Power to Pavel

Anna:

På Jons telefon finns ett klipp med snatchtestet som skall läggas upp så snart han dristat sig till att ladda in det i datorn. Hoppas bara att han inte filmat i stående format igen ha ha. Tills dess får ni hålla tillgodo med idolbilden på mig och Pavel. Som ni ser är han faktiskt inte så läskig som han gärna vill framstå och det där 'be afraid'-snacket gick över ganska snabbt. Och kolla in vilket kameraleende den killen har alltså! Han har väl övat några tusentals gånger också får man förmoda. Och då menar jag inte framför spegeln. Eller? Själv ser jag lite märklig ut. Man kan undra om det är full body tension jag försöker demonstrera eller är jag på väg att ge honom en uppercut i solar plexus?


Jag var himla nyfiken på den där Pavel innan vi åkte. Undrat vad för en skum typ egentligen. En snubbe som kör med överdriven rysk brytning och som slentrianmässigt chauvinistiskt kallar allt som inte är übermacho för 'sissy' verkar ju ärligt talat aningen suspekt. Men efter många timmar i den här mannens närvaro, efter en helg fylld med föreläsningar, demonstrationer swingar, frågor och svar och naturligtvis en hel del kvasimilitära kommandon så måste jag ändå komma med det kanske lite förutsägbara omdömmet att han är jäkligt cool faktiskt. Han är superproffsig, oerhört kunnig och har förmågan - trots att han säkert träffar flera hundratals aspirerande RKC-intruktörer per månad - förmågan att få folk att känna sig sedda. Ja, jag är övertygad. Förutom vad gäller brallorna då förstås. Ha ha.

Men det var ju inte bara Pavel utan också ett gäng stentuffa MasterRKCs. Kenneth Jay, och Geoff Neupert och Team Leader Dennis Frisch var alla så fulla av kunskap och så jävulskt starka att men hade velat ta med dem hem, allihopa, för kombinerad frågestund och strongmanshow.

RKC Danmark 2010 - del 1

Jon:
För er som inte är intresserade av press-stegar, TGU-high bridge, snatch test, overspeed eccentrics eller "packing your shoulders" så kommer det här bli ett ganska tråkigt inlägg. För er som vill drömma er tillbaka till bättre tider under Pavels allseende blick eller redan har börjat spara pengar och spana efter Dragon Doors "super early bird discount" för RKC Denmark 2011 i nyhetsbreven så kanske det kan vara något. Jag tänkte nämligen bara redovisa för helgens äventyr.

Torsdag:
Vi flög tidigt på morgonen med SAS från Arlanda till Kastrup och spenderade några timmar med fika och flanering i Köpenhamn. Det är märkligt hur sugen man blir på en öl när man har en dag ledigt i den danska huvudstaden.
Sen pendeltåg (S-tåg) norrut med A- eller H-linjen till Værløse. På perrongen träffade vi Anne Letourneau - en finsk/amerikanska som skulle assistera under helgen. Senare fick jag reda på att hennes smeknamn är "terminator".
Vi hade rum på det rekommenderade RKC-hotellet Kolle Kolle Conference Hotel och frågade en taxichaufför hur lång promenaden dit var. "Fem minuter" var svaret. Wrong! Betydligt senare stod vi i lobbyn på Kolle Kolle och upptäckte att vi inte alls hade rum. I mitt förvirrade tillstånd hade jag bara bokat för två nätter - fredag till söndag! Suck. Repan hjälpte oss dock att boka ett rum på ett annat hotell i närheten - Farum Park. Så här i efterhand kan man nog konstatera att det hade varit bättre att bo där hela tiden. Rummen hade badkar vilket inte alls hade varit obekvämt under helgen.
Hursomhelst, efter en timmes sömn eller så bar det av tillbaka till Kolle Kolle för "meet and greet". Kaffe och läsk stod framdukat och svensk-klanen var först på plats.
Vi hade kanske förväntat oss något mer organiserat än de lite trötta minglandet som följde men vi fick i alla fall skaka tass med Pavel, Geoff Neupert, Kenneth Jay samt ett gäng av de andra deltagarna och assistenterna. Tyvärr visade det sig att Mark Cheng hade fastnat på flygplatsen i New Jersey och inte skulle komma alls. Trist!
Efter det bil till lokal italienare för snabb middag och sen tillbaka till hotell och säng. Jag sov som en stock. Anna hade mardrömmar om snatch-testet.

RKC - check! And now what?

Anna:

- Be afraid, be very afraid, var det första jag hörde Pavel Tsatsouline säga när vi mötte honom dagen innan RKC-certifieringen i Danmark i helgen och det var nog det sista jag behövde höra just då. Jag var så nervös att jag låg uppe hela natten innan och darrade och halvdrömde mardrömmar om snatchtestet. Min sömnlöshet kan eventuellt också förvärrats av att jag (som i vanliga fall sällan dricker kaffe) av ren nervositet hinkade i mig två stora koppar kaffe på meet-and-greet-träffen tidigare på kvällen. Jag var således inte mycket lugnare morgonen därpå med cirka fyra timmars sömn i ryggsäcken. Det var knappt att jag fick i mig någon frukost heller. Lyckat med tanke på att jag hade ett snatchtest nära förestående! Men testet gick bra. Det kändes lite tyngre än det brukar men hundra snatches med 16 kg på under fyra minuter är ändå en bra tid. Och någonstans här släppte den värsta stressen och det hela började bli roligt.

Jag ska inte dra hela helgens upplägg här. Det får Jon göra. Jag har inte riktigt hunnit smälta det hela och vet inte riktigt vad jag ska skriva om. Trots att det är två dagar sen vi lämnade RKC och nerd-camp så är mina drömmar fortarande fyllda med kettlebells och de där järnkloten står mig lite upp i halsen. Det kommer nog ta några dagar tills jag får lust att gulla med kloten här hemma igen. Så ge mig några dagar så ska jag berätta allt om de tusentals swingarna, om starka karlar och om bodytension, om Pavels karisma och om fast-and-loose (som inte är ett viktminskningsprogram utan en avslappningsövning ha ha).

Tills dess några bilder på våra nya vänner.

Jon tillsammans med Alexej, en riktigt tyff ryss med underarmar som stockar. Men så åt han också dubbel portion biff när vi knappt tog oss igenom en.


Monika! Minst lika tuff som Alex, driver träningsföretaget Incycle och bloggen mojolifestyle och födde barn för elva månader sen. Kanske är hon Sveriges okrönta fitnessdrottning. Hon var dessutom i särklass snyggast under hela helgen. Men det ska sägas att det inte bara vara Nikespons som gjorde det, ha ha. Ashärlig skitsnygg och stark.

I bakgrunden syns Jocke Bohm som verkade trivas i rollen som 'assistant instructor'


David (i grått) från England hade aldrig tidigare lyckats med snatchtestet innan helgen men fylld av adrenalin på testdagen smackade han in 100 stycken på runt fyra minuter. Riktigt bra jobbat som Fredrik skulle ha sagt. Markus från Schweiz var kanske gulligast av alla. Men så tjänade han också sitt levebröd på Parkour.


Ivan från Holland sysslade med allt från Kyokushin till scientific hypnosis. Vad det nu är. Ha ha.


I mitten: Luigi Colbax. Italienare och helgens enda kroppsbyggare. Det är roligt redan där. Men gå in på hans hemsida, www.luigicolbax.com och kolla på bilderna på 'Me, myself and I'. Roligare blir det inte. En kille som den här måste man bara älska.
Och Line, assistant instructor. Verkligt duktig sådan (typ bäst) och med en grym handstand.


Andreas Almén. Kyokushinfighter. Fy fan, har aldrig set någon sparka så hårt. Men om sparkar väldigt hårt måste man också vara väldigt rolig. Och jäklar vad jag skrattade i bilen hem.

Är det kanske karate jag borde hålla på med?

RKC - Road Kill Café?

Jon:
Så var man här. Sista dagarna före RKC. Det blir inte så mycket träning den här veckan. Ingen Crossfit och inga mördarpass med kulorna. På sin höjd lite lekande. I går körde jag ett pass som verkar dyka upp på certen också: 10 minuter i 30 sekunders intervaller med swingar, plankan och overhead-hold. 24an är väl egentligen min vikt men jag körde på 32an för att kolla att det inte innebar några problem. Check. Inga problem. I dag hade jag tänkt att ta mig ut på gården för att snatcha lite med 32an

Det här blir nog sista inlägget före Danmark men jag ska försöka uppdatera lite när vi är där. Formen är bra såhär dagarna innan. Om jag får vara skadefri under sommaren kommer jag vara i mitt livs form framåt september.

Baby's got back

Anna:
Inte långt kvar nu och det börjar kännas lite (mycket) pirrigt det hela. Det är dock roligt att få låtsas vara lite elit och oroa sig för att bli förkyld eller skadad så här precis innan den stora helgen. En av försiktghetsåtgärderna är inga snatches eller andra handflatehotande aktiviteter. Det tog Fredrik fasta på i lördags som var vårt sista riktigt hårda pass innan det bär av till Danmark.

Att veta att det inte kommer att bjudas på något snatchtest när man sitter på pendeln på väg mot Älvsjö för att pass med Fredrik gör ångesten lite mer hanterbar. Men om jag hade vetat vad han hade laddat med istället hade jag kanske vänt om redan när jag på Saltsjöbanan insåg att jag hade glömt påsen med träningskläder i hallen.

Så kittad med kläder från bortglömtlådan körde vi igång. Brandslangen var svinjobbig men ok, kettlebells har man ju sett förr och armhävningar likaså. Men fy fan för en säck halvfylld (ännu värre!) med 30 kilo sand. Den skulle bara upp på axeln och sen slamas tillbaka i golvet. Inte så bara. Gaaah. Hade aldrig fått upp den om inte Fredrik hade stått där och skrikit åt mig att "SATSA PÅ ATT FÅ UPP DEN VARJE GÅNG!", men då gick det. Nästa station var en sandsäck, lika lång som jag, som skulle upp från golvet, och sen ner igen. Mammastark och de som brukar köra underground strength med Fredrik timmen innan oss har nog inga problem med den där, men för en kettlebellslyna som jag själv var det ingen lek. Antingen höll jag för långt bak och fick inte upp den alls och när jag höll längre fram så fastnade den mellan benen och var omöjlig att lyfta. Efter typ 10 försök utan att få den att lyfta från golvet hoppade jag jämfota av ilska och skrek. "Men för fan, det går ju inte och du räknar ju inte ens, ser du inte att det inte går!"
"Kom igen nu, få upp den nu" sa Fredrik tillbaka och log. Och när jag äntligen äntligen fick upp den så ba: "Sådär ja, det var en, bara nio kvar nu!" Till slut klarade jag mig igenom tio stycken och nästa runda fick jag faktiskt till tjugo godkända. Detta till priset av en gruvlig träningsvärk i ryggen, nästan lika illa som den dagen efter Jon hade introducerat mig till kettlebells och satt en 24 kilos kula i händerna på mig och sagt åt mig att swinga. Ja, eller inte riktigt så illa.

Anna is wearing: herr-simshorts i polyester av storlek större med penisnät, långärmad t-shirt från H&Ms barnavdelning och lagväst i mesh.

Efter detta var jag redo att lägga mig och sova på en gräsmatta resten av dagen men av tjejerna från polestudion är gymnastiktränare och hade bjudit in oss att komma och köra i deras fullt utrustade hall. Så med darrande armar och stumma axlar och en rygg som lagt av för länge sen körde vi tre timmars gymnastiklek. Det var precis som jag tänkte mig - en jättestor lekplats! Svinkul. Studsmattor, ringar, tumblinggolv, skumgummigropar, allt man kan önska och lite till.


Jag ägnade en bra stund åt att öva enkla hjulningar. Det är något jag aldrig har kunnat men nu är det ett av sommarens mål. (Det är grymt att man som vuxen kan ta igen det man inte lärde sig som liten tjock flicka). Alla frånskjut med vänsterbenet resulterade i - gissa! Trrräningvärk i rumpan. Så två nya övningar på en dag, sandsäckslyft och hjulningar, har invalidiserat hela min baksida och jag förbannar alla trappor som kommer i min väg.

Som en sten

Anna:
Det blev ett hårt veckoslut förra veckan. Det var inte riktigt meningen men det blev närmare två pass per dag mellan torsdag och måndag. Och under måndagkvällens boxning så satte sig träningsmängden på tvären i kroppen och signalerade vila. Jag trodde att vi körde ett ovanligt jobbigt pass och pustade lyckligt ut i omklädningsrummet efteråt och väntade mig medhåll. Men icke. De andra tjejerna, som vanligtvis brukar sucka åt mina hurtiga kommentarer om att jag längtar efter tuffare fys, tittade konstigt på mig och sa att de tyckte det var rätt lugnt idag och jag insåg att det helt enkelt var mig det var fel på. Det var nu jag fick betala för att jag hoppat över vilodagen och kört crossfit istället.

Så gårdagen blev stenvila för min del (lyssna på 'Like a Stone' förresten). Kände mig lite hänging i morse också och planerade vila men så här på kvällskvisten blev jag rastlös och körde ett minipass på tio minuter: tio varv av 30 sek swingar (24 kg)/30 sek plankan. Skönt. Bra vilodagspass. Imorgon boxas jag igen. Hoppas på revansch.

Söndagen hemma hos familjen Altemark var underbar. Martin tog med oss ut i skogen och bjöd på en kavalkad av armhävningar- och 400 metersrundor. Det var fågelsång och solsken och kottar och svett och så jag med mina länsgt-in-i-garderoben-kläder som fick mig att se ut som Edina i AbFab på väg till ett aerobicspass (se nedan). Armhävningarna kändes ovanligt bra. Undrar om jag har blivit bättre eller om det kanske har något att göra med den nya spindeltekniken som jag, helt omedvetet, verkar ha uppfunnit (se nedan). Ja, jäklar vilka breda armhävningar! Gör jag alltid sådär? Jon? Inte konstigt i så fall att jag får kämpa så med de smala. Skärpning. Hur som helst, passet avslutades med kaffe och initierat träningssnack och ett videoklipp med Annie som kom etta i de europeiska uttagningarna till crossfit games. Jag finner inga ord. Kolla klippet! Och sen, kolla det en gång till! Som ni vet är jag tveksam ibland till crossfit men om man kan bli så där jävla fit så sign me up!
Vi prövade också att kippa lite försiktigt där på ett räck i skogen. Jag kom aldrig upp men jag fick tekniken förklarad för mig för första gången så nu är det bara att börja öva. För kipping pullups är definitivt en skill, no doubt. Men det har jag alltid ansett. Återkommer när jag fått till ett par stycken. Tack Martin och Linda. Nästa gång vi kommer tar vi med några kalla lagers också!

Out in the fields/Run to the hills

På Gud vet vilken 400 metersrunda i ordningen

Jon:
Vilken helg!
Crossfit på CFN under veckan. Kettlebells med Anna hemma i fredags, kettlebells och allsköns annat skrot hos Fredrik i lördags och en promenad genom skogen med Martin Altemark i går. Det fysiska går riktigt bra nu. Den enda baksidan är att jag har svårt att tänka på något annat men det är visst vad som brukar kallas fokus och är kanske inte helt fel så här mindre än två veckor före RKC.

På Gud vet vilken armhävning i ordningen

Idag har jag tagit det riktigt lugnt - aktiv vila kan man säga. Har bara övat på pressen. Har ett träningsupplägg som vi kan kalla för tvättdag med internetsurfande. Det går ut på att jag väljer ut en övning - oftast pressar men t.ex. TGU eller chins skulle fungera lika bra. Sen går jag ned och slänger in en tvätt. Under tiden jag slänger in tvätten jobbar datorn fram något roligt att titta på. Gärna några MMA-matcher jag inte sett eller ett Family Guy-avsnitt. När jag kommer upp från tvätten gör jag några reps av utvald övning och slänger mig sedan framför datorn. När jag sedan blir lite rastlös (allt från 3 till 30 minuter senare) gör jag ytterligare några reps. Förr eller senare blir det också dax att ta hand om tvätten.
På detta sätt lyckas jag bränna av en sisådär 10-15 set SAMTIDIGT som jag slöar OCH tar hand om hemmet. Win! Win!! Win!!!

På Gud vet vilken Frozen Margarita efter träningen

Veckan som kommer ser inte heller så pjåkig ut. Det blir crossfit tisdag-fredag och kettlebells lördag, söndag.
Med hjälp av Martin Altemark har jag även lyckats hotta upp RKC-helgen ytterligare. Som om det inte var nog att ha en ryss som skriker och sparkade en i magen när man ligger i plankan under tre dagar så ska jag även få bekanta mig med en eller flera danskar som har lovat att se till att jag får en "beating" i ett gammalt slakthus i Köpenhamn. Ska alltså besöka Butcher's Lab på måndagen efter RKC. Den goda nyheten är att jag får med mig min goda vän Laszlo. Det är viktigt att prata om sådant här efteråt med någon som förstår. Han klarade förresten sin första TGU på både högern och vänstern med 24an idag. Det lär bli fler.
Bifogar några bilder från gårdagens session i Uppsala. Det var riktigt kul att komma ut på slätten (till Uppsala alltså) och in i skogen och köra armhävningar och 400 metersrundor med Martin och resten av hans gäng. Kaffe, russin och köksbänkshäng efteråt. Jag kan avslöja att familjen Altemark har en Concept2 roddmaskin hemma. Där ligger man lite efter med sina 4 kettlebells, chinsbar och pilatesboll.

Train like an athlete...

...look like a tramp!

Uhuu, typiskt! Alla mina träningkläder hänger på tork i badrummet med vita saltfläckar och luktar ammoniak och jag börjar leta mig långt in i lådan med träningkläder och stöter på de mest obskyra plagg. Vissa med anor från 90-talets gympalektioner i Erikssdalsskolan.

Dessutom rör jag mig som en pensionär idag efter Fredriks tortyr igår. Jag vet inte om det var ovanligt hårt, eller om det var jag som var svag i köttet. Men det var så jobbigt att jag grät under typ halva passet. Det är sant! Jag ba piskade de där jävla brandslangarna och puttade det där satans däcket och svingade kulor och bulgarian bags och försökte att inte känna efter medan tårarna bara sprutade. Och jag tvingade Fredrik att hämta hinken och ställa den i närheten av mig - i fall att. Ha ha. Men det var inget som kom upp och tårarana sinade efter ett tag och jag kom levande ut på andra sidan. Om än dyblöt och darrig och - som sagt - med en jävulsk träningsvärk i rygg och armar. Train like an athlete, cry like a baby.

Om några timmar ska vi till Uppsala för att köra ett pass med vår internetkompis Martin Altemark från Crossfit Uppsala i hans trädgård. Första gången öga mot öga. Jag misstänker att han kommer plåga mig, tvinga mig att kräla i leran och få mig att ta tillbaka varenda spydig kommentar jag lagt om Crossfit på senaste.

Gud hjälpe mig.

Anna

Yesterday's catch

Ser lite ansträngd ut kanske, men ändå rätt snyggt, eller hur?

Röd dag? Bah!

Anna:
Ett par dagar på landet var underbart. Rundan runt sjön är något av det härligaste jag vet. Mjuka skogsstigar, vitsippor, sjöfåglar, mossa, berg, spänger, lerpölar och med min kära make hack i häl. Så skulle man leva. Löpningen ger tyvärr lite känning i höften, men det är det värt. Lätt!
Det blev alltså två dagar av spring i skogen och låånga tupplurar mitt på dagen och lite sporadiskt hopprepshoppande. Men just det sabbades lite av att jag gnällde på Jon som jag tyckte hoppade för hårt mot altangolvet när han körde dubbleunders. Ha ha ha. Det är sant alltså. Men Jons DU blir- trots sur hustru - bättre och bättre och jag själv lyckades äntligen få in en sån där typisk boxarhoppstil. Ni vet två hopp på varje fot där man liksom pendlar fram med det fria benet. Jag kan dessutom också avslöja att Jons muscleups är på god väg. Säg inte till min mamma att han hängde upp ringarna i hennes älskade vildapel bara.


Men alla vackra natthimlar till trots var det ändå skönt att komma tillbaka till stan. Missade boxningen i måndags till förmån för lek i spenaten så jag var sjukt peppad på psykbrytsfys och några ordentliga smockor i solar plexus. Det pirrade i hela kroppen igår när jag släpade runt på mina handskar för att jag var så sugen på kvällens pass. Men vad händer? När jag kommer till Fighter Center är dörren låst! Rööööd dag. Helt ärligt? Fighters tar väl inte ledigt? Vem vet, de kanske var i kyrkan. Kanske.

Helt modfälld strök jag runt planlöst på söder i väntan på min poleklass tre timmar senare. Gick förbi gymmet för att kolla om jag kunde köra några marklyft eller något åtminstone. Men det verkade som att Harley-Davidsson-Nicke också var på annat håll och hedrade Jesu färd till himmelen. Släpade mig vidare utan mål tills jag plötsligt stod utanför In balance, yogastudion där jag tränade för länge länge sen. Bestämde mig för att gå in och hälsa på Naomi som var den som ledde mig igenom mina första knackiga solhälsningar och innan jag visste ordet av var jag inbjuden till kvällens masterclass i yinyoga som skulle börja om 20 minuter. Det var alldeles underbart. Jag bara satt där på yogamattan (med en rätt snygg kille på mattan intill, ha ah) och mös over att en sån besvikelse kunde leda till nåt så härligt och oförutsett i slutändan. Sen iväg till pole. Bra kväll trots allt!

Ett-två-tre

Jon:
Lördagsträning hos Fredrik. Mycket ångest på vägen dit - som vanligt.
Det var sista chansen att kolla snatch-test nivån innan RKC. Senast grejjade vi det på exakt samma tid: 4:10. Den här gången krävde Fredrik att vi gick alla 5 minuter. På 3:58 passerade vi båda hundra och vid 5 minuter satte vi ned kulan efter 123 reps - ett, två, tre. Som två synkade klockverk bredvid varandra.
Efter det blev vi plågade med allt möjligt: däck, kulor, bulgariska säckar - you name it! Så här i efterhand är det nog den bulgariska lädersäcken som ställt till med mest oreda. Vi har bara en sak att säga: intercostalis!!
Anna grejjade dessutom BÅDE TGU med 24an och buppar med 12 på båda armar. Lyften rullar in som dom ska. Det går bra nu

Working for the weekend

Jon:
I morgon bitti blir det lugn lördagsförmiddag med Fredrik ute i Älvsjö, sen jobb, lite sova och på söndag ut på landet. Hinner inte packa sen så jag har gjort det nu. Romerska ringar - check! Två hopprep - check! Löpardojjor - check! Det blir till att öva på double unders och på muscle-ups samt att springa runt sjön. Bara Anna och jag i två hela dagar.
Klarade förresten en bup med Powermax 24an idag för första gången. Tappade den under nedtagningen men upp gick det bra. Grejjade också en tvåa med Eleikon i veckan. Vänstern släpar dock fortfarande efter.
Exakt tre veckor kvar till RKC idag. Tänkte dra ned på alla träning som inte är kettlebells från och med nu (helgen blir ett undantag, för tungt att släpa med sig 24 kg på bussen). Mycket swingar, c/p, TGU, snatches och racksquats. Nästa helg blir sista där händerna får gå sönder.

Just a smalltown boy, just a city girl

Anna:
Med Journeys 'Don't stop believin' i högtalarna körde vi dagens WOD...skämta bara. Haaa ha aha. Ahhah haha ha. Nej, mainframe släng er i väggen, halva nöjet är ju att knåpa ihop själva träningen. Jag och Jon satt i jägarsits i hallen (präktigt) medans vi planerade passet. Tyvärr orkade vi bara typ 20 sekunder (dåligt) och fortsatte på hallgolvet bland vårgrus och vinterskor. Resultatet blev 6 lugna rundor av diamond pushups, KB-thrusters, l-sit chins för Jon och situps hängandes med benen runt Jons midja (tänk mänsklig brutalbänk) för mig.


Dessutom kände jag mig sjukt stark på boxningen igår. Stenhårt pass. Varannan rond fys, varannan rond kroppssparring, svinjobbigt! Men jag hade så sjukt mycket kraft, det kändes som att jag skulle kunna köra på hur länge som helst. Vi avslutade med en tre fyra minuter medicinbolls ball-slams och jag smällde den där bollen i mattan like a frickin' machine. Woo ha!

Extra, extra!

Anna:
Jag har hittat en ny blogg. Muskler och makaroner. Fantastisk. Go read!

Ursäkt till rimfrosten

Anna:
Jag ångrar mig lite. Vintern var inte alls bara ett svart hål av släpa tunga väskor med träningskläder runt halva stan som jag antydde häromdagen. Faktum är att vintern i år var alldeles ljuvlig också. Men nu, med en sisådär dryg månad kvar till sommarsolståndet så undrar jag om någon skulle kunna bidra med lite tips på vad man gör med skidorna (och klistret på undersidan) under sommarhalvåret. Någon?

Antihistamine Sunday

Jon:
Anna har sagt att jag måste blogga medan hon diskar så jag bloggar. Har tyvärr dock inte så mycket att säga. Vi körde Crossfit för första gången tillsammans idag. Hon gjorde bättre ifrån sig än jag så nu kan hon ju glömma att det kommer hända igen.
Jag buppade Eleiko 24an (grattis till mig) och träffade den numera smått legendariska Numi - en tatuerad islänning som boxhoppar som en annan petar sig i näsan....fort och lätt?
Nu sänker sig söndagslugnet över fiskis. Klockan är snart nio och det är inte riktigt mörkt ute än så det måste vara vår vilket också visar sig genom att små, små pollentomtar festar i min näsa. Än så länge håller clarityn - inköpt på pressbyrån, det är nya tider - dem stången men jag hoppas att det inte blir värre. Med tanke på den annalkande RKCn känns inte en tung kropp, kliande ögon och en rinnande näsa riktigt rätt.

Vårtecken

Anna:
Det är först när skolbarnen spelar fotboll utanför fönstret och planteringen på gården är full med krokus och skilla och isen är borta från löpstigen i skogen som jag inser hur lång och tung vintern faktiskt var. Dagarna som kändes som att de var över innan de ens börjat, iskylan som satte sig i kroppen och gjorde skadorna än värre och michelingubbekläderna som tar död på varenda ansats till spontan allt-är-ett-gym-lek.

Och det är just leken som fått lida, det har inte blivit så mycket 'youmakelovinfun'-workout tillsammans med min älskade make här under vinterns sista månader. Till träningen masar man sig ju iväg som på autopilot men glädjen i att köra några tunga pressar till frukost har legat infrusen långt ner i en smutsig driva snö och ropat på hjälp.

Men nu jäklar. Äntligen. Vi hoppar hopprep på väg till affären, pressar med tandborsten fortfarande i munnen, står på händer och klättrar, försöker imponera på varandra med nyvunna skills och jag övar kampsportsfilmssparkar som vore jag 16 år gammal (de blir både hårdare och högre!). Vi turas om att lägga upp dagens träning och när vi inte hinner köra tillsammans så rapporterar vi till varandra hur det gick. Jag ba: "Fy fan vad jobbigt med KB-front squats, jag fick köra 7 i taget!" Och så känns det nästan som att man tränat tillsammans trots allt.

Igår morse körde vi 5 rundor av 30 tunga swings 24/32 kg och 3/3 pressar med den tyngsta kulan man pressar strikt 16/24 kg. Varken ett särskilt långt eller jobbigt pass men det var alldeles alldeles underbart. Vi var båda helt euforiska efteråt. Lyckliga rent av. Det måste ju vara mer värt än alla spektakulära skills i hela världen. Liksom: workout för ett långt liv och omedelbar lycka. Vem kan säga nej?

I förrgår blev det handstånde armhävningar, utrullningar med atlashjul, chins och ringdips:

Beyond functional

Anna:
Detta, mina damer och herrar, är en 'skill'!
Handspring. Har haft det på känn ett tag, att den var på väg. Ni vet, när man övar och man känner i hela kroppen hur man kommer längre och längre för varje försök. Häromdagen satt den alltså och mitt huvud är fortfarande stort som en ballong av stolthet.

Do you hear that Mr. Bergqvist? That's the sound of inevitability.

Jon:
Jag antar att det var oundvikligt.
Jag började med Crossfit.
Jag vill inte att det skapar någon oro.
Jag kommer inte att börja fylla den här bloggen med siffrorna från senaste WODen.
Men när Crossfit Nordic drog igång vid Odenplan för en tid sedan var jag tvungen att prova på och visst stannade jag kvar. Av två huvudsakliga orsaker:
1. Jag lär mig saker hela tiden. Allt sånt som man gjort på egen hand endast under överinseende av hustru och samvete skärskådas nu av folk som tycks veta vad dom pratar om. I dag lyfte t. ex. Rickard på locket för att se hur min frivändning såg ut....han var inte nöjd, får jobba på den.
Samma Rickard har också konstaterat att jag aldrig kommer att bli en knäböjare i världsklass. För stela vrister (går att fixa) och för långa lårben (svårare att fixa) säger han. Synd eftersom jag har sålt villan och bilen och plockat ut hela ungarnas College Fund för finansiera mitt framtida liv som resande, professionell knäböjare men det var bra att jag fick veta det innan jag började satsa på allvar.
Varje träningspass är ett undervisningstillfälle och för mig som lärt mig det mesta genom youtube, texter, bilder osv. känns det fantastiskt att ha någon där som gör allt det där jobbet åt mig. Allt jag behöver göra nu är att lyssna, titta och göra rätt. Lätt som en plätt!
Anna brukar kritisera Crossfit för att inte bygga "skills". Jag kan i viss mån hålla med henne. Mycket av fokus kring Crossfit på nätet ligger på siffror och på att träna så att man kräks. Det är lätt att känna att det inte finns något fokus. Att Crossfit handlar om att bara köra för att nå ett illa definierat stadium där man är "vältränad" för att man gör "Fran" riktigt snabbt eller för att ens "Crossfit Total" är en massa kilon. Vad detta "vältränad" sedan egentligen innebär är inte sällan luddigt. Motsatsen till detta är att hålla på med något som gymnastik, BJJ, fotboll eller liknande där det är tydligt vad man tränar för. Träningen får ett mål på ett annat sätt.
Vad jag har upptäckt är dock att Crossfit inte alls behöver vara på detta sätt. Denna upptäckt beror antagligen minst lika mycket på hur kunniga och ambitiösa tränarna på Crossfit Nordic är som på något annat. Jag lär mig "skills" dagligen. Knäböjen är en "skill", boxjumps, frivändningar och muscle-ups (inte för att jag kan göra en än) är det också. Till och med att göra armhävningar är det. Dom kan göras bättre och dom kan göras sämre.
Betraktat på detta sätt är Crossfit en skattkista av "skills", åtminstone i Crossfit Nordics tappning.
2. Träningen är svinbra. Utöver att jag lär mig nya saker hela tiden så svarar kroppen riktigt bra. Jag känner mig bättre tränad än på länge. Kettlebellen och Crossfitten korsbefruktar varandra. Användningen av höften och pressarna ger mycket för Crossfitten och uthålligheten och kondisen gör mig mycket starkare med kulorna.

Jag kommer försöka vara så mycket som möjligt på Crossfitten under våren och sommaren för att dra åt mig så mycket som möjligt av Erik, Mads och Rickards kunskaper.

Tillslut vill jag bara meddela att jag idag gjorde en dubbel bottoms-up-press med 16 kg. En i varje hand alltså. Det är fan en skill.

Och Ja!. Fredrik kan fortfarande köra helt slut på mig.

Spindelnät

'14 billions' - Tomás Saraceno på Bonniers konsthall.

On top if the world

Anna:
Ja jäklar vad bra kroppens känns just nu. Solen är här, gruset är borta och jag hoppade hopprep i 20 minuter av bara farten. Förresten är 'Harder, better, faster stronger' med Daft Punk en grym hopprepslåt. Pröva! Den går snabbare och snabbare mot slutet. Skitkul!


Och faktum är att det är 'on top of Pachacamac - Inka ruin'

Lekpark - parklek

Anna:
Jag är helt med på vår vän Olas linje om att allt är ett gym. Visst är uppförsbackar, några träd och den egna kroppsvikten allt som behövs för träning. Meen, ändå blir jag lite sugen på att ta konceptet med utomhusgym till Sverige en gång för alla. Jag tycker trots allt att det är en rätt schysst grej. Jag har i varje fall alltid väldigt kul när vi hänger och slänger och klättrar. Här i Lima:




Kolla in Olas video förresten, ha ba: "Vem behöver stärmasters när det finns äkta trappor? I granit!" Ha ha ha, jag dör

Bigger, better, faster, stronger

Anna:
Oh yes! Det går bra nu. Jag pushpressade 24:an igår, både höger och vänster, när vi tränade m. Fredrik och timade in ett snatchtest med nästan en minuts marginal. Så skönt! Har varit lite nervös inför RKC-certifieringen som hotfullt närmar sig med stormsteg. Men sen vi kom hem från Peru luftar vi kulorna minst en gång om dagen och oron börjar lägga sig i takt med att valkarna i händerna växer sig grövre.

Passet med Fredrik var askul. En del nya grejer, en del gamla, men framförallt ganska tungt. Det var länge sen vi körde med Fredrik i gympahallen i Älvsjö och vi var så glada att se honom att vi mjölkade bort de första tio minuterna med att skoja och skratta och raljera över lite allt möjligt i träningvärlden: PTs på flashiga gym som kör bicepscurls med kulorna, crossfitgymmens 'wall of pain' (det är nog mest jag som tycker att det är töntigt, Fredrik har nämligen just postat en bild på sin trasiga handflata lol) och så om Pavels fula brallor, he he.

Honey, I'm Home!

Jon:
Äntligen en orsak till att återvända till bloggosfären.
Träning med Fredrik för första gången på flera månader igår. I sanning ett kärt återseende. Fredrik har hittat tillbaka till de riktigt tunga kulorna från vinterns golgatavandring längs muskeluthållighetens och de tusentals repetitionerna på tids Via Dolorosa. Vi har hittat tillbaka till Fredrik och de sönderslitna handflatornas evangelium.
Det har inte varit så mycket snatchande de senaste månaderna så vi har båda varit lite oroliga för vår snatchteststatus. Oroliga - Schmoroliga. Vi klockade båda in 100 reps på precis samma tid: 4:10.
Men det tog inte slut där. Efter snatchtestet har det varit pressarna som känts svagast. Jag kämpar med att bli bekväm med att pressa 24an i "multiple sets of five" som det står i guiden till RKC-Danmark. Anna har precis börjat kunna pressa 16.
De första pressarna är alltid lite tröga men vi kom fort igång. Anna pressade 16 strikt, bytte till en röd 20 och pushpressade den, bytte igen till en svart 24 och pushpressade den - höger/vänster. Starkare än någonsin! Själv stod jag i ett hörn och pushpressade 32an och kände mig lite fånig: bara en storlek större kula än min fru - No Way, José! En stor blänkande 40kgs på rak högerarm ovanför huvudet gav mig hedern tillbaka. Vänstern fick stå över den här gången dock.
Jag har under den senaste tiden experimenterat en hel del med BUP (Bottoms-Up Press), alltså pressar med kulan upp-och-ner. Buppar kan lätt kännas som onödigt flashande snarare än som ett "seriöst" lyft med faktum är att dom är ett oslagbart sätt både att förbättra greppet och att förbättra både press och TGU. Det är omöjligt att slarva med form och fokus om man samtidigt måste balansera kulan. Hursomhelst: 16 kg är inget problem för varken höger eller vänster. Men min Powermax 24 har känts ganska långt borta. Jag har fått upp den i rack och har kunnat börja pressa men aldrig kommit över halva pressen. Ni som har testad Powermax 24an vet dock att den är väldigt "hög" vilket gör att den generellt blir rätt tung att jobba med eftersom vikten alltid kommer lite längre från kroppen. Det här blir mycket tydligt i buppen. Lite som att balansera en tung vikt på en lång pinne. Jag har testat Eleikos kulor på Crossfitten vilka är lite bättre balanserade. Klarade där en 20 förra veckan men 24an var fortfarande utom räckhåll.
Men igår med en Dragondoor i näven och under Fredriks vakande öga buppade jag 24an med högern. Nedtagnigen var inte perfekt men godkänd. Jag är stolt över mycket det jag gjort med kulorna men det här känns nog allra bäst. Har dock en bit kvar till den här mannen (är han ens mänsklig?).
Sammanfattningsvis kändes det riktigt skönt för oss båda att vara tillbaka med kulorna och med Fredrik. Fredriks kunskap om kettlebells är verkligen omfattande och ökar ständigt. Hans träningsstil är helt egen och under ständig förändring. Man vet aldrig vad som ska hända när man stiger av tåget vid Älvsjömässan. Han följer bara sitt eget huvud men är samtidigt öppen mot alla typer av träningsformer och kettlebellstilar. Kontakta honom genast om du vill testa kettlebell eller utveckla dig längre!
Till slut: nu är vi tillbaka!

It's in the trees...It's coming!

Alive in Lima

Under en löprunda fann vi ett utomhusgym.

Och några Limenos som körde sneda situps.

Och ett ställe där man nog kunde skrotat lite, men det såg stängt ut.

Meanwhile at the Studio

Anna:
Att det var länge sedan vi uppdaterade betyder inte att det var länge sen vi tränade. Mina skador från i julas är i princip läkta och jag känner mig stark och glad. Framförallt polen har upptagit mycket av min tid. Mina egna klasser har varit igång ett tag nu och det är askul att undervisa. Svårt och läskigt också men oerhört utvecklande, på alla sätt.

Och tiden på stången ger avkastning. Här är senvinterns skörd:

Ayesha! Trodde aldrig att jag skulle få till det men look: pure core/shoulderstability for you.


När ingen vill gå hem tramsar vi i stretchrummet.


Shouldermount. Vet ni hur coolt det är? Och tungt. Jag var lycklig i flera dagar efter att jag satte den här. Nästa steg blir att räta ut kroppen och göra en dragonflag på stången. Det vore awesome!


Olé!