag själv var det ingen lek. Antingen höll jag för långt bak och fick inte upp den alls och när jag höll längre fram så fastnade den mellan benen och var omöjlig att lyfta. Efter typ 10 försök utan att få den att lyfta från golvet hoppade jag jämfota av ilska och skrek. "Men för fan, det går ju inte och du räknar ju inte ens, ser du inte att det inte går!"
"Kom igen nu, få upp den nu" sa Fredrik tillbaka och log. Och när jag äntligen äntligen fick upp den så ba: "Sådär ja, det var en, bara nio kvar nu!" Till slut klarade jag mig igenom tio stycken och nästa runda fick jag faktiskt till tjugo godkända. Detta till priset av en gruvlig träningsvärk i ryggen, nästan lika illa som den dagen efter Jon hade introducerat mig till kettlebells och satt en 24 kilos kula i händerna på mig och sagt åt mig att swinga. Ja, eller inte riktigt så illa.

Anna is wearing: herr-simshorts i polyester av storlek större med penisnät, långärmad t-shirt från H&Ms barnavdelning och lagväst i mesh.

Efter detta var jag redo att lägga mig och sova på en gräsmatta resten av dagen men av tjejerna från polestudion är gymnastiktränare och hade bjudit in oss att komma och köra i deras fullt utrustade hall. Så med darrande armar och stumma axlar och en rygg som lagt av för länge sen körde vi tre timmars gymnastiklek. Det var precis som jag tänkte mig - en jättestor lekplats! Svinkul. Studsmattor, ringar, tumblinggolv, skumgummigropar, allt man kan önska och lite till.


Jag ägnade en bra stund åt att öva enkla hjulningar. Det är något jag aldrig har kunnat men nu är det ett av sommarens mål. (Det är grymt att man som vuxen kan ta igen det man inte lärde sig som liten tjock flicka). Alla frånskjut med vänsterbenet resulterade i - gissa! Trrräningvärk i rumpan. Så två nya övningar på en dag, sandsäckslyft och hjulningar, har invalidiserat hela min baksida och jag förbannar alla trappor som kommer i min väg.

Meanwhile at the Studio

Anna:
Att det var länge sedan vi uppdaterade betyder inte att det var länge sen vi tränade. Mina skador från i julas är i princip läkta och jag känner mig stark och glad. Framförallt polen har upptagit mycket av min tid. Mina egna klasser har varit igång ett tag nu och det är askul att undervisa. Svårt och läskigt också men oerhört utvecklande, på alla sätt.

Och tiden på stången ger avkastning. Här är senvinterns skörd:

Ayesha! Trodde aldrig att jag skulle få till det men look: pure core/shoulderstability for you.


När ingen vill gå hem tramsar vi i stretchrummet.


Shouldermount. Vet ni hur coolt det är? Och tungt. Jag var lycklig i flera dagar efter att jag satte den här. Nästa steg blir att räta ut kroppen och göra en dragonflag på stången. Det vore awesome!


Olé!

Ett steg bakåt, blicken framåt

Jon:
Underbara lediga måndagar! En hel dag att strosa runt hemma, äta, kika på bloggar, läsa och träna. Träningen på måndagar har en förmåga att bli ett enda utdraget pseudoträningspass kommaterat av Risk på I-phonen, Family Guy på datorn, några rejäla skivor salami och låtbyten på Spotify. Ibland undrar jag om det här inte är det mest naturliga sättet att träna på. Inte ett specifikt avgränsat träningspass utan en hel dag med ständiga inslag av fysisk aktivitet av olika sorter.
I dag blev det mest handstående och l-sit-träning på förmiddagen följt av kettlebell på eftermiddagen. En stege med intervallswingar med 32an, pressar med 16 (återkommer till dom) och snatches med 24an i VO2-maxstil. Jag började med en kadens på 7 men började snabbt att sacka efter så efter 5 minuter drog jag ned till 6 och körde 8 minuter till. Drygt 150 snatches på 13 minuter alltså.
Ola på Reclaim the Gym har postat en film på sina l-sit-ansträngningar som gav mig en liten pusselbit i vad jag själv gör för fel. Jag har alltid försökt gå upp till handståendet i en tuck. Han påpekar att man ska försöka med raka ben, alltså att vika sig som en fällkniv (i mitt fall en mycket rostig och disfunktionell sådan) istället för att böja knäna och dra upp dom till bröstet. Skillnaden för mig blev att det blev mycket lättare att hålla balansen på väg upp till handstående. Istället för att huvudlöst ramla framlänges så fort vikten skiftar så är kroppen nu redan sas beredd på skiftningen och kan mycket lättare parera. Både jag och Ola böjer dock fortfarande på armarna på vägen upp i handståendet och gör alltså snarare ett försök på shoulder stand. En bit kvar att vandra alltså.
Nu till pressarna. Jag har alltid varit tydligt svagare i vänstern. Inte så konstigt kanske men nu börjar skillnaden bli absurd. Det känns som att jag blir svagare och svagare i vänstern. Detta gäller också bara i kettlebellpressarna. Inte i några andra övningar. När jag miliotärpressar med skivstång är skillnaden inte tillnärmelsevis så markant. Jag grejar runt 10 pressar på högern med 24an men ofta inte en enda utan att push-pressa med vänstern. Det känns tydligt att det det är en teknisk/neural fråga. Jag vet liksom inte hur man pressar med vänstern medan högern har knäckt koden och snart ger sig på 32an. Frågan är vad jag ska göra åt detta. ALLA ÅSIKTER OCH TIPS UPPSKATTAS. Planen, som jag började med idag, är att gå tillbaka till 16 och pressa som fan med den för att bana in rörelsen från grunden innan jag går tillbaka till 24an igen. Alternativet hade varit att pushpressa med 24an men mitt svagaste läge är i botten och det hoppar man ju liksom över i pushpressen. Det är också läget som jag är svagast i i handstående armhävningarna och därför det som jag får minst tränat. Det här innebär inte att jag helt måste sluta med pushpressar bara att jag inte tror att dom ensamma kommer lösa mitt problem.
Slutligen en länk till ännu en intressant artikel av Charles Staley.

Ruthless gravity

Anna:
Ibland kan träning vara som att ha hund. Det gör att man talar med människor man aldrig annars ens skulle träffat. Till exempel gubbarna på gymmet vars söderslang är så utpräglad att jag, som är född och uppvuxen i Stockholm, ibland har svårt att hänga med, brudarna med Ed Hardy-keps på poledancen eller alla grabbarna på boxningen och då menar jag både de spinkiga sextonåringarna med dålig koll på sin kropp såväl som de stenhårda (nåja) MMA-killarna.

Idag när jag satt på saltsjöbanan hemåt, darrandes av utmattning från kvällens boxningsträning, hamnade jag i konversation med mannen bredvid. Han var förtjusad av kombinationen boxhandskar i väskan och en vältummad kopia av Paul Gilberts 'Peoples, Nations & Cultures in Political Philosophy' i handen. Vi kom in på ett samtal om renässansideal och den olyckliga dualismen mellan kropp och själ. Sen vidare in på träningspauser i arbetslivet, om företagshälsa och den briljanta idéen med ribbstolar i fikarummet på kontor. Inte för att jag någonsin jobbat på ett, kontor alltså, men hade de ribbstolar skulle jag kanske börja tänka på det. Det visade sig att han förutom lite löpning "och sånt" höll sig i form genom att gå på händer. Vilken grej! Det tyckte jag var förtjusande. En helt vanlig herre i svart rock som går på händer lite då och då. Han gjorde det till och med på kontoret ibland sa han. Tydligen hade hans far varit duktig på det, han hade lärt sig som pojke och fört kunskapen vidare till sina egna söner. Vilket arv! Min farsa lärde mig inte ens gå på styltor, bara namn på olika typer av pelare inom italiensk arkitektur. Koritinska, doriska, joniska, o.s.v. Kampen mot gravitationen, för handstående utan vägg är min egen, eller förresten Jon är med lite grann, och målet är att stå på egen hand vid årsskiftet. Försöker öva varje dag nu, det blir bättre och bättre, men när jag skulle dokumentera mina framsteg idag på film fanns ingenting kvar. Dagens misslyckande, var så goda:

L-sit to free fall

Jon:
Var ute på landet i helgen och övade på "l-sit to free fall". Som ni ser sitter den perfekt!
Väl hemma och Anna på boxningen kändes det som snatch-dax så jag tog fram gymbossen och spellistan och siktade på 15 minuter vo2-max med 24an. Högern kändes riktigt bra men huden på vänsterhanden sa nej med det samma. Vad som händer då är att tekniken försämras radikalt. Jag får inte riktigt ut kulan i båge och jag släpper den mycket djupare. Det fick bli endast 7 minuter. Eftersom jag hade mycket kvar att ge pausade jag 1 minut och fortsatte med 16 kg och 9 reps/15 s. Det är slående hur kroppen vänjer sig vid en tyngre vikt och hur mycket lättare en lättare vikt då blir. Det var inget problem att hålla 9 reps-kadens vilket jag verkligen behövt kämpa med tidigare. Man kanske ska börja experimentera lite med att växla mellan vikterna inom samma pass.

Lat måndag

Jon:
Förra veckan var verkligen under all kritik. För mycket vin och säng, för lite svett och vikt.
Började så smått med "l-sit to handstand". Är redan betydligt bättre i huvudstående än jag nånsin varit. Har också en rejäl träningsvärk i magen efter Liljeros tips om maghjulet som annars legat och samlat damm den senaste tiden.
Idag har jag jobbat mer på huvudstående och på handstående armhävningar med armarna smalt ihop. Har inte vågat föröka mig på handstående i ringarna dock än. Det får nog bli med assistans de första gångerna. Ska försöka mig på att pressa mig upp till handstående från huvudståendet senare i kväll tänkte jag.
Det får nog dock vänta några timmar då jag precis kört VO2-max med 24an. 12 minuter idag. Lite bättre än senast. Det är allt jag kräver.
Nu ska jag tvätta klart, handla mat, torka golven och lägga mig på sängen och läsa James Ellroy. I morgon borde "Old Man Logan" komma med posten. Pete Bondurant och Wolverine - kan det vara samma person?

L-sit to handstand - det är vägen som är mödan värd

Jon:
Med Viking Warrior avklarad både av mig och Ola (blivande klassisk kettlebellaction här) så var ju frågan vad som skulle bli nästa utmaning. Antagligen med huvudet riktigt stort av endorfiner från sina 80 set kläckte Ola idén om L-sit till handstående i ringarna. För er som inte hängde med på gymnastiken i skolan finns film här. I filmen görs den dock på parallellstångar vilket är lättare eftersom dom är helt fasta.
Needless to say: Det här är sjukt svårt!!!
Men det är ingen anledning till att säga nej så vi kör. Första januari är målet.
Har hittat ett bra träningsupplägg här och Ola tipsade om den här. Jag får nog börja lägga ner lite större möda på strechingen också.

Things you do at midnight

Jon:
Det har inte funnits så mycket tid för bloggande den senaste veckan. Träning har det dock blivit. Fick låna "The purposeful primitive" av Fredrik. En strålande bok om styrkelyft som inspirerat mig mycket. Har försökt att smyga igång ett tolvveckorsprogram på gymmet bestående av marklyft, knäböj och bänkpress. Kör tre gånger i veckan och försöker hinna alla övningarna varje gång men i olika ordning. Börjar på 5 set med 6-8 reps för att minska ned till 1RM om 12 veckor. Både knäböjen och marklyften har känts riktigt bra. Jag har gett mig fan på att bli böjligare i vristerna för att kunna göra djupare knäböj så nu går jag runt och squattar överallt - tappade nycklarna på golvet, dags för squat, ta något från bottenlådan, dags för squat, vad är det som ligger under stolen?, dags för squat. Squat, squat, squat. Det börjar ge sig tror jag. Fick idén till det här vardagssquattande på Reclaim the Gym. Bra artikel. Läs! Det har inte blivit så mycket kettlebells då händerna fortfarande inte riktigt har återhämtat sig efter senaste vo2-passet. Ringarna har dock fått sitt. En hel del korta pass med front-lever, L-seat och annat. Bifogar film från härom natten när jag kom hem och ringarna dinglande hånade mig. Dom hånade mig ännu mer efteråt men som Liljeros skriver: för att hylla transparensen så visar jag upp det i alla fall. Drömmen är hur som helst att klara mig upp i ett handstående från en L-seat utan att böja armar eller ben. Som ni ser ganska långt kvar men en dag är det jag som skrattar!

Kolla här då

Anna:
Min L-sit har förbättrats avsevärt senaste veckorna. Bra för poledancen också. Skönt när man blir bättre på nåt. Nästa mål är en lika hög benföring i ringarna, dit är en bit kvar. Men man blir ju som bekant bra på det man övar på. Tack och lov.

Ring-a-ding

Jon:
Jag kan inte låta bli att titta på mina händer idag. Dom är fortfarande så gott som hela men bara en reps från att vara fullständigt söndertrasade.
Efter VO2-max igår träffade jag Anna på gymmet. Vi värmde upp med ett par ronder på säcken. Det var många år sedan nu och kändes riktigt ovant. Rytm, balans, teknik - inget funkar riktigt som det ska. Dessutom är handlederna inte riktigt vana så dom tar en del stryk.
Anna har fortfarande problem med höften så efter säcken så blev det bänkpress, följt av leg-raises och chins. Anna börjar bli riktigt stark i chinsen. Jag hjälper henne upp och släpper på toppen så hon får hålla där en stund och sen ta hela nedvägen själv. Det går fort framåt.
Vi avslutade med 3st tvåminutersronder på säck. Jag lyckade göra illa handleden med några sekunder kvar. Inget allvarligt dock. Något som oroar mig lite är att jag fortfarande är darrig i händerna såhär nästan ett dygn senare. Har för mig att jag ibland var darrig på samma sätt när jag faktiskt tränade på säck regelbundet men jag minns inte riktigt.
I dag känner jag ganska rejält av gårdagens VO2 i rygg och axlar och FN funderar som sagt på att förklara mina händer som katastrofområde. Att lyfta vikter är inte att tänka på vilket innebär gymnastträning.
Har övat på mina front levers. Såg en instruktionsvideo på youtube där dom går från tuck till att sträcka ut bara ena benet och sen växla. Det funkade rätt bra för mig.
Efter det blev det det som jag tidigare kallat för en Bergqvist i brist på bättre namn: att i ringarna, från en L-seat luta sig fram, krypa ihop, böja armarna och försöka gå upp till en tucked planche. Just nu sitter ringarna fästa i dörrtrapetsen vilket gör att jag inte kan falla över framåt tack och lov. Övningen kommer bli mycket svårare med ringarna i taket. Efter tucked planche går man tillbaka till L-seat så kontrollerat man kan.
Till sist har jag fått en liten ledtråd till hur jag ska kunna klara en muscle-up: false grip! Länk till artikel här. Jag ska öva på den så får vi se hur det går.

Eating snatch test for breakfast

Jon:
Länge sedan jag skrev något nu. Lite träning har det dock blivit. I onsdags var jag ute i Älvsjö och körde med Fredrik. Anna var sjuk och hade hemtenta så jag fick åka dit själv. Min älskade hustru verkar ha tagit över min gamla förkylning men hos henne har den beslutat sig för att stanna. Dessutom har hon problem med höften vilket ytterligare försvårar för träningen. Det har dock inte hindrat henne från att slå PB i chins, 2 st! Det går fort framåt! Den första gjordes bara för några veckor sedan.

Fredrik påstår att snatchtestet är det första som händer på RKC-cert. Detta innebär att träningspassen numera inleds med ett snatchtest. Det är bara att ta ett djupt andetag, tänka på alla löften man har gett, greppa kulan och köra. Första minuten gick riktigt bra. Låg runt 5 reps före. Andra minuten gled också förbi relativt smärtfritt och försprånget höll i sig. Jag körde 10 reps på varje innan handbyte. Det funkade utmärkt upp till 70 reps då jag fick börja köra femmor på vänstern. Tredje minuten började kännas med försprånget låg kvar så efter 75 reps ställde jag ned kulan och skakade ur armarna. Med 5 sekunder till godo, god form och utan att ha kört slut på mig passerade jag hundra. Snatchtestet ororar mig inte alls längre. Börjar bli sugen på att testa SSST - 200 reps på 10 minuter. Nästa gång ska jag hursomhelst göra hela utan vila och sikta på 110 reps.
Efter denna uppvärmning följde ett av de bästa passen i mitt liv. 5 set med 32 kg swingar till max varje set. Efter två set upplyste Fredrik mig om var papperskorgen stod om frukosten skulle bestämma sig för att se dagsljus igen. Sen lite lugnare men nog så tungt med 2-hands anyhow, dvs. en windmill där man i bottenläget curlar upp en andra kula till bröstet med den fria handen, reser sig upp med den curlad och i toppläget pressar den samtidigt som man sänker den första kulan till rack och gör om hela processen. Jag körde bara med två 12 kg men övningen kräver en sådan sjuk koncentration och kontroll att det blir absurt jobbigt i alla fall. Jag ska öva mer på den här.
Sen blev det dubbla kulor. Snatches och C/P. Att snatcha med dubbla kulor är något helt annat än att göra det med en. Bålen får jobba mycket hårdare och hela rörelsen måste göras liksom renare då man inte kan stabilisera med den "inaktiva" sidan av kroppen. Jag tror att det var dom här övningarna som gav mig den rent bibliska träningsvärk jag har haft i axlar och rygg de senaste dagarna.
Vi avslutade med stegar av dubbla C/P och armhävningar kombinerade med crossfit-swingar.
Sedan dess har jag som sagt haft en hel del träningsvärk att hantera så det har inte blivit så mycket lyftande men desto mer statiska gymnastövningar. Min L-seat har ni redan sett. Har också jobbat på min front-lever som börjar ta sig samt en egenhändigt komponerad övning som jag har döpt till en "Bergqvist". Ska berätta mer om den sen.
Jag har också anmält mig till FMS-kursen i Götet i månadsskiftet oktober/november. Ska berätta mer om det också.

Fit but you know it

Anna:
Jag har världens snyggaste man. Kolla här liksom, en helt vanlig torsdagmorgon i Fiskis.